Mañana, mañana

Men kära hjärtanes vilken slö bloggare jag har blivit! Under den dryga vecka som gått sedan jag skrev sist så har diverse intressanta uppslag att blogga om poppat upp i mitt huvud. Men innan jag ens hunnit tänka på att jag ska ta och sätta mig vid datorn så har den förutfattade, ofta citerade och det ganska så spridda “spanska” förhållningssättet till saker som man egentligen borde göra idag drabbat mig. 

Imorgon, imorgon………. detta evinnerliga imorgon! Och imorgon så tänker jag på precis samma sätt och i och med detta så blir det ju aldrig idag.

Madre mía! Det började så smått med “tråksaker” så som att fixa med försäkringarna (nej, de är fortfarande inte fixade). Men nu har det ju spridit sig till aktiviteter som jag faktiskt tycker är kul, som till exempel att blogga. Men tacknämligt (ett av mina favoritord, jag vet) så har det inte drabbat träningen ännu. Så innan detta sker så är det nu det dags  för en uppryckning! Shame on me och skärpning!

Jag börjar IDAG med att skriva dessa rader, sittandes i bilen på väg ner till Malagas flygplats. I helgen vinkade vi av Bendik och Carolina efter några mysiga dagar.  Nu är det delar av la familia, Andreas pappa och syster med sambo, som ska förgylla vår spanska tillvaro. Vi ska även hinna med en tokrusning genom IKEA också.

Men nu måste jag nog be om att få återkomma imorgon. Åksjukan börjar göra sig lite väl påmind.

Hasta mañana!

Kompisbesök

Är gräsänka, Andreas åkte igår för att möta upp “grabbarna” i Marbella. Men han är tillbaka imorgon och då kommer också Berra och Carolina hit, tror jag i alla fall. Annars kommer de inom kort. Ska bli superkul med besök! Förutom att kolla in hur vi har det  ska de även sondera den spanska Andalusiska terrängen och jag håller tummarna för att det faller dem i smaken så att vi kan utöka vår lilla svenskkoloni här i nejden. Berra tillhör ju också ledighetskommittén och bor numera i Thailand. Carolina, hans sambo, har en dotter så hon pendlar mellan Sverige och Thailand och jag antar att det blir lite slitigt i längden. Spanien ligger ju bra mycket närmre pendlingsmässigt. I och för sig är det ju inga ständiga 30 grader här (vilket jag är glad för) men det finns en himskans massa annat! Så klart att de ska flytta hit istället (absolut inga själviska intentioner när jag säger så….) Jaja, vi får väl börja med ett första besök så får vi se vad vi får för utlåtande av flipp-flopp Berra.

En som också har haft ett litet kompisbesök är Tekla. Grannens/husägarens hundar har blivit ganska hemmastadda även hos oss och kommer in då och då. Och idag kom den lille, nyfriserad för dagen, in för en liten lekstund. Och det är nog inte bara jag som tycker han är söt med sin lilla svarta knappnos. Även Tekla verkar ha ett gott öga till honom.

Perros maravilloso!

Dagar rullar på

Min favvoblomma bara blommar och blommar. Härligt!

Jisses Amalia, vad dagarna går. Mer än en vecka sedan jag skrev sist…. Men intet nytt under solen kan man väl säga, fast idag regnar det förstås. Dagarna har rullat på i vår numera vardagliga lunk. I och för sig har jag haft lite sociala aktiviteter för mig. Förra onsdagen hade vi, yoga-amigas” en “get-together” på restaurang El Puente i grannbyn Dúrcal. I slutet på kvällen fick Kelly testa sina flamenco-moves med en korpulent spanjor… han ville gärna få upp även mig och Linda, men vi höll fast oss så gott vi kunde i våra barstolar (han envisades med att skaka dem hysteriskt när han bjöd upp) och sa snällt men bestämt no gracias. Inte efter att ha sett var han vilade sina ögon någonstans under dansen med Kelly… men nog fasiken ska jag prova flamenco någon gång. På lördagen hade jag lovat att hjälpa Kelly med att vara “modell”, hon ska göra en liten folder för sin Thai-massage examen. Hon undrade om jag hade tid och eftersom det är något jag har massor av så var det helt självklart att ställa upp. Efter det lite tapas, surr och lek med “lille” Sam. deras 5-åriga boxer. Un perro GRANDE! Men uj, så lekfull och mysig. När jag åkte hem hade jag blivit rejält samifierad och mina ljusa kläder fått en liten annan touch.

