måndag 30 november 2009

Solen lyser inte alltid

Vissa tror att solen alltid skiner här i Spanien, men så är inte fallet, speciellt inte i norra delen och på Atlantsidan. Idag har vi haft ett riktigt busväder. Regn, hagel, blixt och dunder om vart annat och en blåst som verkligen gör en påmind om att det är kraftfulla Atlanten som ligger där ute och lurpassar på en. Hösten är nu även här och träden tappat sina löv till hälften. (Men palmerna är fortfarande gröna och fina :-). Vi har därför roat oss inomhus idag till största del och inte varit så sugna på att stoppa ut näsan förutom när nöden verkligen kräver det = Tekla måste kissa.

De vägar som går längst utmed uddarna stängs av vid hård blåst, vilket kanske inte är så konstigt.....

Inte så passligt med tanke på den lite lägre temperaturen utomhus har vår värmare lagt ner verksamheten och vägrar enfaldigt att bidra till att vi i alla fall får värme inomhus. Värmaren är "the master" och är den som styr värmeregleringen till elementen. Vi har försökt allt men den förblir stendöd. Vi kan inte heller hitta något elskåp, finns bara en huvudströmbrytare och den blir man ju inte lyckligare av att knäppa av och på. Bara mörkare.... Husen här är inte heller direkt välisolerade så det blir ganska snabbt kallt när temperaturen utomhus sjunker och det gäller att hålla i täcket när man sover så att det inte fladdrar iväg när det blåser som det gör. Vi har mejlat Mikel som vi hyr lägenheten av och han bad oss kontakta Carlos, mäklaren, som i sin tur skulle kontakta fastighetsskötaren. Han själv befann sig på skivinspelning i London och kunde tyvärr inte hjälpa oss så mycket. Så nu har vi ytterligare ett projekt att roa oss med!

Som tur är så packande man med sig sina kära raggsockor som älskade Eri stickat och som ser till att åtminstone fötterna är varma!

söndag 29 november 2009

Invigt våra bodyboards

Idag efter gymträningen drog vi på oss våtdräkterna och gick ner till Zurriola- stranden för att testa våra nyinköpta bodyboards (boggie boards som vi sa i Australien :-). Eftersom vi bara bor 3 minuters gångväg från stranden så är det smidigaste att bara traska ner riggad och klar. Förutsättningarna var inte de bästa, med andra ord vågorna var inte de bästa idag och det låg endast ett fåtal i vattnet. Det var lite kallt idag, endast 8 grader i luften men solen lyste igenom på slutet och det var kul att få sig ett litet smakprov i alla fall.





lördag 28 november 2009

Hilfe! - I´m becoming a geek


När vi båda hade slutat jobbat så sa vi till varandra: "Jisses vad skönt att inte behöva sitta framför en dator hela långa dagen"..... ehhhh vad hände egentligen? Har vi drabbats av något konstigt virus från yttre cyber space? Något måste det ju vara eftersom vi antagligen spenderar ungefär en arbetsdag var vid våra datorer. Mina ögon är precis lika röda, svullna, trötta och fyrkantiga och min hy lika dålig som de var under min Paf-era. Que! Jag som skulle bli som en nyponros. Med äppelkinder, den mjukaste hyn och med med pigga ögon skulle jag möta dagen utsövd. Något har gått helt fel... i alla fall lite snett. För inget av det där existrerar ju. Vi har under veckan pratat om hur vi ska göra för att minska vår tid vid datorerna. Vi har i princip gått igenom allt. Barnlås, men eftersom vi då kommer att ha varandras koder så kommer det bara att sluta med att jag sitter vid Andreas dator och tvärtom. Specifika tider som vi får sitta med resultat av en massa "jag måste bara...." . Ja, vi har gått igenom alla möjliga varianter.

