Tur med cykel

Igår lördag hade vi en helt fantastisk dag på cykel. Men innan vi kunde ge oss av var en förvirrad själ tvungen att komma på när hon (ja det var en hon) hade använt cykeln sist och vart hon hade ställt den. För den stod ju inte i garaget som den skulle. Suck! Men efter lite fundering så var det som benen, på order av minnesbanken en trappa upp, gick av sig själv ett kvarter bort och se där stod den utanför Amaran (litet köpcenter. Utan sadel, men med alla hjul och allt annat kvar. Det var ju positivt med tanke på att den nog stått där i nästan två veckor. Det var bara att cykla och köpa en sadel och stång och sedan kunde vi trampa iväg på vår cykeltur med destination Orio, 18 km från San Sebastian.

Från 3-4 m.ö.h trampade vi uppåt till 350 m.ö.h, inte helt utan svett, stånk och  “jag orkar inte meeeeeer”  från min sida (lite drama queen måste man ju få vara). Men upp kom vi i alla fall. En fantastiskt fin liten landsväg genom ett otroligt vackert landskap. Behöver jag nämna med en bedårande utsikt?

Vissa sträckor avverkades på pilgrimsleden som går till Santiago de Compostela (den norra leden).

  
Framme i Orio. Sallad och calamares till lunch, glass till efterrrätt och en tur ut på piren. Visst har de tjusiga parkbänkar i Orio? De flesta orter/kommuner här i området verkar tänka till när det gäller allmänna ytor och utformningen av till exempel bänkar och gatlyktor är varierande och mycket imponerande. Kanske något för svenska kommuner att ta efter?

Sedan blev det att trampa hemåt (och uppåt igen) mot San Sebastian igen. Bland annat slog vi följe med skärmflygare……

….. och hade lite åsnesnack.

Men efter att ha blivit varm i kläderna och kommit in i andra andningen så gick cyklingen uppför mycket lättare nu, även om det var samma berg som vi skulle över.

En sista beundran av utsikten och sen blev det att rulla  i en hiskelig fart nästan hela vägen hem till Calle Arrasate. För en sak som är riktigt, riktigt bra med uppförsbackar, det är nerförbacken som väntar på en bakom den!

Två advokater tack

- Dos abogados, por favor
Damen i grönsaksdisken tittade lite oförstående på mig en stund och sa sedan:
- No tengo abogados de hoy, pero tengo aguacate, si eso es lo que quieres decir. Sedan log hon glatt.
- Sí, sí, yo no quiero abogados en mi ensalada, försäkrade jag snabbt när jag insåg vad jag hade bett om.

Med andra ord hade hon inga advokater till försäljning idag utan avokado om det var det jag menade. Och det var det jag ville ha. Absolut inte några uppchoppade advokater i min sallad, hade blivit en lite väl mastig lunch.

 
Som sagt man ska ha huvudet med sig och inte stå och flumma när man ska utöva sina nya språkkunskaper…

Vardag igen…för ett tag

Våra senaste gäster är nu åter tillbaka på svensk mark och vi har för ett litet tag återgått till vår spanska vardag. Istället för utflykter, god mat och dryck så är det nu alldagliga sysslor såsom att tvätta, städa, träna, promenader med Ms T, jaga försäkringar (snart så!), planera vår kommande Malaga-tripp och sommarens Sverige-besök och inte att förglömma ompyssling av sjuklingen som gäller.

I samband med att Marina och Allan åkte så blev Andreas sjuk. Med största sannolikhet samma eländiga “baskiskslusk” som jag råkade ut för ett par veckor sedan.Trist, men inte så mycket mer att göra än att invänta tillfrisknande. Under tiden är det ju ett alldeles perfekt tillfälle för Herr Kamél att mörklägga lägenheten, stänga ut allt vad solljus heter och spela Mass Effect eller något av de andra spelen som dyker upp i brevlådan med jämna mellanrum. Övriga familjemedlemmar famlar sig då ut för spel av mer fysiskt slag -

- nämligen kottfotboll. Roligt värre!

Men naturligtvis laddar vi också upp inför nästa varmt välkomna avbrott i vardagen. I slutet på nästa vecka kommer min kära amiga Fröken Holtblad ner. Jag undrar om jag ska be henne ta med öronproppar? För Andreas skull alltså. Vi har ju några månader att ta igen…

Busy days

Efter att Marina och Allan kom i tisdags ha det varit full rulle spansk bulle hela tiden. Ingen rast och ingen ro och med andra ord ingen tid för att blogga. Får be om ursäkt, men som “reiseleiter” så är man lika trött som ens gäster (om inte mer) efter dagens aktiviteter och efter en, allt enligt spanskt manér, sen middag tuppar man av nästan innan man har hunnit ta sig till sängen.