Helgen var varm så vi tillbringade en del tid vid floden längre upp i ravinen. Läste bok och vissa av oss badade…., kan väl säga att det var inte jag och det var inte Andreas. Vattnet från bergen är inte bara kallt, det är svinkallt. Men klart avsvalkande- Träningsmässigt har vi nu också lagt till tennis på repertoaren. Väldigt kul! Måste säga att jag redan gjort lite framsteg, något jag tror att min tenniscoach jag hade när jag bodde i Australien skulle uppskattat. Ganska snabbt fick jag honom att inse att alla svenskar inte spelar som Björn Borg. Han förslag var att jag skulle satsa på en karriär som baseboll catcher….

Fast snart får vi diverse besök från Svedala så nu blir det till att planera lite för kommande bravader. Kul!

Habitantes de Nigüelas

Idag gick vi till kommunhuset och numera är vi fullvärdiga Nigüelas-bor. Kändes lite mysigt när sekreteraren slog upp byns “loggbok”, eller vad man nu ska kalla det, och för hand skrev in oss. Nu undrar ni kanske varför vi inte gjort det tidigare, men huset vi bodde i innan existerade inte riktigt om man säger så. Fanns ingen registrerad adress för det och därmed kunde vi inte skriva oss där, så vi fick allt vackert vänta. Men nu är det gjort! Så nu känns det faktiskt ännu mer som hemma! Konstigt vad ett litet papper kan göra.

När vi gick till kommunhuset…. usch vad det låter tråkigt! Ordet kommunhus får mig att tänka på en grå och ganska så trist 60-tals byggnad, så där lite halvdassigt och med de där typiska gardinerna som finns uppsatta på var och vartannan kommunal byggnad runtom i Sveriges avlånga land. Know what I mean? Men denna schablonbild stämmer inte in på detta kommunhus. Det är ett vackert gammalt hus i två plan byggt runt en patio (innergård) med en porlande fontän, gröna växter och vackra trappor som leder upp till den balkongförsedda andra våningen. Utanför en prunkande parkliknande trädgård. Men tillbaka till ämnet - på vägen dit så passade vi på att gå genom marknaden som brukar vara på förmiddagarna på måndagarna. Vi har inte “lyckats” med att pricka in den innan tidigare, så nu tänkte vi ta oss en titt. Med facit i hand så kan jag konstatera att vi inte har missat något. För antingen sålde de diverse hushållsattiraljer, som också går att hitta på närmsta kina-butik som ligger i grannbyn Durcal, eller så var det kläder som jag antar faller byns alla tanter och gubbar i smaken…… om ens de.

Söndagsutflykt

Idag stod det utflykt på vårt schema så vi styrde kosan till byn Monachil. Byn ligger 3,5 mil från oss, precis i utkanten av staden Granada och, som Nigüelas, också på gränsen till Sierra Nevada nationalpark. Det var här vi bodde ett par dagar för nästan ett år sedan och man kan väl säga att det var här flytten till Granada-området klubbades igenom. Lite av ett 1-års jubileum.

Vi började “fiestan” med en lunch på restaurang El Gato Montés (betyder vildkatt). Det visade sig att brorsan till vår servitris hade bott ett år i Stockholm. Så hon hade lite koll på Sverige, vilket inte är alldeles helt vanligt här. Mätt och belåten var det sedan bara att ta sig i kragen och motionera bort en del av härligheterna man alldeles nyss smaskat i sig. Till Teklas stora lycka blev det en ravin- och bergspromenad med en hel del chanser till svalkande bad.

Det är inte en spansk variant av utter på bilden i mitten, vilket man skulle kunna tro.

Vi snubblade över den absolut största sparris jag någonsin sett. Galet stor, eller hur?!

