Gran Canaria

I skrivande stund befinner jag mig i hamnstaden Las Palmas på Gran Canaria. I söndags landade jag med väska och checkade därefter in hos Urban i en liten tvåa ett stenkast från stranden. Denna stad är en hamnstad med stort H. Man skulle kunna gå i dagar och bara titta (ofta med lätt uppspärrade ögon) på alla dessa människor som befolkar denna stad. Det är många, många som av gemene man kanske skulle uppfattas lite udda. Folk som går omkring och pratar “för sig själv” är i princip mer regel än undantag. Men de verkar inte vara helt “förtappade”. För de är hela, rena och i bra kroppslig form. Man kan inget annat än att bli  enormt nyfiken på deras levnadshistoria.

Väntar nu på att Señor Sahlin ska packa ihop sig o sina pinaler för att vi därefter ska traska till busstationen och ta bussen ner till Playa del Inglés för att möta upp ytterligare “dos amigas felices”. Hmmm,  det verkar ta tid……

Precis som igår så intogs dagens frukost på Casa Suecia. Ett litet bedårande café av varianten någonstans i Sverige på 60-talet. Här serveras man en rejäl och god frukost för € 5,75 inklusive påtår. Spanjorskan i kassan pratar svenska, med en lätt brytning, också den av varianten 60-tal. Mycket charmigt! Solen skiner  och mina “lite” lätt röda ljumskar är ypperligt tacksamma för en liten resdag, i skuggan från en brännande sol.

 

Igår var dagen efter dagen (läs kvällen) före så att säga…..vi hittade ett hål i väggen som ägdes av en halvbitter tysk som blandade starka drinkar och hoppade över baren stup i kvarten för att röka, muttrandes över det relativt nyinförda rökförbudet. Men som han sa det var bara inte av ondo, istället för två- tre paket om dagen så rökte han nu “endast” ett och ett halvt…. Och trots de starka drinkarna lyckades vi med gemensam kraft hålla oss till husets regleringar. Känns bra!

            

¡Por fin! Ahora vamos a la Playa del Inglés!

Sábado Santo

Hoppas att ni alla har en riktig munter påsk! Under denna påskaftons (Sábado Santo) morgonpromenad med Tekla plockade jag lite påskris med mig hem för att förgylla matbordet med. Färdigdekorerat i gulaste påskgult. Mycket behändigt! Mycket “påskigare” än så blir det inte på Camino de la Sierra nummer 14.

Här i Nigüelas råder lugnet under denna katolska superhögtid. Jag hade hoppats på en och annan procession med Ku Klux klan-liknande botgörare, men inte en enda så långt ögat kan nå. Antar att vi Nigüelasbor inte har någon anledning till att att nöta gata upp och gata ner, timme efter timme. Men tydligen har de det inne i Granada. Men dit “giter” vi inte åka. Kanske nästa år….

Ska istället roa mig med att packa, om inte pappas kappsäck, så i alla fall min egen. Imorgon bär det av mot Gran Canaria. Dags att möta upp “mí amigo” Urban. Same procedure as last! Men INTE vad det gäller bagaget. I år blir det handbagage, tänker inte utmana ödet med att checka in väskan för att sedan knalla omkring i samma kläder under tre dygn. Dessutom kommer inte Sissan så vem ska jag då låna bikinitrosor av då? Nej, nu tar vi det säkra före det osäkra!

¡Felices Pascuas!

Kattsamma insikter

Livet utan älskade Bosse fortsätter, naturligtvis, så som livet alltid gör. Extremt mycket tommare och med saknad, men också med en stor tacksamhet för att jag fick denna tid med honom. Han lärde mig ett och annat om livet. En del av er tänker säkert “jamen det var ju bara en katt” och visst, det var vad han var, men en alldeles sjusärdeles sådan!