Men här kommer ett litet axplock av veckans aktiviteter  -

Hondarribia och Jaizkibel

Öster om San Sebastian och på gränsen till Frankrike ligger Hondarribia, en by med drygt 16000 invånare. Den är mycket pittoresk som är en populär turistdestination, speciellt på sommaren. Här blev det lite rundvandring och paella till lunch.

Från Hondarribia tog vi vägen över berget Jaizkibel  hem till San Sebastian igen. Berget är på 550 meter och ligger precis vid havet och vilken fantastisk väg det var! Vi bjöds på dimbankar, långhåriga baskiska får, hästar, slingriga vägar och en vidunderlig utsikt.
Mellan dimbankarna vill säga….

  
Ekainberri

Tanken var att vi skulle få se “artist of the past”, en reproduktion på den UNESCO-listade Ekain grottan. Men de hade endast öppet för grupper om minst 20 personer och guidning endast på spanska och baskiska (vilket kändes som det minsta problemet med tanke på att vi saknade 16 personer för att kunna ta oss in). Så vi fick njuta av landskapet istället vilket i och för sig också var något av en artliknande upplevelse.

 

En som tyckte det var toppen var Tekla som fick en härlig långpromenad genom skogen längs en porlande bäck som var alldeles förträfflig att ta svalkande dopp i hela tiden.

The Flysch

Itzurun Beach i Zumaia är en av entréerna till en geologs våta dröm – “The flysch”. Det är en horisontell stenplattform på cirka 8 km och som av många anses vara “the book of earth history”.

A coffee with a view

Med kaffetermosen på Mount Ulia. Det blev lite varmt för vissa. Den ena fick lägga koftan på huvudet och den andra fick slänga sig i skuggan.

 Sol och salta bad

Playa Zurriola, söndagkväll kl. 19.16,   21 grader, solen fortfarande högt i det blå och fullt med folk.

Livet är en fest!

Igår kom Marina och Allan (la familia para mi) nerdimpandes från skyn och titta vad som mer kom till våra spanska breddgrad! Påsarna högst upp till vänster är “fuskpalt”, alltså paltmix, eller Raspeballer som det så käckt heter på norska. Inte som riktig palt som görs på färsk pressad potatis men helt OK. Naturligtvis även cocos-prickar och Polly och lite andra svenska “nödvändigheter”.

Kl 06.15 – hänger på El Patio

Nu kanske ni tror att jag har varit ute och svirat, stått och “lite käckt” hängt vid en bardisk. (Hur käck man nu kan vara vid en bar vid den här tiden, med tanke på att man i så fall antagligen har stått där ett bra tag….?) Men nej så är inte fallet.  Jag har i denna tidiga morgonstund…

……alltså hängt ut tvätt.

Patio betyder innergård eller bakgård. I motsats till många gånger Stockholms ganska så grönskande bakgårdar så betyder det oftast här i San Sebastian en väldigt, väldigt liten innergård som är inkaklad och med glastak och endast är till för att hänga tvätt. Tvättlinor går rakt över till grannen mitt emot. Fyra linor till höger får vi husera på. En mycket praktisk anordning och vad jag kan förstå även en viktig del av lägenheten då de står med i lägenhetsannonserna och alltid visas upp vid en visning. Tvätten torkar snabbt och man slipper ha tvätt hängandes inne i lägenheten. Me like med andra ord!

Förutom jag, gatusoparna och de på taket i huset på andra sidan gatan så verkar det inte vara många vakna vid detta klockslag.

Men nu gryr dagen……

Och regnet det bara öser ner

Jisses amalia! Nog för att jag upplevt monsunperiod i Asien men detta tar priset. Jag misstänker skarpt att det är en “joppe” på taket som står med ett  gäng högtryckssprutor och pepprar våra rutor nätterna igenom. Fast jag är fundersam på hur han lyckas med att få en blöt även  när man går längst bort på Playa Ondarreta på dagstid. Måste vara ett himskans bra tryck i dem (och sedan måste han mula i sig bra mycket Dexterol eller liknande för att kunna hålla sig alert 24/7).

Och i Svedala där har det varit, i alla fall på den östra sidan, en massa plussgrader och riktigt härligt väder…. fast det kan nog i och för sig behövas efter den vinter som varit i detta avlånga land. Och lite mysigt är det ju också med regn, nu kan jag i lugn och ro pyssla hemma med diverse. Har till och med plockat fram tvärflöjten och spelat! Nu pratar vi kors i taket! (För er som inte vet så spelade jag från 4:an till jag slutade gymnasiet så det är ju ett par år. ) Jag har inte spelat på evigheter, tror senast jag övade riktigt ordentligt var när jag spelade på en väns bröllop och det var måååånga år sedan. Så det är alltså inte bara av ondo att det regnar.