Okej, jag ska göra något annat, icke datoriserat. Hmmm... jag kan leta lägenhet att hyra eller köpa eftersom vi bara hyr den här till och med januari. Nej just det, går inte, måste kollas på nätet. Plugga spanska då. Njae, då måste jag sitta vid datorn eftersom vi använder oss av programmet Rosella. Söka efter spanska kurs då här i San Sebastian...också på nätet. Uppdatera bloggen är inte att tänka på och inte heller Facebook. Nu vet jag! Beställa foton, nej just det, vid datorn behöver jag vara eftersom det sker digitalt. Ja, jag kan lägga in ny musik på min Ipod....eller inte eftersom jag behöver åtkomst till iTunes för att göra det. Jaha.... men vad jag ska hitta på då?

Njae, riktigt så illa är det inte. Visst finns det en massa saker att göra saker som inte har någon som helst anknytning till ens dator, men det är bara att inse det är ruskigt lätt att hamna framför den. Man får helt enkelt börja bli stenhård mot sig själv och bli sin egen chef och säga till när det är dags att fälla ner locket. I och för sig har vi fantastisk hjälp av Tekla som kommer och buffar på oss när hon tycker att vi är tråkiga och vill lattja eller sitter och stirrar på oss med allvarliga ögon och bister min så att man inget annat kan göra än att fälla ihop locket och ta en långpromenad. Annars är det väldigt stor risk att man inom kort verkligen kan titulera sig själv som datanörd (finns inte så många andra titlar för tillfället att värja sig med).

Can´t live with it and can´t live without it!

El coche será español_part 3

Så var det då dags för part 3 i bilregistreringshistorien. Och med facit handen så vet vi att det kommer att bli fler. Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg! Vi hade tid på fredagen så åkte vi åkte iväg till Irun och ITV (bilbesiktningen). Naturligtvis så glömde vi ta med oss pengar och det var ju cash som var king så det var till att leta upp en bankomat så att vi kunde betala den lite udda summan på 184.55 euro. Jämna pengar ville de ha och si det fick de.

Eftersom vi, invandrare som vi är, inte kan språket riktigt blev vi uppriktigt glada och tackssamma att en av besiktningskillarna kunde prata engelska och han var även väldigt hjälpsam och trevlig.

We got problem! Ett himla hummande och grubblande uppstod över bilens frontgrill och dess extraljusen. Extraljusen var det inga oklarheter om, de måste bort för det får man inte ha i Spanien. Men för grillen visste de inte vad som gällde. Men "our man" skulle ta reda på det och återkomma till oss med besked och sedan får vi åka dit och visa upp bilen efter bortplock för att få slutdokumenten.

MEN innan vi kan åka dit behöver vi också fixa certificado de empadronamiento (röstlängdsintyg) så detta måste vi ordna på rådhuset på måndag. "Our man" sa också att om de på Rådhuset inte förstod vad vi behöver så kunde de ringa honom så skulle han förklara på spanska. What a man!

To be continued.....

torsdag 26 november 2009

Tillfredsställd med ljusterapi och skumpa

I motsats till gårdagens psykbryt så har dagen varit mycket tillfredsställande. Först tog vi oss till dykbutiken och bytte mitt cyklop som Andreas så vänligt nog införskaffade igår. Dock var det lite litet. Jag är kanske lite kinkig som tycker att det är lite jobbigt att få sidskarvarna på cyklopet mitt framför ögonen...men då får jag vara det. Dykbutiken låg längst bort i stan, så nu vet jag även var Universitet ligger eftersom det huserar också längst bort i stan. Vad jag nu ska där och göra...men man kan aldrig så noga veta när denna kunskap kan komma till användning. Blev en ganska så rejäl cykeltur och för Tekla sprinttur. Vid lunchen hade vi även sällskap av en katt vid bordet. Så de satt och blängde på varsin sida, Tekla och katten, mycket observanta på om det ramlade ner något på den andra sidan. På hemvägen cyklade vi igenom en otroligt cool tunnel. Enbart för cyklister, helt i vitt och ungefär 1 km lång. Rena rama ljusterapin... Kanske skulle vara något för Stockholm stad att ta efter. Man skulle ju till och med kunna ta vägtull och folk skulle ändå vallfärda dit i det svenska tunga höstmörkret för en liten uppiggande cykeltur. Kanske hyra ut cyklar, öppna ett café....

