Vi har den senaste tiden “roat” oss med att registrera, eller rättare sagt försökt registrera lilla Agnes i det spanska systemet. Blir någon förvånad om jag säger att det är lättare sagt än gjort? Skulle inte tro det. Blir någon smått chockad om man säger att det kan driva en till vansinne? Knappast.
Först åkte vi ner till Motril för vi trodde det var där man skulle göra det, men det var det inte. Killen där ringde och kollade och fick information om att detta kunde vi göra i Nigüelas. Dagen därpå gick vi till byns “ayuntamiento” (kommunhus) och fick en mångsidig folder som skulle fyllas i (bland annat ville de veta hur länge jag och Andreas varit ett par och vad vi har för utbildning), gick hem fyllde i och återvände dagen därpå (har ju bara öppet ngr timmar på förmiddagen). Men då fick vi besked om att de inte kunde göra registreringen eftersom jag och Andreas inte var gifta utan vi behövde göra det i Granada. Eftersom det var fredag var det bar att vänta till måndag.
På måndagen åkte vi alltså in till Granada och en MYCKET trött och lite butter receptionist påpekade att detta kunde enbart göras på förmiddagen, vilket inte var nu…. Que? Klockan var 12.30 och enligt alla andra spanska normaliteter är detta inte eftermiddag utan förmiddag. Suck!
I Granada - försök nummer 1
Mañana, mañana…..Det var bara att köra hem igen för att återvända och hänga på låset dagen därpå. Samma “strålande” receptionist mötte oss och nu började hon pladdra om att vi var en dag för sen (registreringen ska göras senast 30 dagar efter födseln.) Vi förklarade att vi faktiskt försökt göra det inom 30 dgr (kan medge att vi varit lite slappa på denna front, med facit i hand skulle vi gjort det OMG när vi kom tillbaka från Benalmádena) men inte lyckats och fick till slut en könummer. Kom till en mycket trevlig och hjälpsam äldre herre som även han fick tampas en hel del med receptionisten för att få ett informationspapper om vad som krävs för registreringen samt kölapp till en trappa upp där själva reggandet skulle göras. Av honom fick vi också ett s.k “negativt certifikat”, det vill säga ett papper på att Agnes inte redan är reggad i Granada. Ett papper som intygar att man inte redan finns i deras system…? Kan inte de en trappa upp själva se det in sina egna datorer…? Don´t even go there Elisabeth! INTE börja filosofera över den spanska pappersexercisen. Att komma underfund med den är som att komma underfund med stora existentiella frågor såsom den egentliga meningen med livet.
När vi efter lång väntan satt framför tanten en trappa upp sa tanten att detta kunde hon inte göra, utan tog fram en gul understrykningspenna och på informationspappret som vi fått började hon att gulmarkera vad vi, förutom det som vi redan hade med oss, behövde. Det som mannen en trappa ner satt ett kryss över eftersom vi INTE behövde det, gulmarkerade alltså tanten en trappa upp och sa att vi VISST behövde. Sist men inte minst på detta dokument stod det att man ska släpa med sig två stycken vittnen, det räcker alltså inte med att de de bevittnar skriftligen utan de måste fysiskt släpas med och sättas framför hennes skrivbord. (Ja, man behöver ju inte direkt släpa dem, man kan ju be dem snällt och få dem att gå för egen maskin.) Vid det här laget varvade vi med att lite uppgivet småflina åt det hela till att sucka högt och uppgivet och efter en minuts insiktsfull tystnad kastade vi in handduken, lämnade lokalen och åkte till Alejandro, vår “gestor” och räddare i nöden när det kommer till den spanska byråkratin och dess pappersexercis
Så nu väntar vi på att födelsebevisen som skickats från svenska Skatteverket ska dimpa ner i brevlådan och därefter lämnas till Alejandro som sedan ska lämna dem vidare för översättning till spanska och därefter kan processen fortsätta men då med Alejandro som med spansk hand, mun och manér står bakom rodret och styr processen vidare och i rätt riktning. Skönt!
Som Alejandro skrev i ett av mejlen till oss:
Do not worry about this matter because like you know in Spain we need a LOT of papers for everything, but finally we will get it solved.
Och när det väl är klart är det dags att fixa pass till henne, först svenska konsulatet i Granada och sedan på svenska ambassaden i Madrid, ett stenkast bort………… not.
Från papper till pappor
I fredags kom thai-veteranen Bendik “pappa to be” med resten av familjen upp från kusten. Lilla Wilma, Bus extramatte, ville hälsa på Bus och sedan skulle vi äta på thai-restaurangen här i dalen. Det första restaurangbesöket för Agnes del. Precis som mamma verkade hon gilla det skarpt. Och när vi efter 23-snåret på kvällen tackade för oss så var det just lilla Agnes som verkade vara den som var piggast av oss alla.
Och idag så kom Andreas pappa, Gunnar, på besök. Han ska om allt går enligt planerna gå pilgrimsleden Camino de Santiago de Compostela. Men först ett par dagar hos oss och barnbarnet. Mysigt!
