Gamla och nya vyer

Från hit till dit eller snarare från dit till hit…….

I fredags packades bilen KNÖKfull och sedan lämnade vi Nigüelas och Sierra Nevadas fagra vyer bakom oss.

Färden gick till Valencia, en resa på cirka 55 mil. Lilla A var  som nästan vanligt på ett strålande humör så resan förflöt utan några som helst komplikationer.

Som alltid när jag reser genom detta land så blir jag en smula hänförd över alla gamla välbevarade borgar som tronar på en höjd i vart och vartannat, litet som stort samhälle. Man kan höra hur historiens vingslag slår, i alla fall inne i mitt huvud. Framme i Valencia så blev det åter till att borda nattbåten till Mallorca. Ja, förra årets vistelse gav som ni förstår mersmak. Den här gången tredubblar vi vår vistelse och stannar tre månader på ön. Huset vi har hyrt ligger inte så otillgängligt som huset förra gången, men det blev den norra delen igen. Så nu befinner vi oss utanför byn Pollença i ett bedårande hus med en ännu mer bedårande trädgård. Något som jag verkligen längtat efter, att barfota i pyjamasen med Agnes i famnen bara kunna få stega rakt ut i gröngräset. Lovely!

Att samtliga trivs med vårt val är det ingen tvekan om, även om huset verkar vara hemsökt…. Igår var det ett helt fantastiskt väder, det kändes väldigt avlägset med snökaos då.

Ingen svensk jul för vår del alltså i år. Men en och annan sillbit och några pepparkakor ska vi nog kunna klämma ändå ( IKEA fixar julen!). Och när vi inte kommer till dem så får delar av familjen komma till oss istället. Ikväll (måndag) kommer Andreas mamma och pappa och på fredag kommer Andreas bror med familj. Mysigt! Nu håller jag mina tummar allt vad det går för att lilla A som i natt och idag har tampats med både tandsprickning och hög feber blir pigg och kry som en lärka omedelbart bums.

Over and out from Pollensa

¡Nunca más!

Stora A är i Barcelona över helgen så  jag och lilla  A passade på att ta en sen eftermiddag/kvällstur till det nyöppnade  och mycket fräscha shoppingcentrumet i Granada. Jag tänkte att det kunde ju vara mysigt att spatsera omkring där, shoppa lite julklappar o kanske käka middag. NOT! Vet inte hur jag tänkte?! Fredagskväll och december! Spanjorerna hade naturligtvis gått man ur huse och begett sig hit. I och för sig är detta shoppingcentrum ganska stort och välplanerat så det var inte så att man blev besvärad av de andra människorna och några långa köer, nej, det enda besvärande var ljudnivån. Jag är nu helt och fast övertygad om att ALLA spanjorer bara måste vara lomhörda! För varenda en såg banne mig helt oberörd ut av det faktum att inget som helst ljuddämpande material verkar ha funnits med i budgeten för bygget. Dessutom så spelade alla butiker musik galet högt, musikvalet var naturligtvis av varierande slag, men på den nivån blev det vare sig juligt eller ljuvligt och konversation var inte att tänka på. Och när de ropade efter personal i högtalarna så var det som om de skrek på någon som jobbar allra, allra längst ner i garaget. Jisses, det tog inte lång tid innan både Agnes och jag var helt utmattade, hålögda och svettiga. Med bankande trumhinnor tog vi oss tilltufsade och chockade till matbutiken Mercadona. Där var det behaglig (ljuvlig) julmusik på lagom dämpad nivå och tillsammans med de övriga som var där, ( kanske var de där av samma anledning som vi?) så flanerade vi omkring bland butikens sortimentsfyllda hyllor. Då och då tog vi oss ett litet danssteg.  Paniken bakom våra ögonlockar försvann och vi kunde åter skratta och le. Så visst blev det lite shopping men av lite annat slag än vad som var tänkt. Och vilken tur att rulltrappan ner till garaget var precis utanför Mercadona! Jag säger -¡Nunca más!

