Inte tapas - pintxos

Dagens intag av pintxos – gott, gott, gott!!!

Pintxos (baskiska, pinchos på spanska) är snacks som vanligen äts på barer eller krogar som ett litet tilltugg till ett glas cider, öl eller rosé samtidigt som man umgås. Ett traditionellt inslag i de nordliga delarna av Spanien och väldigt populära i Baskien. De kan i princip betraktas som en hörnsten i den baskiska kulturen och samhället. En Pintxo har ofta (inte alltid) en bas av tunt bröd. Den toppas med små portioner av allt det baskiska köket har att erbjuda. Inlagda och färska sardiner, krabba, korvar, torkad skinka, ansjovis, ostar och inte att förglömma bacalao, saltad torsk. Pintxon finns både kalla och varma och kommer i en stadig ström från köket. En bra pintxo, måste nämligen vara nygjord. De kallas pintxos eftersom många av dem har en pincho (spanska för pigg), vanligtvis en tandpetare eller ett grillspett till de större, igenom dem. De står uppradade på bardisken och du pekar på vad du vill ha och om de ska tillagas på något sätt så tar de vändan förbi köket innan du kan sätta tänderna i dem. 

Don't say tapas, say pintxos in San Sebastián

I realised that I was going to need help when I walked into a bar in San Sebastián’s old town and couldn’t figure out how, or what, to order. I’d expected a familiar landscape: upended barrels doing double duty as tables; dusty hams dangling from the rafters, and, at the bar, the usual array of tapas - fat green olives stuffed with almonds, anchovies drowned in olive oil, patatas bravas smothered in hot sauce. Instead, I was confronted with the alien, the unidentifiable, and, I feared, the inedible.
(Utdrag från artikel i Timesonline.co.uk av Taras Grescoe)

Lika barn leka bäst

Idag var det dags att vandra längs gatorna i Gamla Stan. Fast tekniskt sett är distrikt inte så gammalt, eftersom de flesta byggnaderna förstördes vid en brand den 31 augusti 1813. Distriktet är inte stort men det är rikt på historia, och de smala kullerstensgatorna är en virtuell labyrint av gatustånd, specialbutiker, pintxos (baskiska tapas) barer och restauranger. Här hittar man den charm som bara finns i gamla platser utslitna av mycket aktivitet, historia och fest.

 
Vänster: Konservbutik; damen i fönstret rensar ansjovis och förpackar dem i…. konservburkar.
Höger: I bakgrunden kyrkan Basilica de Santa Maria del Coro

Men när våra magar började knorra om lunch så drogs vi, trots den ganska så ofattbara mängd med restauranger och barer, likt blommor som söker ljus, ner till hamnen.



Maybe that´s why?

Jesus vilken hummer!

Fråga: Vad är för likhet mellan Jesus och en hummer?
Svar: Lilla Olivia 2 år är lika rädd för båda två

Igår knatade vi upp på Mount Urgüll och där på toppen står ju Jesus himself och håller ett vakande öga över staden och dess invånare.

Men Olivia tyckte att “bubben var läskig” och varje gång hon får syn på honom nu så så viftar hon med handen och säger “bort”. Hmmm, man kan väl säga att han inte direkt gjorde ett lyckat första intryck.

Vid dagens besök på Aquarium så framkallade humrarna  en liknande reaktion. Kan kanske beror på att just deras akvarium var konstruerat så att de dels förstorades men det blev också lite tredimensionellt. Man fick en känsla av att de skulle kittla en på näsan med sina spröt.

   

Men det var ett mycket fint akvarium. Inte bara fiskar som simmar utan även information om fiskets historia i San Sebastian med omnejd, fantastiska båtmodeller och mycket marinbiologisk fakta att ta till sig. Hit kan jag tänka mig att gå en regnig dag och faktiskt läsa och lära och inte bara “titta på bilderna”.

PS – Så här går det när man har ätit för mycket och envisas med att klämma in sig i för trånga utrymmen… Grinig blir man också!
Bara att dra  händerna ur godispåsen med andra ord :-(

Utloggad från omvärlden

Igår morse blev vi utloggade från omvärlden. Bara så där! Det var inte ens så att Gösta (Carina) varit och tittat (läs petat) på datorn.