Ja,ja oavsett så hoppas jag att  solen behagar att visa sig en hel del under nästa vecka eftersom vi får besök. En släkting till mig (familjen kan man säga) och hennes sambo kommer ner och ska förgylla vår tillvaro under en vecka. Ska bli supermysigt!!! Men solen gör tillvaron lite enklare vad det gäller utflykter och diverse. “So please” John Pohlman eller vem det numera är som  har direktkontakt med vädergudarna, be dem vara så vänliga att hålla sig till väderprognoserna som gjorts för en gångs skull?! Om man får välja så tar jag YR.no´s prognos.

smhi.se yr.no   (är det inte konstigt, norrmän är alltid lite, lite gladare än svenskar…..)

Tack på förhand!

Send me an angel

 
Den här spanska proceduren, eller icke proceduren rättare sagt, med att ta in en svenskreggad bil i mitt nya hemland gör mig alldeles skogstokig!

Ingen besiktningsfirma förutom den i Irún, som nu har stängt sedan fem månader tillbaka på grund av strejk, verkar veta hur det går till. Detta är alltså anledningen till att vi var och tröståt på IKEA igår, (vi köpte ett skåp och en orkidé också i och för sig ). Det vi behöver är alltså en enkel “ficha tecnica” som verifierar att bilen är den som det står på våra svenska papper och att den är i fullgott skick och sedan ska vi få med oss några färgglada dokument som vi behöver för att komma vidare i processen. Men det verkar vara helt j-a omöjligt (ursäkta språket.

Vi var på två besiktningsställen igår. På det första stället fick vi kontaktuppgifter till två personer; Gabriel, Dpto. de Homologacíon Vehículos Importacíon – Vehículos Históricos (tänk att säga det varje gång någon undrar vad man arbetar med….) eller Maria Victoria, Ingeniero Técnico Industrial. Why? Vi har ju alla papper, det enda vi behöver är en ficha tecnica inte en RYMDINGENJÖR. Grrrrrrrr…..

På ställe nummer två fick vi prata med en som först sa att vi inte hade alla papper med oss från Sverige (vilket vi har)…och när han insåg det så var det att vi hade lämnat några papper kvar på bilbesiktningen i Irún (vilket vi inte har) och det tredje jag-vill-inte-orkar-inte-ta-i-det-här alternativet var att vi behövde ett intyg från det svenska konsulatet i Bilbao som bekräftade att vi inte bor i Sverige numera… (vi har ett  spanskt intyg som visar att vi är bosatta och skrivna i Spanien numera, något man inte kan bli om man inte är utskriven från Sverige och by the way så finns det inget svenskt konsulat i Bilbao, enbart i Madrid…) Och till slut så började han också prata om Gabriel. Då tackade vi för oss. Så nu blir det att kontakta Gabriel.

Är det månne ärkeängeln Gabriel som kommer att visa oss vägen?

Gissa vart…

…vi har varit idag?

Köttbullar i rader, fast för oss blev det lax, anser nämligen att mina egna är bättre än Mamma Scans. 

Vem kan motstå en prinsessa? Inte jag i alla fall! Mumsich!

Det har varit lite tomt utan Kalle… “but now he is back in town… for a while.

Vad skulle vi utlandssvenskar vara utan en lite gniden smålänning???

Intet nytt under solen

Lite konstig känsla idag att vakna upp och inse att man INTE behöver gå till skolan. Nästan lite tomt, men bara nästan. Dagen fylldes  med allehanda vardagliga aktiviter såsom

- blomsterskötsel och surfning (på internet), det är alltså det Andreas pysslar med bakom busken

 
- lek med liten hund

- storhandling som bland annat resulterade i inköp av 2 påsar med musslor för €1.90/st (cirka 19 kr = bargain)

- dagen avslutades med botanisering, kalkylering, offerering, klausering, förvirrering och utmattering bland diverse privata sjukvårdsförsäkringsbolag.

Avstigning, por favor

Det som man tidigare tyckte var väldigt avslappnad och skön inställning har nu förvandlats till något mindre avslappnade promenader med hunden. Här i San Sebastian finns det som jag nämnt tidigare många hundägare och de flesta här har ganska okomplicerad inställning till hundar och de allra festa en  fantastisk disciplin på sina hundar. Och många hundar går därmed okopplade. Men disciplin rår helt enkelt inte över en mångårig och medfödd instinkt . Den att “kliva på” när en väldoftande löptik med svansen förföriskt lagt till sidan går förbi. Vilket just nu är Tekla. Vilken vecka vi haft (och än är det inte slut….)! Som att ha en blond tonårsdotter med sig i Spanien.