Problem med att somna när vi var åter i hemmets lugna och tysta vrå? Skulle inte tro det…..

En el sol de nuevo

Så är vi då tillbaka i den spanska solen igen. Hemma i Nigüelas sedan snart två veckor tillbaka. Väskorna är med andra ord uppackade, tvätten fixad, dammlagret bortstädat, jeansen av och shorts och linne på och det mesta som vanligt igen. Vilket är ganska så mysigt faktiskt. Hade ingen som helst lust att åka tillbaka till Spanien när jag knatade omkring i det svenska blåbärsriset  men väl tillbaka i Nigüelas under strålande sol, prunkande vinrankor och mogna fikon så ändrades detta raskt till att jag visst ville vara där jag just nu är. Tack och lov så har den spanska hettan som varit gett med sig och det är nu ganska behagligt med ett gradantal på mellan 22- 27 grader. (Horrible är ordet på allas läppar när man pratar om vädret som varit här nere under sommaren.)

Att åter få stifta bekantskap  med de fantastiska spanska priserna på grönsaker och frukt, vilket vi äter mängder av, var också trevligt. Jag vet att jag nämnt det förut, men för jisse namn, bara man sticker in näsan på en svensk matvarubutik och tänker ordet grönsaker så blir man ju 200 kronor fattigare. Inte nog med att tomaterna är billiga här, de dessutom smakar ju tomater också!

Vi lyckades med att pricka in att komma hem till den årliga fiestan här i byn…. och det är ju ett trevligt inslag i vardagen om det inte vore för alla himskans raketer de envisas med att fyra av ideligen, dag som kväll. Inte undra på att spanjorer pratar så högt, de är ju för fasiken lomhörda hela bunten efter vuxit upp under liknande former. Och nej det är inga färgsprakande fyrverkerier det bjuds på utan bomber av de mest ljudliga slag. Med tillhörande eko mellan berg och dalar. Dessutom ackompanjeras de ofta av kyrkklang, bara för att vara riktigt säkra på att ingen, INGEN, ska undgå att här minsann är det fiesta. Så Tekla och stundtals även Bus har gått omkring med skrämselhicka. Vid den första smällen som brändes av så höll Agnes på att ramla ur sin säng med uppspärrade ögon, nu reflekterar hon inte längre…. eller så är hon helt enkelt så där spanskt lomhörd hon också numera.

Sakta och inte alltid så speciellt säkert går det framåt. Igår fem och en halvmånad gammal så tog Agnes sina första ordentliga “kryp”.

Krypandet triggas av att hon vill vara där Tekla är. Vilket numera är ganska så OK med Tekla. Hon kommer med bollar till Agnes, ligger till och med KVAR när hon kommer “farandes” och fixar en ansiktstvätt då och då till Agnes stora förtjusning. Att man sedan får sina öron dragna så att man piper lite är inget man tjurar över så länge. Agnes har också börjat med smakportioner och idag slukades morgongröten med stor aptit och potatis- och morotspuré är även det en riktig höjdare. Hennes första riktiga tår trillade också igår. Så nu känns det som om varje dag har något nytt med sig vad det gäller Agnes.

Himmel och pannkaka vad det går fort! Dagarna försvinner i rasande fart. Laga mat, äta, sova, åka på yoga, gymma, promenader med Tekla, palla fikon, vindruvor och äpplen, (koka marmelad), handla, tvätta, hänga tvätt, plocka (vad kommer alla saker som hela tiden flyter omkring i hemmet?), dammsuga/torka golv (hår, hår, hår… mängder med hår, mest tappar nog jag själv för tillfället, att man inte blivit flintis är ju ett mirakel), försöka hinna kolla mejlen, gulla, krama, leka, busa, amma, mata, natta, pumpa osså börjar vi om från början. Mer spännande än så är det inte för tillfället. Fast ändå vansinnigt spännande!