Sorry Gösta, men jag minns fortfarande våra diskussioner över telefon gällande dina problem med datorn.
E: Men du måste ju ha tryckt på något?
G: Nej, jag har inte det…. jag petade bara
E: Men då har du ju tryckt?
G: Nej, säger jag ju, jag bara petade.

Hur som haver så ville helt plötsligt Vodafone, som ser till att vi har internet (för det mesta i alla fall), att jag  skulle uppge användarnamn och lösenord annars så ville de inte under några omständigheter koppla upp oss mot World Wide Web. Eftersom min tekniska hälft befinner sig i Österrike på skidresa så var det till att lägga pannan i djupa veck och fundera på vad det skulle kunna vara… gick inget vidare. Inte heller att få kontakt med Andreas eftersom Vodafone tydligen inte har täckning på St Antons höjder. Men efter mycket om och men så fick jag kontakt med honom på hans kompis mobil och idag kunde vi äntligen logga in till omvärlden igen. Kändes sköööönt!

Skiftbyte och förnödenheter

Idag var det skiftbyte i gästrummet. Svärmor åkte hem till Sverige och i utbyte kom Gösta (i hennes pass står det Carina…) och hennes dotter Olivia 2 år. Andreas åkte samtidigt som Kerstin men till Österrike för skidåkning. så jag får sällskap vilket är härligt!
Ute på Bilbaos flygplats blev jag underhållen av ett ungt gäng cape-försedda baskiska musikanter i väntan på att de skulle komma av planet. Alltid trevligt med en kombination av musik och kultur. Två flugor i en smäll tycker vi om!

Sedan kom de,,,

…jisses vilken packning! Och tung var den! Undrar om de planerar att flytta in hos oss?

Uppackning pågår, Gösta envisas med att det är min beställning på förnödenheter som tar plats och väger. Hmmmm…jag undrar jag.

 

 

 

 

Mina förnödenheter som Gösta, den ängel som hon är, har släpat genom Europa är:
-  chili och curry av olika slag, helt omöjligt att hitta
- ”lite” svenskt godis (gottegris e´jag), Polly, Ferraris och cocos-prickar
- potatisskalare och vitlökspress, helt vanliga som man i Sverige kan köpa vart som helst men här hittar man bara helt värdelösa klumpiga varianter
- plackers twin, tandtråd i bygel med dubbel tråd
- hundbajspåsar med knythandtag, inte lövtunna och med separerbar perforering. Här finns bara riktiga skitpåsar (ha,ha) som säljs svindyrt.

Bara förnödenheter av självklar dignitet, eller hur?

Día de San José

Idag när vi vaknade upp så insåg vi att det var helgdag. Stilla lugnt på gatorna, det förklarar också att det var så mycket folk ute igår kväll. På restaurangerna, på gatorna och ungdomar som hade sina interna “fiestas” runt en parkbänk. Ungdomarna brukar vara ett säkert tecken på att det är en helgdag i antågande dagen därpå.

I den romersk-katolska traditionen är 19 mars det datum som tilldelats Saint Joseph (eller San José på spanska). Det är också det datum då Fars dag firas i Spanien.

Kanske kan det bero på att Josef var en så bra pappa och stannade kvar i sitt sexlösa äktenskap och uppfostrade och tog sig an en son som han visste inte var hans…

San Sebastian – matfantasternas mekka

Jag har om ag ska vara ärlig fram tills nu ställt mig lite frågande till allt positivt som sagts och skrivits om restaurangerna och maten i San Sebastian. Det gör jag inte längre, kan jag glatt och mätt meddela.  Av tre restaurangbesök denna vecka har alla tre varit helt fantastiska, var och en på sitt sätt, men med den gemensamma nämnaren att maten varit fantastiskt god. Jisses amalia vad mätt och belåten jag är! Och vi är inte vara ensamma om att äta oss nöjda och belåtna ute. Från klockan 21.00 är det oftast helt fullbokat och man ska ha tur som en tok om man får bord utan bokning, vilket vi har haft ikväll bland annat. Av våra restaurangbesök (kvällstid ska nämnas, har ju även lyckats få i oss några luncher utanför hemmets väggar.) så är det att två av dessa besök som varit helt oplanerade och vi mest “snubblat” över restaurangerna. Dessa två har också haft en service som överträffat det mesta i restaurangväg. Man blir helt lycklig bara man tänker på dem. Men man kan ju konstatera att det är tur att vi tränar så mycket som vi gör…..

