Hasta luego Donostia!

 

Time to say goodbye! (Klicka här för lite ljus musik medan du läser!)

Dagen har kommit då det är dags att vinka adiós till San Sebastian (Donostia på baskiska) och Baskien. Det har varit ett underbart år (tänk vad tiden går fort!). Jag har verkligen lärt mig att älska denna del av Spanien och jag rekommenderar er alla att resa hit. Man kan inget annat än att älska denna underbara plats här på jorden! Men bara för att jag nu lämnar för mer sydliga spanska breddgrader så betyder det inte att mitt hjärta slutar klappa lite extra för den här regionen. Med glädje och värme kommer jag att minnas de gamla baskprydda gubbarna som glatt hälsar på en längs Monte Ulias slingrande stigar, de Donostiska pantertanterna som uppsnofsade i tjusig dräkt, chanel-röda läppar och slip in-sandaletter med klack klapprar sig uppför de branta backarna på Monte Urgull, vilt pladdrandes med en väninna, lika tjusig hon (vår granne fram till nu är en sådan, världens sötaste lilla tant e hon också…. Vi kanske ska packa med henne, hon e ju inte så stor :-). Alla möjliga och omöjliga fiestas, de oändligt många och långa demonstrationstågen, all god mat, den underbara naturen och en massa, massa annat. Men jag kommer att komma tillbaka, var så säker! För än finns det outforskade restauranger att äta på, fler baskiska kullar och berg att nöta ut skorna på och fiestas som jag inte lyckats pricka in. Och vem har sagt att turist e trist? Inte jag i alla fall.

Nu går snart flyttlasset! Vamos a ir a la Nigüelas!

Spanska beräkningsformler

Nu så här dagarna innan flytt så har vi pratat en hel del om volym i kubikmeter på vårt i och för sig relativt lilla bohag. Det skulle ju vara trevligt att få in allt i bilen vi hyrt. Som jag nämnt tidigare så har vi bokat en lastbil med ett lastutrymme på 20 m3. Sedan när vi fick måtten så fick vi det till 16 m3. Vi mejlade och frågade vad som gäller. Inget av det visar det sig  eftersom  den är 17,3 m3. Uthyrningsfirmans förklaring var att detta är den lastbil man får när man bokar 20 m3. Qué? Hur mycket jag än räknar så får jag inte det att gå ihop. Om det står 20 på deras bokningssida och jag bokar en sådan så borde det väl vara 20? Eller?  Jag antar att det måste vara en väldigt spansk beräkningsformel det där som jag inte hört talas om (och inte heller förstår mig på om jag ska vara ärlig). Men jag har klurat lite och tror mig ha knäckt nöten för att räkna ut volymen i relation med pris här i Spanien:

X m3 – ( x 0,15) = €€ x X m3 + ( x 0,16 (IVA=moms))

Nu tycker man kanske att 3 kubikmeter hit eller dit är inget att hänga upp sig på, men när man tänker på att en kubikmeter är 1000 liter och att en IKEA flyttkartong rymmer 83 liter så kan man ju ganska snabbt räkna ut att 3 m3 är 36 stycken flyttkartonger. Ja, nu har vi ju inte ens 36 flyttkartonger totalt, men ändå.

Men trots kubikbortfall så ska det vara lugnt, vi behöver inte sälja någon soffa. Om vi nu räknat rätt vill säga…. det är ju lite svårt när man inte känner till de spanska matematiska formlerna.

En salig vandring

Hyrbilen som vi använt under helgen skulle inte lämnas tillbaka förrän igår kväll. Så efter att vi varit och handlat kartonger och packmaterial så drog jag och Tekla upp till Jaizkibel för en vandringstur i det härliga höstväder som vi just nu bjuds på. Jaizkibel är ett berg som ligger längs kusten en si så där 2 mil från San Sebastian och är cirka 500 m.ö.h . Kommer du någon gång till San Sebastian tycker jag absolut att du ska passa på att vandra lite längs Camino de Santiago (röd/vit markering) eftersom utsikten över det baskiska landskapet här uppe är enastående. Man blir helt salig över att bara vara här uppe! Det är mycket lättvandrat om man bara håller sig till leden och inte gör som en annan som fick putta hunden uppför ett klippblock och kravlande tog sig upp, för att sedan snubbla nerför i hög fart över grästuvor stora som badbollar med hög stukningsfaktor. Men som sagt bara man håller sig till leden…. På vägen får du bekanta dig med allehanda kreatur; får, hästar, kor och en och annan människa. Leden delar sig i två vilket gör att du både kan vandra leden närmare havet som bitvis går genom skog och sedan ta den något kyligare, lite blåsigare men mer utsiktsmässiga  vägen via bergskammen tillbaka. Vid fint väder kan man bland annat skymta stadspärlan Biarritz i Frankrike.  Efter några timmars vandring finns det inga skäl som helst att avhålla sig från ett härligt baskisk skrovmål. Och känner du dig riktigt i form kan du ju fortsätta hela vägen till den för katolikerna heliga staden Santiago de Compostela i nordvästra Spanien. En vandring på ungefär 78 mil från toppen av Jaizkibel. God tur!

