Gamla och nya vyer

Från hit till dit eller snarare från dit till hit…….

I fredags packades bilen KNÖKfull och sedan lämnade vi Nigüelas och Sierra Nevadas fagra vyer bakom oss.

Färden gick till Valencia, en resa på cirka 55 mil. Lilla A var  som nästan vanligt på ett strålande humör så resan förflöt utan några som helst komplikationer.

Som alltid när jag reser genom detta land så blir jag en smula hänförd över alla gamla välbevarade borgar som tronar på en höjd i vart och vartannat, litet som stort samhälle. Man kan höra hur historiens vingslag slår, i alla fall inne i mitt huvud. Framme i Valencia så blev det åter till att borda nattbåten till Mallorca. Ja, förra årets vistelse gav som ni förstår mersmak. Den här gången tredubblar vi vår vistelse och stannar tre månader på ön. Huset vi har hyrt ligger inte så otillgängligt som huset förra gången, men det blev den norra delen igen. Så nu befinner vi oss utanför byn Pollença i ett bedårande hus med en ännu mer bedårande trädgård. Något som jag verkligen längtat efter, att barfota i pyjamasen med Agnes i famnen bara kunna få stega rakt ut i gröngräset. Lovely!

Att samtliga trivs med vårt val är det ingen tvekan om, även om huset verkar vara hemsökt…. Igår var det ett helt fantastiskt väder, det kändes väldigt avlägset med snökaos då.

Ingen svensk jul för vår del alltså i år. Men en och annan sillbit och några pepparkakor ska vi nog kunna klämma ändå ( IKEA fixar julen!). Och när vi inte kommer till dem så får delar av familjen komma till oss istället. Ikväll (måndag) kommer Andreas mamma och pappa och på fredag kommer Andreas bror med familj. Mysigt! Nu håller jag mina tummar allt vad det går för att lilla A som i natt och idag har tampats med både tandsprickning och hög feber blir pigg och kry som en lärka omedelbart bums.

Over and out from Pollensa

¡Nunca más!

Stora A är i Barcelona över helgen så  jag och lilla  A passade på att ta en sen eftermiddag/kvällstur till det nyöppnade  och mycket fräscha shoppingcentrumet i Granada. Jag tänkte att det kunde ju vara mysigt att spatsera omkring där, shoppa lite julklappar o kanske käka middag. NOT! Vet inte hur jag tänkte?! Fredagskväll och december! Spanjorerna hade naturligtvis gått man ur huse och begett sig hit. I och för sig är detta shoppingcentrum ganska stort och välplanerat så det var inte så att man blev besvärad av de andra människorna och några långa köer, nej, det enda besvärande var ljudnivån. Jag är nu helt och fast övertygad om att ALLA spanjorer bara måste vara lomhörda! För varenda en såg banne mig helt oberörd ut av det faktum att inget som helst ljuddämpande material verkar ha funnits med i budgeten för bygget. Dessutom så spelade alla butiker musik galet högt, musikvalet var naturligtvis av varierande slag, men på den nivån blev det vare sig juligt eller ljuvligt och konversation var inte att tänka på. Och när de ropade efter personal i högtalarna så var det som om de skrek på någon som jobbar allra, allra längst ner i garaget. Jisses, det tog inte lång tid innan både Agnes och jag var helt utmattade, hålögda och svettiga. Med bankande trumhinnor tog vi oss tilltufsade och chockade till matbutiken Mercadona. Där var det behaglig (ljuvlig) julmusik på lagom dämpad nivå och tillsammans med de övriga som var där, ( kanske var de där av samma anledning som vi?) så flanerade vi omkring bland butikens sortimentsfyllda hyllor. Då och då tog vi oss ett litet danssteg.  Paniken bakom våra ögonlockar försvann och vi kunde åter skratta och le. Så visst blev det lite shopping men av lite annat slag än vad som var tänkt. Och vilken tur att rulltrappan ner till garaget var precis utanför Mercadona! Jag säger -¡Nunca más!

Problem med att somna när vi var åter i hemmets lugna och tysta vrå? Skulle inte tro det…..