När vi kom hem packade vi raskt ner våra nyinköpta våtdräkter, Tekla tuppade av i hallen efter sin springtur (hon körde tokrus i tunneln, så effektiv var den!) och vi drog till stranden. På med dräkterna och i vattnet.... Ohhhh sweet Jiiiisus vad kallt det var när vattnet väl började sippra in mellan huden och dräkten! Efter 15 minuter i vågorna började mina fötter domna av och anta en tomatliknande färg och efter efter 25 minuter kände jag att jag hade testkört min våtdräkt fullt tillräckligt. Andreas, det lilla varmblodet, hade naturligtvis inga som helst biverkningar av det kalla vattnet. I och för sig har han en något tjockare våtdräkt. Men i mitt fall så hade det nog inte hjälpt om jag så hade haft på mig Michelin-gubbens fluffiga dräkt. Men efter en kvart i kokande varmt duschvatten så kändes det mycket uppfriskande. Cyklade hem och firade premiärdoppet med en väl avkyld flaska Billecart-Salmon Brut Réserve.
Life is good!

onsdag 25 november 2009

Jag vill inte vara min egen resebyrå längre!

"Det är som att vara sin egen resebyrå"

Denna slogan har hånat mig heeeeela lååååååånga eftermiddagen. Om det nu är fallet så undrar jag hur vanliga så kallade "riktiga" resebyråer får in pengar, hur kan de ens gå med vinst??? Om inte annat så borde de ha en fantastisk omsättning på personal och antagligen egna bilar som går i skytteltrafik mellan resebyrån och dårhuset. Den absurt långa tid som det idag tog för mig att ta mig igenom den djungel av bokningssajter, regleringar, kostnader, betalsystem, uppdateringar, ej längre existerande bokningar och annat tjafs för att boka och betala för två olika flygbiljetter varav en med hund höll på att orsaka mig ett smärre psykbryt. MEN om inte annat är jag nu ett kvalificerat bokningsproffs och har stenkoll på vilka bokningssajter som fungerar och vilka som är totalt värdelösa (Resfeber.se bland annat finns INTE med på min topplista över välfungerande sajter...ett stort fett kryss över deras Internetworld-emblem är att önska), vilka flygbolag som trafikerar Bilbao, San Sebastian och Biarritz och deras olika kostnadsberäkningssystem för att flyga med hund. Till exempel så tar SAS och Spanair en fast summa på 600 sek för enkel resa inom Europa oavsett antal omlastningar. Jämför det med hutlösa Lufthansa och Finnair som tar €10/kg vilket i Teklas fall skulle bli 2000 sek för enkel resa inom Europa. För detta pris borde hon få eget säte inne i kabinen, vattenskål, snacks och en pipleksak att roa sig med då det är samma pris som man själv betalar för flygresan. Att flyga på kombinerad biljett med hund är med andra ord absolut inte att tänka på eftersom alla inblandade bolag då ska ha betalt. Efter denna fruktat långa eftermiddag så känner mig totalt mosig i huvudet och ett är då säkert - jag vill inte vara en resebyrå!


Snart dags för ett dopp

Vi har varit och shoppat våtdräkt...så snart är det dags för ett dopp i Atlanten den blå.

Imorgon ska vi försöka hitta body boards. Börjar med sådan, känns lite för avancerat att slänga sig upp på en riktigt surfbräda. Jag har tyvärr inte glömt mina tappra försök när jag bodde i Australien.