 

Qué es el camino de Santiago de Compostela?    
Det gemensamma för den samling gamla pilgrimsleder som går genom Europa, är att de alla leder till Santiago de Compostela i nordvästra Spanien. I mer än tusen år har pilgrimer vandrat här för att hedra minnet av en av Jesus tolv apostlar, Jakob. Kvarlevorna efter Jakob finns i ett silverskrin i den gamla katedralen i Santiago. Staden är helig för katoliker, men många gör den långa vandringen hit av andra skäl. Kulturella, spirituella eller för att man helt enkelt bara är en vandrande vagabond.

Nöjd, mätt och belåten

….. och lite trött efter den här mycket korta, mycket intensiva och MYCKET roliga helg tillsammans med Linda och Sten. Tröttheten beror med största säkerhet på all god mat som vi ätit under helgen och alla intryck från restauranger och så… Det har INTE något att göra med att vi minimerade antalet sovtimmar för en del nattsudd. “Apselut” inte!

(By the way, detta inlägg skrivs med livet som insats. Linda har förklarat att hon inte vill hamna här, men vad kan hon göra väl hemma i Sverige igen? Nada! So I take my chances, förhoppningsvis har hon glömt det hela när vi ses runt jul.)

Våra gäster landade sent fredagkväll så då fick det bli skumpa och surr i hemmets vrå tills “miss i nassa”. Sovmorgon på lördagen, lååångfrukost och sedan upp till Mount Ulía för en lååångpromenad. Vi insåg ju alla vidden av vårt matintag som komma skulle det närmsta dygnet så det var bara att bita i det sura äpplet. Inte för att det var direkt surt utan ganska “sweet” eftersom solen sken och det var en behaglig värme i luften. Tror att det uppskattades av Linda och Sten som flugit ifrån ett snöigt Stockholm. (Brrrr och “huvva”.)

Sedan blev en sväng i gamla stan och en tur ner till  stranden. På vägen hem var det två stycken som smet in på bageriet. Friterade, dyra bollar med kladd i. Ja,ja inköparna var i alla fall nöjda och det är väl huvudsaken.

Efter en “powernapp” var det så äntligen dags för “fiesta” på restaurang Martin Berasategui.

    
Det fick bli avsmakningsmeny på 12 rätter med ett vinpaket till. Mycket grönt, mycket fräscht och mycket, mycket gott. Jag var helt lyrisk. Fick både gåshud, nackhår som krullade sig och ilningar i käken. Alla tre typiska tecken för mig när något är riktigt bra (eller gott i käkens fall.) Sedan kom ju Martin ut själv som det anstår sig en 3-stjärnig baskisk mästerkock. Och det är ju alltid ett trevligt inslag.  Mätta och belåtna gav vi oss i kast med den Donostiska natten och fick bland annat bekanta oss med den bäst tillredda Gin Tonic “ever made” (största också, vi pratar om storlek a la barnhuvud).

På söndagen var det bara att kravla sig ur sängen och bege sig mot nya matäventyr i stjärnornas tecken. Restaurang Etxebarri i den lilla byn Axpe. Krävdes en del navigering med GPS men till slut kom vi rätt. Himla tur med facit hand!