Kolla även röret som går uppför berget bakom sparrisen. Detta stora, stora rör går hela vägen upp till det lilla, lilla huset längst upp. Det är inte direkt något litet och nätt avloppsrör. Magproblem eller? Det kanske är en vattenrutschbana i stil med Fritt Fall? Man blir både fundersam och nyfiken.


Hemma igen möttes vi av en glatt viftande välkomstkommitté!


Två av vår hyresvärds, tillika granne, hundar som vi har blivit bästisar med.

En bra dag för både två- och fyrbenta med andra ord!

80-talsträning och ett tjuvsmak

Efter måndagens eviga regnande så kom solen tillbaka. Någon enstaka regnskur och igår, lördag, vaknade vi upp till ett rejält åskväder med en kraftig hagelskur som avslutning, men det drog snabbt förbi och solen visade sig igen. Veckan som har gått har bestått av en hel del träning (cykling, yoga, styrketräning, löpning och power-walk har som vanligt stått på schemat), plugga spanska (vi har nu strukturerat upp oss igen och kör varje dag), “vanliga” lite mer stillsamma promenader med Tekla där jag för varje steg njuter av de naturupplevelser som Valle de la alegría ( glädjens dal) erbjuder.

Träning i 80-talsmiljö

När vi ska styrketräna så får vi oss en liten dos av 80-talet. Nej, vi har inte byggt någon tidsmaskin a´ la dr Emmett L. Brown i filmen Back to the future. Vi beger oss bara till Universal Gimnasio. Det är själva lokalen som är en 80-tals vibb, inte  de som tränar där, de är som folk är mest och klär sig efter det också. Lokalen är målad i blått, lila, svart, aprikos och med muskulösa “målningar” på väggarna.

Man kan ju inte annat än att bli inspirerad eller hur? Men vi trivs och lyfter stånkande vidare. Fast jag funderar på att införskaffa mig ett par glansiga cerisa tights eller ett par grälla, pösiga broiler brallor för att mer matcha lokalen. Men enbart bikini kanske också fungerar…

Tjuvsmakning

Idag under morgonpromenaden med Tekla så tjuvsmakade jag på körsbären som snart, snart är mogna. Det är inte bara oliv, mandel och citrus som trivs här i dalen har jag till min stora glädje upptäckt. Och med den kommande veckans utlovade värme och sol så kan det inte vara länge kvar tills jag kan fullkomligen mula i mig av dessa underbara stenfrukter. Antagligen med magont som bieffekt men det är något som jag är helt inställd på att ta.

Kompensationsdag

Hemma i Nigüelas igen efter min “semester” eller miljöombyte kanske man ska säga i mitt fall. Haft det helt super med sol, bad, härligt umgänge, många skratt, lååååånga power walks, träning, god mat och mer därtill. Precis som det ska va´!

Här i Andalusien har det varit en kompensationsdag. Innebär att de år då en helgdag råkar infalla på en lördag eller söndag så blir måndagen kompensationshelgdag och man behöver alltså inte knalla till jobbet. Om man nu har ett vill säga, 21,3% är idag arbetslösa i Spanien, den högsta siffran i landets historia. Men för de som i södra Spanien har ett, så finns det inte en chans att man vill  missa ledigheten som de röda dagarna faktiskt berättigar till. Det enda undantaget är tydligen jul- och nyårshelgen. I alla fall  och hur som haver, igår var det den 1:a maj “ Día del trabajo” och då det var söndag så har det kompenserats idag. Vilket vi inte riktigt hade koll på… men  nu har vi.  Med tanke på den höga arbetslösheten så kan man ju också kalla den som jag läste på en spansk sida “ Primero de Mayo: Día sin Trabajo en España”. (Första maj: Dagen utan arbete i Spanien)

Verkar även som om någon högre makt tyckte att jag var tvungen att kompensera för all den sol och värme jag fått under mitt  miljöombyte…. regnet har fullkomligen VRÄKT ner hela dagen.

Genomblöt o genomfrusen efter 1,5 timmes promenad. Bluttan blä!