Så fort man går utanför porten så pinnar man med snabba raska steg, vill förhindra alla chanser till en eventuell upptäckt. Ens huvud går som ett periskop och vid minsta antydan till ett potentiellt möte slänger man sig handlöst över gatan eller runt husknuten för att ta omvägen runt kvarteret. Men som den hundtäta stad det är så är det helt omöjligt att undgå.  Ett, tu, tre så har man en MYCKET intresserad hanhund med nosen “rätt i härligheten” så att säga. Man försöker med skarp stämma prata den manlige intressenten tillrätta men man pratar för döva öron. Med en blick på honom så inser man att huvudkontoret har tömts och släckts ner och det enbart är aktivitet nere på produktionen… och det vet man ju hur lätt det är att stoppa något som redan har satts i produktion…. Och mycket riktigt, inom kort  är det bara att med ett säkert och fast handgrepp be intressenten att kliva av, dölja härligheten genom att sätta ner Tekla mellan ens ben och invänta husse eller matte som oftast, vid åsynen av vad produktionsteamet är på väg att leverera, med snabba steg kommer med kopplet i högsta hugg. Sedan fortsätter man promenaden antingen dragandes med Tekla efter sig eftersom hon tvärvägrar att röra sig framåt om potentiell betäckningsaspirant finns i närheten eller så drar hon som besatt oss framåt i zick-zack från en blöt kissfläck till en annan.

Det är med en lättnades suck som man kliver in genom porten. Än så länge inga valpar i sikte!

Schools out…

……. for summer
School's out forever
School's been blown to pieces
No more pencils
No more books
No more teacher's dirty looks

Liten men naggande god klass!
Hiroko (från Kyoto, Japan), Hugo (från Amsterdam, Holland) osså ja´

Nu blir det skolavslutningsmiddag. Inte på restaurang idag, alldeles för trött (mycket pluggande denna sista vecka). Nej det blir tacos och kall bira i hemmets lugna vrå.

Sing a  long with old Alice

Un día normal

Me levanto a las siete y media. Me ducho y desayuno normalmente un café con leche y yohgur con muesli. A las nueve menos cinco salgo de casa para ir a escuela de español. Despues de la escuela como en la casa con mi nobio. Por la tarde hago gimnasio, voy un largo paseo con mi perro, estudiar y estudiar un poco más. Cenamos a las ocho y luego a menudo ver una película. Normalmente me acuesto  entre las once y las doce.

Så nu vet ni det!

En av dagens läxskörd, klappad och klar. Nu dags att göra slag i saken beträffande den sista delen. Buenas noche y dulces sueños!

Lite glad över att ha klarat av mitt första hela samtal på spanska i telefon… faaaaaast jag förstod i och för sig inte mer än si så där 55% av vad hon sa, men jag pratade spanska hela tiden och förhoppningsvis fick jag något rätt. Lär visa sig om inte annat.
Oavsett så e jag glad!

I´ll be back!

Återkommer så snart bassisluskhärderna som tagit min kropp i besittning dragit vidare mot nya jaktmarker. See ya soon!

Dia del trabajo

Idag är det arbetarnas stora dag, en dag rödare än andra. Så även i Spanien. Ännu en helgdag som “tagit oss på sängen”. När jag snuvig och hostig men glad i hågen skulle ut på stan för lite shopping så insåg så snart jag klivit ut i en helgdagsstad. Skulle jag kanske insett redan när tonerna till Internationalen svepte in genom ett öppet fönster….


Röda helgdagar betyder ju verkligen STÄNGT här. Hmmm och vi som totalt tömt kylskåpet. Jaha, vad göra? Här finns ju inte som i Svedala en 24/7 (Seven Eleven) i var och varannan gathörna, inte heller någon Statoil butik med ett fullvärdigt butikssortiment och inte heller någon pressbyrå för åtminstone lite resque shopping. Nej, kanske ett enstaka litet hål i väggen med några icke färska croissanter, några gamla tuggummin och ett halvbrunt äpple. Inget jag var sugen på för tillfället. Men av en impuls så knatade jag Calle Arrasate fram i riktning mot en liten privat matbutik. Om någon skulle få för sig att trotsa helgdagsetiken här i stan och ha öppet i denna stad så skulle det vara de. Intuitionen visade sig vara helt riktig! I ren och skär lycka och för att visa min tacksamhet storhandlade jag. Så nu blir det blomkålsrisotto och grönsaksfräs till middag och ett glas rött. Och nu lyser till och med solen!