Svettigt värre att prova våtdräkt...det är ju så himskans tight.....Köpte fenor också, Andreas vill testa att fiska med harpun. Jag avböjde harpun, känns lite vanskligt om vi båda har det, slutar bara med att nån av oss har skjutit den andre i benet i ren iver. Nej, jag kan vara kameraman (kvinna). Nu måste vi bara jaga rätt på en mask och snorkel till mig. Allt åkte vid rensningen inför flytten hit. Nytt, nytt nytt var mantrat inför flytten.

måndag 23 november 2009

El coche será español_part 2

Igår ringde Andreas verkstaden för besiktningen av bilen inför omregistreringen till spansk. Det blir alltid lite klurigare när man inte "riktigt" kan språket, men ganska spännande! Men det verkade som personen sa hoy (idag) och documentos (dokumenten som vi fått på trafikkonoret). Så Andreas gav sig iväg till Inspeccion Tecnica i Hernani som ligger 15-20 minuter ifrån San Sebastian.
Men där hade det varit strejk under förra veckan och eftersom de inte visste om det skulle bli mer strejkande så ville de inte boka in fler eftersom de blivit efter på grund av strejkandet. Så han tipsade om en verkstad i Irun, 30 minuter från San Seb.

Så Andreas satte sig i bilen och styrde bilen mot Irun. Kanske lite bister, men bara lite. Andreas råkade komma lite för långt och hamnade därmed i Frankrike, så tillbaka över bron. Mira allí!
Där strejkade de inte och vi fick en tid på fredag kl 13.30. Så Irun - here we come again!

Alla är vi barfotabarn

Har varit på La Concha, den största av stränderna och busat med Tekla. Precis innan vi kommer upp på strandpromenaden för att bege oss hemåt så lägger jag märke till denna kvinna i 60-årsåldern klädd i strikt dräkt och med handväskan på axeln. Barfota kommer hon gåendes längs vattenbrynet i solnedgången, antagligen på väg hem från jobbet. Ett av alla sätt att njuta och ta tillvara på det som finns här och nu. Behöver inte bli mer komplicerat än så! Vad var det Povel Ramel sjöng -

"När du tar av dig skorna så medge att det känns skönt,
Ta av dig skorna, ta av dig skorna, ta av dig skorna, o-o-o
Sköna kvinnor tar av sig skorna i dunklet under ett bord....."

söndag 22 november 2009

Into the darkness

Idag på kvällskvisten tog vi en promenad rätt in i mörkret så att Andreas skulle få kolla batteriet i sin extremt vällysande pannlampa som han använder när han är ute och cyklar mountainbike. Vi knatade upp till Mount Ulia.

Det var helt okej att promenixa runt i mörkret tills Andreas började prata om män i hockeymasker då tyckte både jag och min livliga fantasi att det började kännas lite kymigt. Lite så där Blair Witch Project. Höll på att få riktig skrämselhicka när vi kom genom skogen upp till toppen och på parkeringen står en ensam motorcyklist alldeles blickstilla under ett träd... naturligtvis för att han antagligen blev bländad och inte kunde göra så mycket annat än att stå just helt stilla, men ändå. Lite läskigt, fast jag undrar vem som egentligen var mest rädd? Han eller jag?

Sedan började det hända något konstigt med Tekla... Hon blev helt uppspelt, började rusa runt smått ylandes och flåsandes med tungan ute och ögonen lite lätt grönt lysande. Vad i hela friden håller på att hända undrade vi?

Sedan blev hon helt stilla, satte sig ner och stirrade på oss under en tystnad som varade i flera sekunder. Hon reste på sig och med en sista blick på oss försvann hon in i skogen....


Njaaaaeee, kanske inte riktigt då..... Fast lite alien är hon nog allt....lite.

Sedan var det väl tur att vi inte tog vägen som Andreas föreslog först. Den tar 2,5 timme och med tanke på att lampan slocknade precis när vi kom ner till vägen och då hade vi varit ute i en timme.... Hade varit lite väl upplevelserikt att snava fram längs de avgrundslika klippkanterna i mörkret....

Ska det vara så svårt att skriva vad man vill?

Har fått papper från min bank SEB gällande min ändrade skattemässiga hemvist. Efter att själv ha arbetat med att i marknads- och kundsyfte skriva texter, korrekturläsa, vrida och vända på meningar för bästa läsförståelse, så blir jag lite konfunderad när en stor bank som SEB skickar ut information som ingen verkar har korrekturläst och ifrågasatt om syftet verkligen framkommer.