Välkommen på “tour de postres” – Buen provecho! – Klicka här

Även Karlsson har flyttat hit

Vilken Karlsson undrar ni då. Jo, den där lille rundlagde typen som tidigare (i alla fall under min uppväxt) huserade i ett litet, litet rött hus på något av taken i Vasastan i Stockholm. Tog sig fram på ett litet udda vis gjorde han också. I alla fall, han bor numera också här i San Sebastian, i ett något större hus, men bara något. En liten landningsbana har han också. Kolla in bilden ovan så ser du att så är fallet.

“Karlsson sa att om han hade varit ett påhitt så hade han varit världens bästa påhitt. Men nu är han händelsevis inte det.”

Spanish delights

Mundaka och Remenetxe. Nej, det är vare sig kaksorter eller baskiska pintxos (tapas kallas för pintxos i baskien). (By the way, bokstäverna tx blir ett sche-ljud.) Idag blev det nämligen en biltur till just  Mundaka som är en mindre stad en si så där 7 mil från San Sebastianl “The prettiest town” som det står i min guidebok . Denna lilla stad är verkligen en liten läckerbit och en sann fröjd för ögat. Speciellt om man har en ny kamera med sig som fallet var idag. (Den gamla blev stulen på Gran Canaria…) Klick, klick, klick, klick.

På hemvägen svischade vi förbi en vad vi trodde vägkrog och eftersom våra magar kurrade ganska rejält vid denna tidpunkt vände vi om för att kolla in om det var av ätbar variant…. Bienvenido till en riktigt spansk eller snarare baskisk delight!

Vi är inte ensamma om denna åsikt utan även Guide Michelin tycker det och rekommenderar den.

Vilken vinlista, en smärre roman! Som tur var kom någon till undsättning och fixade fram en smaskigt god klassisk rioja från 1990 från deras vinkällare… Blev lite fundersam på priset med tanke på årtalet. Men notan gav ingen som helst chock, tvärtom. Av fem möjliga toastar så får denna restaurangpärla totalt fem av mig. Full pott med andra ord! Bland det bästa jag ätit, sedan att servicen var utomordentlig gjorde ju inte upplevelsen sämre… Big smile hela vägen hem!

20 timmar i Bilbao

I fredags var det dags att åka till Bilbao för att möta upp Andreas mamma Kerstin. Vid sju-tiden på kvällen tog jag bussen till Bilbao, checkade 1,5 timme senare in på hotellet vi skulle övernatta på och drog sedan ut till flygplatsen. Kl. 22.00 kom både Kerstin och hennes väska kom fram! Härligt! Sedan när vi dumpat väskan var det dags för en sen middag… i svenska mått mätt, inte spanska (klockan var ju “bara” 22.45, en timme och 45 minuter kvar tills köket stängde). Vi åt fantastiskt god mat och avnjöt en flaska vitt. Känns fortfarande lite märkligt (och framför allt äckligt) att man på spanska restauranger får röka i tid och otid, vissa hinner ju knappt svälja maten innan ciggen hänger i mungipan. BLÄ!!! Kan fransmännen lära sig av med det så borde ju även spanjackerna klara av det. Well, well, det är bara att bege sig in i dimman om man vill gå på restaurang och det vill man ju. Hur som helst vi kom tillbaka till hotellet för att krypa till kojs och insåg att klockan var 02.34…. 02.34!!! Vi som bara varit på restaurang och ätit middag. Milde moses vad tiden går fort när man har roligt!

Sova, äta en lååååång frukost och sedan var det dags för Guggenheim museum.

Ett av mina absoluta personliga favoriter när det kommer till museum. Bara byggnaden i sig är något utöver det vanliga. Ska man bara besöka ett konstmuseum under sin livstid så är “this it”!

Och det verkar som om Kerstin också tycker om “Guggis”. Liten skala och STOR skala på installation.

 

 

 

Ähummm… en svensk cykel och en Regilar Diary Glut av konstnären Robert Rauschenberg vars filosofi är - “Well, I have sympathy for abandoned objects, so I always try to rescue them as much as I can”. Inte nog med att de blir räddade, de blir även kändisar på kuppen och får åka världen runt.