Avsmakningsmenyn lockade inte som lunch utan istället nöjde vi oss med en 3-rätters och en stor, kall till.
:-)

Eftersom det är grillning som är krögarens specialitet så fick det bli det för hela slanten. Grillad svamp (som var så gott att jag fortfarande får tårar i ögonen bara jag tänker på det), grillad filé (en köttbit kan inte bli mycket bättre än så här!) och till efterätt äppelkaka med grillad vaniljglass. Ja, det stämmer, grillad glass. Fast man kanske mer ska säga rökt.  Sedan gör ju hela miljön i och runt restaurangen inte upplevelsen sämre direkt. Efter lunchen som avslutades vid 5-tiden så blev vi uttittade av några bybor. Undrar om vi glömt att torka oss om munnen?

Efter denna orgie i mat under knappt ett dygn kunde Linda och jag inget annat än att somna i baksätet……. mätta, nöjda och belåtna.

Thanx för en “fett nice” helg Linda och Sten!

Tjohooooo, sólo dos días!

Två dagar kvar tills våra amigos Linda och Sten dyker upp på Bilbaos flygplats. Yes, yes, yes! Det ska bli så himla kul! De ska hjälpa oss att riktigt njuuuta av vår sista helg här i San Sebastian. Och inte att förglömma - hjälpa oss äta oss igenom den…….. :-)

Vi har nämligen bokat bord på diverse mer eller mindre, av guide Michelin, stjärnbeströdda restauranger. På lördagskvällen står det 
3-stjärniga Martin Berasategui på menyn och på söndagen tar vi bilen för en lunch på 1-stjärniga Extebarri som ligger ett par mil ute på den baskiska landsbygden.

Jag hoppas innerligt att recensionen för Martin som skrevs av en gäst den 13 oktober på Guide Michelins hemsida överensstämmer med verkligheten.

“Absolutely superb both the food and the service. Imaginative and delicous cuisine at it's best. This is how a 3 star restaurant should be like. Much better than Arzak or Mugaritz.”

Etxebarri har fått lite mindre svallande recensioner fast då mest servicemässigt. Men efter ett reportage i tidningen  Mat & Vänner (en fantastiskt bra mattidning!) så bara måste jag få uppleva denna restaurang, oavsett. För historien om grillmästaren själv Victor och hans souschef Lennox är lite fascinerande. En utbildad elektriker som närde en dröm om att få laga mat över enbart öppen eld efter minnen från sin barndom i bergen. En dag knackade Lennox på. Som efter flera års arbete på stjärnkrogar världen över tröttnat på bristande insikt om råvarukvalitet och insåg han att han hittat hem och här har han blivit kvar.

" the finest of today´s produce prepared using the world´s oldest form of cooking ……. open fire”

 

¡Buen provecho! Bon appetit!  On egin! Velbekomme! Smaklig måltid! Det är vad vi hoppas på….. och på att inga askmoln, flygstrejker eller försenat bagage ställer till det denna gång.

På spanska, inte danska, por favor

Noget er gået galt op på loftet….. Mitt egna lilla loft alltså. Det som sitter bakom pannloben. Ahhhhhh! Det gør mig skør! Inte bräcklig alltså utan galen som det heter på svenska, loco på spanska och skør på just det - DANSKA. Man tycker ju att ett års tillvaro i Spanien, fyra veckor på spanskkurs och den senaste tidens en-timme-per-dag-spanska borde ge ett visst avtryck på en. Fast nu visar det sig att några futtiga veckors sporadiskt lyssnande på dansk musik, och några enstaka danska filmer samt den senaste veckans tittande på den danska kriminalserien Forbrydelsen verkar tage mig sytten ha gjort det. Ett avtryck alltså. För hela natten har jag drömt på DANSKA. Till saken hör den att jag alltså inte pratar danska, kan på sin höjd förstå vissa delar av detta språk. Men drömma på flytande danska verkar inte vara några problem. Vaknade, fnissade åt det hela, somnade om och påbörjade en ny dröm, också den på danska. Hvordan kan det være?  Smygdansk? Snapphane i ett annat liv? Är jag kanske fanatiskt förälskad i Mads Mikkelsen? Har jag en önskan om att tillhöra “världens lyckligaste folk” som världsomspännande undersökningar påvisat?  Ja, jag har ingen aning. Varför drömmer jag annars på danska och inte på spanska? ¿Por qué?

 

Flyttbestyr

Vi är en bit på väg! Det har varit en massa en mejlande fram och tillbaka i diverse omgångar och naturligtvis telefonsamtal  för även om man i mejl skriver att man föredrar mejlkontakt eftersom ens spanska ännu inte är i det skick att man kan hantera, framförallt förstå, en vilt pladdrandes spanjor så envisas de alltid med att ringa.  Det är något med spanjorer och telefoner, de kan liksom inte låta bli.