Man skulle ju faktiskt kunna tolka det som om att de vill att jag ska gå in på en spansk bank, leendes (detta står det inget om, men det brukar kännas trevligare att kosta på sig ett leende) visa upp min legitimation för personen som sitter i kassan, på stapplig spanska be om att få låna en penna, fylla i blanketten medan personen i kassan tittar på mig med undrande ögon och sedan ta min ifyllda blankett säga "gracias" och "adiós" och glatt visslandes gå därifrån. Antagligen skulle personen som satt i kassan se ut som ett frågetecken och undra om allt jag egentligen ville var att låna en penna.

Efter att ha läst både information och läst den bifogade blanketten som ska returneras till SEB ett antal gånger så förstår jag ju att de vill få fram att en spansk bank på den bifogade blanketten ska verifiera att jag är jag. Men de kunde väl kanske bemödat sig om att formulera sig lite vettigare så att verifieringen som är syftet med bankbesöket framkommer. Inte någonstans står det klart och tydligt om att en verifiering krävs. Endast på blanketten som ska returneras finns i samma ruta som för underskrift ett fält som heter legitimationskontroll. Fast där skulle man ju om man inte visste bättre själv få för sig att fylla i exempelvis passnummer. Det enda som vittnar om verifiering är orden kontroll och sign som står inom parentes.

Inte vet jag - det kan ju vara så att min hjärna spelat mig ett spratt som gjort att jag inte förstått denna för andra helt glasklara information eller så har helt enkelt en av Sverige största banker svårt att hitta copywriters som kan skriva så att vanliga kunder förstår vad de vill?








fredag 20 november 2009

Trafikkontoret t/r igen och fler lär det bli

Jaha, så blev det ännu en cykeltur till trafikkontoret. Glatt trampade vi dit med vårt ifyllda papper. Andreas tog nummerlapp och jag och Tekla satt och njöt i solen utanför. Men så lätt var det naturligtvis inte! När han kom ut igen så hade han med sig dels ett papper med en adress till en teknisk verkstad dit man måste ta bilen för någon slags koll och sedan enligt instruktion skulle han gå in till " where you buy tobacco" och där skulle han be om en 565:a???? QUE! Nu förstår jag hur Manuel i "Fawlty Towers" känner sig... Sedan har tjänstemannen skrivit en adress på instruktionspapperet som vi inte vet vart den går och vad vi ska med den till. Sedan informerade han Andreas om att när han varit på verkstaden och fixat 565:an så är det bästa om han kommer vid nio-tiden på morgonen så kanske, men bara kanske de hinner ordna det samma dag. Varför kan man inte bara lämna in det, betala avgiften och de meddelar en per post när det är klart? Min magkänsla säger att detta kommer bli en "neverending story". Vi har hittat en sida med en massa info om att flytta till Spanien så vi får väl kolla där. Fortsättning följer...
I alla fall så fick vi oss en skön cykeltur på nästan en mil. Punkterna till höger på bilden, lite ovanför den andra bron, är var vi bor. Sedan är det bara att följa oss på vår blåa rutt.
Nu när Tekla är duschad och ligger avtuppad i "sitt hus" (hennes transporbur som hon älskar att sova i) så är det dags för mig och Andreas att gå till gymmet. Sedan blir det middag bestående av färsk fisk och räkor, lite gott vin och kolla klart filmen "Inglorius bastards".
Feliz viernes por la noche! (Trevlig fredagkväll!)

torsdag 19 november 2009

Hem ljuva hem

Så var det då dags för en liten rundtur hemma hos oss här på Calle Camino 2, lägenhet 4 C.

Först en bild på huset vi bor i. Den stora gula byggnaden bakom bron. Vi bor alltså i samma byggnad som San Sebastians 5-stjärniga hotell Maria Christina. Hotellet har sålt av en vinge till privatbostäder.

Vingen vi bor i. Lyft blicken till femte våningsplanet (fönsterraden). Vi huserar bakom de tre balkongerna (och fönstret) ytterst. Man kan ana våra cyklar på två av dem.


Hallen. Lägenheten är cirka 90 kvm, men består av en hel del yta som man inte kan använda sig av utan mest är så kallad transportstäcka. Men lägenheten är ljus vilket är trevligt.

