Tantvarning eller?

För ett par dagar sedan var jag en glad 39-åring, numera är jag en lika glad 40-åring. Tantvarning och ångest får andra roa sig med om de vill. Själv befinner jag mig precis där jag vill, nämligen mitt i livet.....oavsett ålder :-)

Mitt fyrtionde levnadsår har varit ett av de bästa åren någonsin, både fysiskt och mentalt. Ett år då jag introducerades (och blev helt salig :-) till yogans underbara värld av “min guru” Kelly, året då jag pikade träningsmässigt, året då kropp och själ har gått trallandes hand i hand och framförallt året då ett litet Knytte meddelade oss om att hon är på väg. Det är bara att klämma in i sången och hålla tummarna för att detta nystartade år rullar vidare i samma spår.

“Bättre och bättre dag för dag, bättre och bättre dag för dag.
Bara glädje hjärtat rymmer, strunt i sorgerna och alla bekymmer!”

Födelsedagen blev super. Efter alla dagar med sol så regnade det lite dagen till ära. Lite  regn på bröllopsdagen sägs ju betyda lycka och långt äktenskap så väljer jag att tro att detta gäller även för födelsedagar, ett långt och lyckligt liv! Vaknade till sång och frukost. Sedan blev det 1,5 timmes fri privat yoga klass med Kelly.  När jag kom hem hade blomsterbudet varit där med en bukett GRANDE. Det var min älskade Gösta (var inte oroliga, Gösta är en hon och lystrar vanligtvis till namnet Carina) och hennes lilla Olivia som var avsändarna. En otrolig bukett som kunde delas upp i två stora. Love!

Av Andreas fick jag en helt galet fantastiskt present. Nämligen ett riktigt “rosa-faran-kit”…………….

Vrrrrrrrroooooooooooooooooooooommmm! Tut, tut! Nu kan jag knappt bärga mig tills tisdag eller onsdag då den ska vara registrerad och färdig för att köras hem. Lyrisk? Absolut! Bortskämd? Absolut! En inom kort svischande rosa fara på de spanska vägarna? ABSOLUT!

Dagen avslutades med middag på Hacienda Señorio de Nevada, vingården här i dalen. På kvällen kröp jag ner i sängen, mätt, belåten och väldigt, väldigt lycklig över min dag som liksom blev pricken över i:et över ett superbt fyrtionde år.

Kalle har dragit med Ahlgrens bilar

Häromdagen var jag på IKEA i Málaga för att shoppa skrivbord och skrivbordsstol till mitt egna lilla kryp in. Nej , jag har inte flyttat hemifrån och inte heller flyttat ut från sovrummet, men vi har numera var sitt rum med våra egna prylar där vi kan pyssla med vad det nu kan vara som faller oss i smaken utan att resten av huset belamras och stökas till och utan att vi behöver störa varandra. I Andreas rum dominerar tekniken och en STOR datorskärm upptar nästan hela skrivbordet. I mitt rum samsas garner, tyger, symaskin, pennor, notställ , träningsböcker och min lila dator om ytan. Underbart!

Men tillbaka till IKEA….. Jag var alltså där och efter att stuvat in de aptunga kartongerna i bilen (som jag lovat Andreas att jag INTE skulle köpa om de vägde bly, men då jag använde list istället för styrka så kom jag överens med mig själv om att det var OK) så knallade jag tillbaka in för att shoppa lite i deras “matbutik”. Och jag vet ju att de för ett tag sedan bestämt sig för att sälja matrelaterade produkter under egen etikett och inte längre använda sig av andra tillverkare och producenter. Vilket jäkla påfund säger jag bara! Personen som kom fram med denna för kanske IKEA geniala (och snikna, kan bara vara för den ekonomiska vinningens skull)  idé borde få tillbringa månadsvis med att turnera länder och riken runt med en skampåle “a la grande” och ställas ut till allmän beskådan i deras “matbutiker”. (Utbudsmässigt har de tagit inte bara ett utan flera steg neråt, från ICA till Netto skulle man kunna säga.)  

Dajmen var utbytt till någon sorts chokladnougat som enbart smakade billigtillverkat krispigt klet (nej, jag köpte inte, de hade smakprov) och nyponsoppan som jag köpte smakade mest vatten. Inga lådor med blandade Göteborgs smörgåskex, de som är så goda. Förgäves trånade jag bland hyllorna för att hitta min älskling Kalle, men nej då, Kalle var borta med vinden. Han måste dragit iväg med någon av Ahlgrens bilar för de syntes inte heller längre till. I Kalles spår hittade jag en hålögd fisk som lite viset simmade omkring.