- Usted hablas inglés? Nähä inte det nej. Pladder, pladder, pladder, pladder, pladder, pladder, pladder
- Más despacio por favor! (långsammare tack) Nähä, inte det nej. Ingen avsevärd förändring vad det gäller tempot på pladdret här inte.
- Yo no entiendo. Enviar por correo por favor? (Jag förstår inte, skicka per mejl är du snäll) Jaha, vad bra, då kommer ett mejl.

Sedan kom det ju en helgdag mitt i alltihopa och då var det att börja om från början…. Men nu så! Nu har vi  äntligen bokat en liten lastbil “one way” som ska ta oss och vårt lilla bohag ner till Niguelas sista dagen i oktober. Känns skönt att det är fixat! Ett tag såg det ut som om vi skulle få dra vårt flyttlass för hand…..

…. 90 mil längs Autovía del Sur.

De stora biluthyrningsdrakarna verkar inte ha one way uthyrning på större fordon och flyttfirmor som verkade vilja ge sig utanför Gipuzkoas gränser var obefintligt i mina sökningar. Flyttar inte spanjorer utanför sina regioner eller? Men det är väl det där med att veta vart man ska leta. Men som det heter “den som söker finner”… förr eller senare.

Nu får vi bara hoppas på att allt går in i lastbilen som enligt information och vad vi vill ha ska vara 20m3. Fast tittar man på måttbeskrivningen som vi också fick så kan inte 4m x 2m x 2m bli mer än 16 m3, hur man än vrider, vänder och räknar. Inte ens i Spanien. Men vi håller på med ytterligare en omgång i korrespondensen för att få klara besked så det löser sig….antagligen Om inte annat så finns det ju Segundamano, spanska Blocket att ta till.

Idag är det Fiesta Nacional

För en gångs skull hade vi faktiskt koll på att det var helgdag här i Spanien. Kors i taket! Det är Spaniens nationaldag.

Den firas med anledning av att Christopher Columbus, eller Cristóval Colón som hans namn lyder på spanska, år 1492 “upptäckte” Amerika. Detta möte mellan den gamla och nya världen, skedde just den 12 oktober 1492. Dagen firas också i många länder i Latinamerika och USA och kallas där för Dia de la Raza eller Columbus day. Fast förutom Spanien är det bara Ekvatorialguinea i Afrika som har den som nationaldag.

Precis som i Sverige så firar  spanjorerna inte dagen i någon norsk 17:e maj-anda utan de flesta är bara glada över att få vara lediga. Så det blir inget febrilt flaggviftade här inte.

Apropå flagga så har jag funderat lite på den spanska flaggan och det vapen som jag sett skymta ibland på den. Nu behöver jag inte funder längre. Nu vet jag att alla officiella institutioner och militära myndigheter måste använda flagga med statsvapnet. Vid civil användning är flagga utan vapen helt i sin ordning. 

Att Spanien är regionernas land har jag förstått efter snart ett år och detta märks även på statsvapnet. Borgen i vänstra hörnet är vapenmärket för Kastilien. Under borgen, Aragoniens flagga. Lejonet är kungadömet Leons fana och i nedre högra fältet  Sankt Mikaels gyllene kedja som är symbolen för Navarra. Granatäpplet längst ner är Granadas som var det femte av dom gamla kungarikena som uppgick i Spanien. I mitten innanför en röd ring det spanska kungahuset Bourbons vapen. På sidorna om vapenskölden finns två pelare som symboliserar Herkules stoder på varsin sida av Gibraltarsund. Inskriptionen Plus Ultra på banderollen betyder “more beyond” och hänvisar till Columbus upptäckt av den “Nya Världen” och de spanska kolonierna där. Ovanpå pelarna finns två kronor som ska föreställa kung Ferdinands och drottning Isabels kronor. Det var när de förenade sina kungariken 1479 som Spanien skapades. “Osså” en kungakrona på toppen för att visa att Spanien är en monarki.

Jahapp, så nu vet vi det! Nu hoppas jag bara på att få delge denna nyvunna kunskap under ett parti TP eller under andra besserwisser-liknande sammanhang.

En restaurangromantikers recension av…….