Vardagsrummet. En soffdel och en matsalsdel och två stycken mindre balkonger, perfekta att ha cyklarna på. Andreas är så lycklig eftersom i princip alla hus har ståljalusier som man kan rulla ner genom knapptryckningar för fönster och balkongdörrar. Snacka om mörkläggning! Även mitt på ljusa dagen blir det värsta biokänslan. Naturligtvis är projektorn med!

Utsikten från lägenheten. Endast sovrummet vetter mot kortsidan och har utsikt över gatan, en kyrka och en ganska tradig kontorsbyggnad. Men i och för sig är det ganska intressant att stå och titta på "kontorsråttorna och se hur de arbetar "i sitt anletes svett". På det här hållet kan man stå och blicka upp mot Jesus statyn som håller ett vakande öga över staden högst upp på kullen...

Ett av de två badrummen. De ser i princip lika ut, med badkar båda två. Vi har gjort så att vi har var sitt och det är så skönt! Något jag har suktat efter under en längre tid... och nu äntligen. Inte för att jag har något emot att dela yta med Andreas annars, men det är trevligt att få ha sin egen ordning och kunna sprida sig på ALLA hyllorna.

Köket, från fönstret in mot hallen. Inte stort men helt OK.

Fungerar för det som det är avsett till, att laga mat och även inta frukost och lunch. Middag brukar vi för det mesta äta vid matsalsbordet i vardagsrummet. Lite mer svängradie där.


Extrarummet som har blivit ett riktigt alltiallo-rum. Datorer, teknik, extrasängar, garderob för ytterkläder etc. Det blivande gästrummet för de som kommer ner och hälsar på. Är ni två får ni slåss om under- eller överslaf. Kom att tänka på filmen BIG med Tom Hanks nu...

Sovrumsdelen som är lite avskärmad från resten av lägenheten. Vilket är ganska skönt. Har man stängt dörren så hör man inget av det som pågår i resten av lägenheten (typ krigsspel på widescreen i vardagsrummet :-). I denna del ligger även det andra badrummet.

Transportsträckan leder förstås fram till resterande del av rummet som i princip bara består av säng och garderob osså Teklas lilla hörna som inte fick plats på bild.

Snipp, snapp, snut, så var rundturen slut!

onsdag 18 november 2009

Matricular el coche en España - tour


Dagens stora uppdrag var att ta sig till trafikkontret och påbörja spanskregistreringen av vår bil. Det var ett fantastiskt höstväder med klarblå himmel och en strålande och värmande sol så det blev cykel. Det gäller att vara observant när man cyklar här för det är något de gående spanjorerna inte är. De knatar härs och tvärs utan en tanke på cykelbanor och för den delen andra gående. Men i och för sig sig har de inget emot att dela trottoarerna med cyklister så det går väl på ett ut. Finns ingen cykelbana så cyklar man nämligen på trottoaren. Utan att få ett paraply i baknacken och en spottfylld svordomshardanger. Man helt enkelt litar på att den andra personen tar ansvar för sig själv och sina handlingar, utan att skada sina medmänniskor. Ödslar inte energi på något som ännu inte har hänt med andra ord. Så ner genom stan på trottoarer och cykelbanor och sedan utmed strandpromenaden.


Framme vid trafikkontoret gick Andreas in och kom ut med ett papper att fylla i och ett papper med instruktioner. Vilken tur för oss att det inte bara stod på spanska utan även på baskiska…


Letade raskt upp ett lunchställe i närheten och i solen, beställde in -


paella del mar


och var sin öl för att styrka oss inför


"Uppdrag dokumentet".


När lunchen var uppäten, ölen uppdrucken och dokumentet ifyllt ( med viss hjälp av servitrisen) så hade trafikkontoret stängt för dagen. Inte för att vi satt och lunchade i evigheter (vi drack faktiskt bara EN öl var) utan de har endast öppet till kl. 14.00. Så det blir att cykla hit imorgon igen och lämna in det. Upp på cyklarna igen.