Förutom att jag har insett att jag inte längre är allergisk mot katter och att jag visst är en kattmänniska så har Bosse bland annat även tillfört dessa kattsamma insikter:

• Lita på din magkänsla
• Våga sträcka fram en hand till en främling (även en totalt rabiat sådan som till varje pris ska in i ditt hem)
• Ingen som hör dig?  Gasta högre!
• Morgonstund har guld i mun
• En siesta var som helst, hur som helst och när som helst är ALDRIG fel!
• Tänk efter före
• Det är inte bara hundar man kan lära sitta
• Det enkla är oftast gott nog
• Ihärdighet i kombination med ett stort lugn och kryddat med uppfinningsrikedom är ett vinnande koncept i de flesta situationer. (Observera! Fungerar tyvärr inte i kombination med bilar!)
• Att se söt och snäll ut med STORA ögon underlättar ibland för att få som man vill
• Kurragömma och tafatt är två underskattade lekar, speciellt vid läggdags
• Yoga var dag och man blir smidig som en katt
• Håll garden högt
• Var alltid nyfiken
• Våga be om hjälp
• Sist men inte minst – NJUT!!!

Oändligt stor sorg

Det är med oändligt stor och tröstlös sorg, outhärdlig saknad, rinnande tårar och ett gigantiskt hål i mitt bröst som jag skriver dessa rader. Vår älskade fyrbente vän Bosse är död.

Idag vid lunchtid ringde grannen på dörren. Det som jag fruktat för, men hoppades aldrig skulle behöva uppleva, hade hänt. Där, ett par meter upp i backen, ett par ynka meter från hemmets trygga vrå låg Bosse, död. Han som var så rädd för alla motorfordon och som febrilt tittade åt alla håll innan han korsade gatan. Hur kunde detta ske? Antagligen har han reagerat panikartat på ett motorljud och det gick totalt fel. Men en tröst i all sorg är att det gått fort i alla fall och han hann nog inte ens reagera. Han har nu fått sin sista vila under ett mandelträd på en bergstopp med utsikt över Nigüelas och oss, där blommorna vajar i vinden, Sierra Nevadas snöklädda toppar vaktar i bakgrunden och fjärilarna svärmar.

Med insikten om att något inte längre är som det har varit så har vägen hem aldrig någonsin varit så lång, men ändå alldeles, alldeles för kort. Aldrig någonsin har stegen över vår tröskel varit så tunga som när tomheten, tystnaden och saknaden är det som möter en i dörren.

Underbara lilla Bosse, det är par ett par timmar sedan du i vild iver svansade runt mina ben för att få frukost, lät din mjuka svans kittla mig över mina bara vader. Ett par timmar sedan jag hittade dig sovandes i väskan där jag för tillfället på grund av utrymmesbrist förvarar mina underkläder och allt som finns kvar där är ett lager med små  blonda hårstrån, som jag nu inte kan få för mig att ta bort. Inget mer kvällsbus med dina STORA “Pussy-in-Boots” ögon. Inga mer mjuka tassklatschande på benen “kom igen nu går vi till köket”. Inget mer nos-mot-näsa, ditt sätt att visa “jag tycker om dig”. Inte längre kommer du komma tassande upp i soffan för att lägga dig tillrätta på bröstet med huvudet nära, nära ens eget. Det finns så många inte längre att det känns som om hjärtat ska brista bara jag tänker på det.

Älskade, älskade Bosse, Boobish, Boxar-Bob, (“kärt barn har många namn”) …….Tiden som vi fick äran att få spendera med dig var alldeles för kort, men ändå sprängfylld med glädjerika stunder och många, många skratt. Min allra högsta önskan just nu är att de skulle fått bli så många, många fler. Men vissa saker rår man inte över här i livet. Jag hoppas och är ganska övertygad om att du med dig på vägen till din sista vila fick med dig all den enorma kärlek som vi kände och känner för dig. Du vilar tryggt i mitt hjärta.