Igår var vi på lokal. (Man kan inget annat än att älska det uttrycket). Lokalen var restaurangen A fuego negro som ligger i Parte Vieja (gamla stan) och betyder A black fire (fick bli på engelska, låter så trist på svenska.) Denna lilla “contemporary stylish” restaurang serverar enbart extremt innovativa pintxos (tapas).  Antingen ståendes vid baren eller vid ett av de 10 borden längst in i lokalens restaurangdel. Det är mycket enkelt, man väljer om man vill ha 8 eller 11 pintxos och vad man vill dricka och sedan är det bara att invänta leverans.

 
Två pintxos av åtta levererade.

Restaurangens kockar in action.

En välsignerad WC.

Glad gäst

A fuego negro var inte Andreas “ cup of tea”. Alldeles för många olika smaker som enligt honom blev till en enda röra i magen där den ena pintxosens lakritssmak la sig som en hinna över allt annat.  Alla kan vi ju inte älska allt! Han blev inte heller riktigt mätt och hemma blev det till att tugga i sig två knäckemackor.

Själv är jag till synes en helt obotlig restaurangromantiker som fullkomligen ÄLSKAR att gå på restaurang. Alla sorts restauranger. Bra, mellanbra, halvtaskiga och rent sagt urusla. Visst går jag helst på bra och gör mitt bästa för att hålla mig till dem. Men ibland blir det som det blir och det kanske inte är alla gånger som man ställer sig upp och gör vågen på grund av maten. Fast det finns så mycket annat som gör ett restaurangbesök till något roligt, minnesvärt och intressant. Efter att ha blivit petad i ögat av en grekisk, läspande och mycket gestikulerande diktläsande servitör som avslutade det hela med att kasta mitt vattenglas i stengolvet så vet jag vad jag pratar om. Detta skedde alltså inte på någon bortglömd ö i den grekiska övärlden, vi pratar Stockholm. Jag och min kompis Åsa hade fullkomligen kramp i magen av skratt och tårarna rann längs kinderna (och då inte bara av att ha fått ett finger i ögat). Idag kan jag inte säga att jag kom ihåg vad jag åt och hur det smakade men servitören, han kommer jag aldrig att glömma!

I alla fall så blir min egen recension av A fuego  negro följande: Deras pintxos är helt klart innovativa och kreativa, kanske inte alltid superba men helt klart intressanta. Fast jag skulle nog gärna sett att de haft en annan variation på avsmakningsmenyn för att få lite mer bredd i den och för att smakerna skulle får harmonisera mera med varandra. Men jag tyckte om stället och stilen och skulle mycket väl kunna se mig stå och hänga i baren med en drink och en eller två eget valda pintxos som tilltugg.

Bokningsbyrån, var god dröj…

…. Ja, jag vet det har varit ett gäng dagar sedan mitt senaste inlägg men förutom att jag har haft en släng av “ short-term insomnia” (mycket enerverande och extremt tröttsamt :-) så har jag även haft en i princip fullskalig bokningsbyrå här hemma denna vecka. Det har scannats flygpriser och hyrbilspriser, gjorts bordsförfrågningar på stjärnbeströdda restauranger och gjorts bokningar till svärmödrar, vänner och oss själva  inför de kommande månaderna. Nästan som att vara på jobbet med en liten “Att-göra-lista” och kaffekoppen i högsta beredskap bredvid sig.

Sist men inte minst så har jag till idag bokat in 1 timmes thai massage (till ett pris som vår thailändske vän Berra skulle hisna av) och restaurangbesök på A fuego negro. En restaurang som på Tripadvisor  kommer på 11:e plats av 262 restauranger i San Sebastian. På Tripadvisor är det “vanligt” folk som recenserar resmål, hotell och restauranger. Använder mig av den en hel del, men man måste naturligtvis ta med i beräkningen att smaken e´ som baken. Men som sagt ett ganska bra verktyg för oss i “bokningsbranschen”.

Nu ska bokningsdamen ta sin bättre hälft och knata iväg till massören. Knåd on!

La tortura no es cultura

¿Cuántas lágrimas más? ¿Cuántas muerte más? - Hur många fler tårar? Hur många döda?