Kopierat Ballerinakexen har de gjort och förpackat dem i tråkigt omslag som inte lockade mig i alla fall till något inköp. I ärlighetens namn ska jag väl säga att jag köpte några syltburkar och de var helt OK och fortfarande så har de Leksands knäcke. Och eftersom det inte fanns några riktiga godsaker längre så blev det inga godsaker köpta och därmed kan jag ju inte heller äta några godsaker……alltid en tröst…… en mycket klen sådan.

I alla fall tycker jag att det är supertråkigt att de valt att inte samarbeta med svenska välkända producenter utan gå under egen flagg även här. Platt, ocharmigt, färglöst, tråkigt och smaklöst är mitt omdöme. Som utlandssvensk så var det lite av nöjet med IKEA, nu känns det mest bara snopet. Snuvad på konfekten!

Spansk mark igen

Efter en Sverige-vistelse som i Stockholmsområdet bjöd på en hel del regn och rusk och i Norrland en himskans massa snö så landade vi i måndags på spansk mark igen. Detta efter en ganska så tröttsam flygtur, passagerarmässigt. Vi hamnade längst bak med ett gäng finnar som pratade högt och konstant. De enda gånger de var tysta var när de drack direkt ur små vinflaskor, men det gjorde de ju tyvärr inte samtidigt så det blev liksom aldrig tyst. Sedan hade vi världens mest osympatiske man, gubbe, bakom oss. Har aldrig varit med en så negativ och direkt motbjudande människa! Vi blev försenade en timme från Arlanda varav en stor del fick tillbringas i planet och det skällde han och gormade om ( “good vibrations spridare”? Inte direkt!) och under flygningen envisades han med att ha sitt ben mitt i gången vilket till slut resulterade i att flygvärdinnan råkade trampa på honom när hon backade bakåt med sin vagn. Jisses amalia vilket bråk som uppstod! Han skrek och tjoade men hon som vid det här laget hade hunnit tröttna ganska rejält på honom gormade tillbaka rejält och informerade honom med barsk och hög stämma om att hon hade fått nog av hans konstigheter och attityd. Skönt med någon som faktiskt reagerar med krafttag! När vi sedan skulle av planet så klämde han sig bryskt in mellan Andreas och mig. Jag hoppas verkligen inte att han är bosatt i Spanien, stackars alla spanjorer som kommer i hans väg i så fall. För att inte tala om det dåliga rykte som han antagligen ger resten av oss svenskar. Bu och bä för människor som honom!

De sista dagarna i Sverige hade jag faktiskt hemlängtan (till Spanien alltså, då det är det som är hemma för oss). Så inte bara på grund av flygturen var det skönt med spansk mark under fotsulorna igen. På hemvägen plockade vi upp lilla Bus hos Bendik som både varit en ängel (utan vingar) och kattvakt i två veckor, provianterade och väl hemma i Nigüelas var det med ett leende jag låste upp dörren. Packade upp resväskan och stuvade raskt undan den. Med ett ännu större leende kröp jag på kvällen ner i vår egen säng och sussade gott, delandes huvudkudde med Bus och med Tekla vid fötterna. Jag och min platskrävande tillika sängfascistiska mage (går inte med vad som helst längre) sov som en prinsessa.

Under ett dygn har vi fått uppleva både vinter och vår. När vi landade i Malaga var det mulet, grått, regn och 10 grader och precis när vi kommit innanför dörren i vår bergsby, där det endast var 2-3 grader, så började det snöa. Det blev till att klä på sig varmt, tända kaminen, gasvärmaren och en massa stearinljus i vårt för att hålla värmen i vårt utkylda hus. Men igår morse så kom solen tillbaka med sina värmande strålar och snön smälte, fåglarna kvittrade och vi fick en helt fantastisk dag. Frukost och lunch intogs på allehanda terrasser och jag lyckades till och med få lite färg i ansiktet. Mmmmmmysigt! Även Tekla verkade glad av att vara tillbaka, under morgonpromenaden lekte hon ystert med sin kavaljer och kamrat Winston.

Hem ljuva hem - home sweet home - hogar dulce hogar!