PS. Nej, Agnes har fortfarande inte kommit in i det spanska systemet. Fått information av  Alejandro att under september månad så kan Registro Civil i Granada, på grund av semester som resulterat i underbemanning, endast expediera totalt 25 stycken personer per dag, vilket gör att man måste hänga på låset och gärna en bra stund innan de öppnar, vilket han inte har möjlighet till. Men eftersom vi nu har hennes riktiga svenska pass i ordning så är det inte längre någon brådska men för Alejandro har nu detta, som från början var ett mycket enkelt uppdrag, blivit en personlig utmaning.  Still in progress m.a.o

¡Hasta la proxima!

På sista refrängen

Ja, nu sjunger vi på den sista svenska refrängen för den här gången. Imorgon fredag lämnar vi Lill-Sutsberg för att sakta men säkert ta oss söderut igen. Diverse “stop over” ska göras på vägen, bland annat för bröllop på Alnön utanför Sundsvall. På måndagskväll checkar vi alla, två- som fyrbenta, in på hotell vid Arlanda för att tidigt i ottan på tisdagen lyfta mot spanska varma breddgrader igen. Det har varit en helt underbar tid här i Svedala med ett fantastiskt boende i Stockholm (tack Lina & Arvid för det), goa stunder med nära och kära från Sveriges alla hörn och en härlig tid här uppe i norr där vi har fått möta hösten. Men naturligtvis är det alltid människor man skulle vilja fått träffa och platser man skulle vilja varit på, men man kan ju inte hinna med allt, speciellt inte med spädbarn, hund och katt i bagaget.Well, well - we will be back! Hur som haver nu tackar vi för oss och säger -

Hasta luego!

¡Madre Mía, ¡qué día!

Idag stod det Málaga på schemat. Klockan halv nio var det avfärd och en timme och fyrtiofem minuter senare parkerade vi på Xanit Hospitals parkering i Benalmádena. Först en vaccinering (aldrig roligt men gick bra, endast en halv minuts gråt) sedan var det “date” med Dra Rojas, barnläkaren. Mätning, vägning och allehanda inspektion. Status -bara bra.

Dra Rojas skrivbord är av det intressantare slaget.

Sedan ner en trappa för ett ultraljud av Agnes lilla huvud. Detta då hon föddes med navelsträngen två varv runt halsen och var i princip livlös ett litet, litet tag när hon kom ut. Obligatoriskt då att  de kollar att allt ser ut som det ska, hur det nu ser ut. Statusen på skallfronten verkade också bra, ska ringa Rojas imorgon för att höra när hon fått ta del av rapporten.

Efter nästan 2,5 timme på sjukhuset blev det till att slänga sig i bilen för att bege sig till Svenska konsulatet inne i Málaga vars kontorstid egentligen bara är till 13.00. Men Gunilla på konsulatet är en vänlig själ så hon hade lovat att ta sig an oss trots att vi skulle dyka i sista sekund. Klockan fem i ett kom jag med Agnes på armen inrusande, insåg att jag glömt alla dokumenten i bilen, fick ringa till Andreas som parkerat bilen och redan var på väg och därmed fick knata tillbaka till bilen medan jag med raska steg gick till fotografen, eftersom foto hade vi ju inte heller fixat. Men det gick fort värre. Och tillbaka på konsulatet varm och svettig, både jag och Agnes blev det till att fylla i papper medan Gunilla konsulterade med ambassaden i Madrid om dilemmat med födelseorten. Benalmádena eller Granada, hon finns ju fortfarande inte i något register, så vad är det som gäller, där hon föddes eller där hennes föräldrar är skrivna? Agnes hon gav blanka sjutton i allt och somnade. 10 minuter och 170 euro senare så var det klart -

- Agnes provisoriska pass!
Så på tisdag så bär det av mot svenska breddgrader! Tjoho! Nu känns det som om nedräkningen kan börja på riktigt. En sekund, två sekunder, tre sekunder….