Jag hoppas verkligen att EU slutar trippa på tå i rädsla för att stöta sig med några spanska politiker och sätter ner foten vad det gäller tjurfäktning. Sluta ge hundratals miljoner åt en bransch som ägnar sig till djurplågeri. Varje år får uppfödarna av tjurar ämnade för tjurfäktning hundratals miljoner i EU-bidrag inom ramen för jordbrukspolitiken. Bara inom Madrids region kommer det i år att ges 2.720.000 euro i stöd till tjurfäktningsindustrin. Jämför det med bidrag för att upprätthålla äldreboende i samma region som är nästan en miljon euro under detta belopp.

Varje år torteras och dödas mer än 250.000 tjurar och kor runtom i världen under tjurfäktningar, fiestas och liknande evenemang. Varav cirka 30.000 i Spanien. Enligt opinionundersökningar är runt 70% av spanjorerna emot tjurfäktning idag. Den 28 juli i år röstade katalanska politiker fram ett beslut som från och med den 1 januari 2012 förbjuder tjurfäktning i området Katalonien (Katalonien består av de fyra provinserna Lleida, Tarragona, Girona samt Barcelona. Nu arbetar CAS International och spanska PACMA för att fler spanska regioner ska ta samma beslut.

En tjurfäkting inleds med att matadoren tar emot tjuren med sin capote. Sen börjar tercio de varas där picadorer stöter en lans i tjurens nacke och sårar tjurens nackmuskler så att djuret skall hålla ned huvudet och inte kunna använda sin fulla styrka. Därefter kommer tercio de banderillas, då ett antal banderilleros stöter fast hullingförsedda "spjut" i tjurens rygg. Matadoren kan också sätta sina "banderillas" själv. Sista delen är tercio de muerte där matadorens roll är att få tjuren att gång på gång attackera hans röda tygskynke muleta. En tjurfäktingsomgång anses lyckad om den avlutas med att tjuren dödas genom att svärdet sticks genom djurets skuldra ned i hjärtat. Om matadorens uppvisning anses förstklassig kan matadoren få ett eller två av tjurens öron som trofé. Den döda tjuren dras därefter av banan med hjälp av mulåsnor. Det är inte ovanligt att hästar som används i tjurfäktningar blir så illa skadade att de måste avlivas, men först efter att de har dragits ut från ringen och bort från åskådarna.

Ett gäng beväpnade bödlar mot en ensam, skadad och rädd tjur. För mig och många fler är det vare sig mod eller kulturellt, det är tortyr.

Längtan till landet

Min första tanke i morse när jag slog upp mina enormt påsiga ögon (vi pratar alltså om välproppade matpåsevarianten som inte kan retuscheras enkelt med en gurkskiva eller två) så var min första tanke - JAG LÄNGTAR TILL LANDET!

Till den absoluta tyyyyyyyyyyyyyystnaden. Tänk att att likt Törnrosa få sova en ostörd skönhetssöm. Slippa att flera gånger per natt vakna till Real Sociedads (San Sebastians fotbollslag) supporters  och allehanda partyprissar som på ett MYCKET högljutt sätt väljer att maaaaaasa sig fram längs gågatan där vi bor. Detta från min sida icke önskvärda beteende tenderar också att eskalera rejält vid varmt väder, vilket vi har haft denna helg. Högsommarvärme på  28 grader lockar fram dessa törstiga och skräniga “avarter” ur alla San Sebastians skrymslen och vrår.

Siste man ut, om man nu kan kalla det natt eftersom klockan var 07.15, tog verkligen priset. Maken till att föra oväsen! Jag var väldigt nära att pallra mig ut i köket och hämta en cola-burk och sula på honom. Men så fick jag lite ångest för tänk om jag skulle träffa från femte våningen………? Men jag kostade i alla fall på mig ett litet hånleende då jag under min morgonpromenad med Tekla passerade två av den gångna nattens “ädla” aktörer. För de hade helt enkelt törnat in på gräset under en buske. (Jodå, de andades.)  Orsaken till det lilla hånleendet kom sig av att detta gräsområde används flitigt för rastning av hundar och inte alla är duktiga på att plocka upp efter sin hund. Så min stora förhoppning nu är att mannen som kunde fått en cola-burk i bakhuvudet, sulad från högre höjd, åtminstone vaknade upp med en brun, kletig och mycket illaluktande STOR fläck framtill på sin tröja. Gärna högt upp i närheten av näsan.

Påbörjar idag nedräkning för vår flytt till landet!