Ner till vattnet och stranden så att Tekla fick springa av sig lite. Vissa friskusar badade och flanerade längs vattenbrynet som om de inte hört talas om att det faktiskt är höst….

Tog vägen förbi hamnen, kollade in båtarna,

fiskarna

och Tekla passade på att ta sig en simtur. Hon tilllhör ju friskusarnas lilla tappra trupp. Husse och matte ska väl också försöka sig på att kvala in till denna skara så småningom - men inte just idag.

Mañana, mañana....

tisdag 17 november 2009

Vatten, vatten, bara vanligt vatten

Nu när man inte har "drickbart" vatten direkt från kranen så inser man hur fruktat privilegierat det är att få det i sånt fantastiskt skick som i Sverige. Inte för att man skulle "kolavippen" eller hastigt insjukna eller något liknande om man drack det , så illa är det ju inte. Men det smakar klor och det känns som om man bara blir mer törstig efter att ha druckit det. Efter att ha spenderat en stor del av min uppväxt i simbassänger så anser jag att jag redan har svalt den totala kvot av klorat vatten som en mänsklig kropp klarar av att hantera under en livstid. Vill därför inte utmana ödet genom att hälla i mig ännu mer. Dessutom blir det ju en ond cirkel då man bara blir mer törstig ju mer man dricker och jag hade ju inte tänkt spendera min tid i Spanien genom att sitta på toaletten hela dagarna, drickandes vatten. Roligare än så kan man ju ha det....

Som till exempel att släpa hem vatten från affären! Tjopp, 12 liter vatten som vi dricker upp på 4-5 dagar, sedan är det same procedure all over again....

You've got mail

Igår måndag stack ett STORT kuvert ut från vårt postfack, något inknövlat. Man kunde riktigt se hur brevbäraren muttrat några väl valda spanska ord under denna handling. Varför han inte bara hade ställt det på sidan undrar jag i och för sig. Med min fysiska post under armen och med en känsla av förväntan och nyfikenhet tog jag hissen upp till vår lägenhet, Det är inte så ofta i den elektroniska postens tidevarv som man får något annat än bara räkningar eller reklam i sin brevlåda. Eventuellt någon avi då och då, men det räknas inte eftersom man oftast har beställt något själv. Nästan som julafton!

Gick först raskt igenom den övriga posten som mycket riktigt visade sig innehålla räkningar och reklam. " Save the best for last", som Vanessa Williams skulle sjungit.

Kuvertet visade sig innehålla minnen! Minnen från bland annat soliga svenska sommardagar, höstfotosessions, middagar i vänners sällskap och resor till nordliga breddgrader med en last fylld av kartonger.

This BIG envelope created a BIG smile! (Förutom då för brevbäraren vill säga....)

söndag 15 november 2009

Ett sånt hundliv



En höjdarpromenad börjar för det mesta på mitt favorittillhåll - Playan. Här finns det en massa amigos att "lajja" med. Gott om plats att springa av sig på också. Det är vi och surfarna som hänger här mest.
Visst händer det att man får en beundrare efter sig ibland. Strandraggare finns det överallt.....

Efter stranden tar vi oss upp till Mount Ulia och promenixar längs kustkanten. Fantastisk utsikt!Matte hojtar ibland över att jag ska ta det lugnt då det är tvärbranta stup. Men jag är ju värsta bergsgeten "so no need to be worried".

Jag tycker matte är lite långsam. Jag slår vad om att det blir dubbelt så lång sträcka för mig eftersom jag måste springa tillbaka för att kolla att hon verkligen hänger på.

Uppe på Mount Ulia tar jag gärna ett avsvalkande dopp om vi har vägarna förbi poolen. Lite tråkigt att inte matte badar... Sicken badkruka! Hur nice som helst ju.

Sedan knatar vi hemåt igen efter ett par timmar ute i det fria. Trötta, blöta, sandiga och lyckliga! Längtar redan till nästa gång, ska bara ta mig ett skrovmål och sova lite först.

Heaps of spanska hundpussar/ Tekla