Dagar rullar på

Efter snart två veckor i det nya huse har alla i “familjen” nu funnit sig tillrätta. Bosse har hälsat och satt sig i respekt hos husägarens tre hundar (de bor två hus bort, men vi delar poolområdet med dem). Den störste av dem försökte visa vem som var “the boss” genom att ställa sig några centimeter från Bosse och tokskälla. Bosse satt lugnt kvar och brydde sig inte nämnvärt, men tröttnade efter ett tag på oljudet och körde då sina Mike Tyson-moves….. Så var den saken utagerad.

Han har dessutom hittat sitt eget lilla rekreationsområde på andra sidan gatan i citruslunden med ett betryggande stängsel mot bilar som är ruggigt läskiga i Bosses ögon. Har nog aldrig sett en katt titta sig så noga för innan korsandet av en gata. Tekla saknar nog trädgården lite fortfarande, men hon försöker inte längre lika envist gå tillbaka dit efter att ha varit ute. Men jag tror att hon gillar att matte och husse numera måste engagera sig lite extra och oftast blir det numera två riktigt ordentliga långrundor per dag med bus, spring och bad.

De senaste två-tre veckornas (ibland helt galna) värme har i princip förvandlat vår till sommar på ett nafs. Mina personliga favoritblommor, vallmo och syren blommar för fullt.

Syrenen är en “snattarblomma”, finns bara i inhägnat tillstånd.

Men annars så rullar dagarna just nu på som vanligt med träning, motion, administrativa “måsten”, lite hushållssysslor, “osså” lite mer träning, fundera på vad som komma skall och att njuta av livet i största allmänhet.

Fast idag är en lite speciell dag, det är nämligen 10 (TIO!!!) år sedan jag och Andreas träffades på Chiaro kvart i fem (vi pratar inte eftermiddag…).  Just vid den tidpunkten kunde jag väl aldrig ana att det var mannen i mitt liv, men dagarna som rullat sedan dess påvisar att så är nog fallet. Vi brukar inte egentligen fira detta (om ens komma ihåg), men idag ska vi faktiskt dagen till ära gå ut och äta och skåla in de 10 kommande åren. Let them keep on rolling!

“Primavera” i Lilleputtarnas land

Våren “la primavera” är här och det med full kraft. Det grönskar och blommar i vartenda litet snår och fåglarnas kvitter är öronbedövande…. vackert. Alltid lika underbart, även om var årstid har sin tjusning! Intressant att för första gången också uppleva vad som hör den lokala Granada-våren till.

Hur det gick med flytten? Jo tack, bara bra! Vi hade det bästa tänkbara flyttvädret vilket underlättade det hela. Vi har nu installerat oss i vårt nya hus och stortrivs. Sakta men säkert börjar sakerna hamna på plats och så snart det arbetet är klart ska jag ta er med på rundtur. Bosse och Tekla har heller inte haft några problem med att finna sig tillrätta i sitt nya hem.  Bosse är en mycket försiktig och hemkär kattkille så han har tagit det steg för steg. Vi behöver inte bekymra oss om att han ska få för sig att i full galopp sprinta nerför backen till det gamla huset. Varför överge ett vinnande koncept, tror jag är hans devis.

Spanien är verkligen ett Lilleputtarnas land, speciellt Granada provinsen, där vi befinner oss nu. Vet inte om det är morerna som är orsaken till detta. Kanske var morerna väldigt korta i rocken? No lo sé, men det verkar inte bättre. Många hus i området har väldigt lågt till tak och många sängar är korta ……

 
Bosse ser lite fundersam ut även han.

….. ganska ofta lite för korta. Men vad gör man när orken tagit slut och man bara vill sova? Jo, man sover oavsett vad. Sängen är nu nermonterad och vår egen säng med skandinavisk normallängd är på plats. Möbler är i alla fall utbytbara, värre är det ju med tak, men det har vi högt till här i alla fall.