En snabb lunch och sedan lämnade vi staden bakom oss för två timmars returresa hem och ett stop på vägen för proviantering. När vi vid halvfem-tiden parkerade bilen utanför vårt hus ut kunde vi flämtandes pusta ut - ¡Madre Mía, ¡qué día!

Längtar

Längtar, längtar, längtar…….

Är just nu full av längtan. Längtar efter nära och kära, frodig grönska, färre grader, skiftande väder - ömsom sol, ömsom regn, Stockholms skärgård, Stockholm stad - en stad full av vatten, insjöar, sommarblomster, björkträd, våfflor med hjortronsylt och svensk vispgrädde, mjukglass, svenska matbutiker (men jag längtar inte efter svenska frukt- och grönsakspriser - hugaligen), fjällen, vajande rapsfält, paltfiesta a la Eri med tillhörande paltkoma, mitt älskade Lill Sutsberg, mygg som man kan se och därmed har en sportslig chans att få drämma till (ha ihjäl m.a.o), Stockholms gator, Håkan Bråkan (min frisör, jag inga andra frisörer hava jämte honom), midnattssol, blåbär, renskav och……….allt annat som gör Sverige så himskans fantastiskt på sommaren!

Galen av läääääääängtan e jag!

Förvånad? Inte alls!

Never ending stooooooryyyy la la la la laa………….

Skratta eller gråta? Jag väljer det första alternativet. Så skrattandes tillstår jag att jag är inte speciellt förvånad. Det låg liksom i luften vid vårt första besök på det spanska civilregistret. Vad annat kan man göra än att skratta åt denna makalösa, hopplösa, tidskrävande, energikrävande och som det verkar helt omöjliga process att i detta land registrera ett litet barn som är född av svenska föräldrar? I alla fall om man får tro tanterna på Registro Civil i Granada.

Detta har hänt

FREDAGKVÄLL: Mejl från Alejandro vår “gestor”

Dear Elisabeth:

Today, I have been again in Civil Register in Granada. After two hours waiting for there, the worker say to me that the text put for your Consulate is not correct.

She says that the text must be put with a stamp (not written) and the text must put something like:" Visto bueno para legalizar….. She says that this stamp is something very usual in all Consulate, so she do not understand why reason you Consulate in Granada has not put that stamp. She says that it is better that you talk to your Embassy and ask them about where can you put that stamp necessary to complete the papers for the Agnes process.

Next Monday I will be in my office since 10:00 to 13:00, so that you can pick up the documents again.

Note.- I know that this is incredible but it is truth!!!!. I have been five time in Civil Register an every time they have changed the necessary papers or something else.

MÅNDAG: Jag hämtar papper hos Alejandro och mejlar Christina på svenska konsulatet i Granada om vad göra.

Tisdag: Svar från Christina

Hej!
Har just kommenterat detta med stämpeln med Violeta på Sveriges Ambassad i Madrid. De har ingen sådan stämpel! Hon rekommenderar er att be "el Gestor" ringa henne och få det förklarat och sedan att han via Registro Civil ringer Violeta igen så att Violeta får prata med personen på Registro Civil direkt och förklara att svenska myndigheter inte har en sådan stämpel. Jag beklagar verkligen allt detta besvär!

Tisdag: Jag mejlar Alejandro och nu väntar jag på respons från honom så får vi se…… Men med största sannolikhet kommer Agnes att vara myndig och boendes i Sverige sedan flera år tillbaka innan hon blir registrerad i Spanien. Och då är det så dags!

Men jag är SÅ glad att inte passet är beroende av att hon ska vara registrerad här i Spanien. Man får bara hoppas att det inte är samma variant av (tjur)tant på svenska Skattemyndigheten som ska utfärda hennes samordningsnummer som behövs för passansökan!

VA? Är jag en outlaw?!? Hmmmm, betyder det att jag kan uppföra mig som jag vill, leva rövare och göra en massa bus utan en massa repressalier (Agnes eget val av ord)?