Hasta leugo till Guggenheim. Vi lämnade Bilbao, regn och rusk bakom oss och for hem till San Sebastian som visade sig från sin bästa sida för Kerstin. Blå himmel och sol.

Extremadamente frío

Ja, det kan man ju lugnt säga, att det är tvärkallt alltså. Trodde först att det var något fel på termometern, att det liksom saknades en 2:a framför 6:an…men det gjorde det inte. Bara att stuva in bikinin allra längst in i garderoben och dra på sig fleece-jackan… Jag undrar om jag tog fel flyg? När jag skulle byta i Madrid så var Bilbao och Stockholm gaterna bredvid varandra… måste satt mig på fel plan! Finns ingen annan förklaring. Måste trösta mig med ett värmande minne.

MEN, imorgon kommer ju Kerstin, Andreas mamma ner och det ska bli kuligt värre så då kommer det nog att kännas lite varmare med ens. Bilbao och Guggenheim Museum, here we come!

Urban Tours goes DT

Igår, min sista dag i Las Palmas tog the early birds (jag och Robert, ) en guidad stadstur med Tour Urban. Vi satte oss på bussen och åkte vi Down Town Las Palmas (vi bodde ju vid Catalina beach). Las Palmas har cirka 400.000 invånare (dubbelt så många som San Sebastian) men i likhet med min hemstad så har de en internationell filmfestival och kandiderar också om att bli kulturhuvudstaden 2016. (Härmisar!) Saluhallen blev vår första anhalt.

Frukt och grönt i MYCKET prydlig ordning.

Sedan knatade vi runt i Gamla Stan, kikade in på fantastiska bakgårdar, gick shoppinggatan ner, åt en fantastiskt god canneloni lunch under tiden vi försökte klura ut vad händerna på husfasaden bredvid ville säga oss. Här drack vi även en ruggigt god cafe con leche (The best ever!!!). Sedan blev det buss till casinot (nej vi var aldrig in) och därifrån gick vi tillbaka “hem” till Catalina Beach via stadsdelen Trädgårdsstaden där vi träffade på en svensk guldsmed som flyttat hit i slutet på 60-talet. Han tyckte nog att det var kul att få prata lite svenska för jisses vad han pratade på, men det var intressant att få veta mer om stan och stadsdelen.  (Finns många fina hus just där.)

 

 
Lite seriös shopping hann vi också med.

Sedan blev det en sista kväll med gänget med vin, god mat och många skratt.

 
Ett sista gruppkort. Hasta luego amigos!

Måndag – Las Palmas vs San Sebastian

Las Palmas - Sol, 25 grader, lite sandskulptering i all enkelhet (något måste man ju roa sig med på stranden)….

och stort utbud av schyssta hattar. Ja tack!

San Sebastian -  SNÖ! Nej tack.

… pero, el novio y perronita. Ja tack!

Kära återseenden

Kärt återseende numero uno

Igår var det fest! Då dök min väska äntligen upp efter två dygn på egen hand. Det blev ett mycket kärt återseende kan jag meddela. Var nästan lite i extas när jag packade upp. Vilken känsla att få byta kläder! Förstår nu varför så många spanjorer endast har handbagage när de reser inrikes…Kanske något att ta lärdom av.

 

Kärt återseende numero dos

Igår fick vi också tillökning. Robert, Matilda och Veronika anlände från Svedala. Så nu är vi det kompletta Las Palmas-teamet. Har varit en MYCKET härlig söndag. Dagen har till största del tillbringats på stranden och vi har nu en liten blandad kompott med solsvedda kroppspartier.

Bettan har ingen väska

Gårdagens resa till Kanarieholmen inkluderade förseningar både från Bilbao och Madrid så jag landade nästan tre timmar efter egentlig ankomst. För att toppa det hela så kom naturligtvis inte väskan med. De hade ju bara tre timmar på sig i Madrid att lasta om väskan så det var ju ganska självklart att den inte skulle komma med… Vi var 20 personer som fick rapportera väska saknad så det stod väl en bortglömd bagagevagn någonstans på Madrids flygplats. Ett dygn senare har väskan fortfarande inte dykt upp. Ringde till bagageservice nyss.
- You have to wait for confirmation from airport.
- Jaha, men när får jag min väska då?
- You wait

Jaha, så jag fortsätter väl vänta då. Under tiden har jag lånat bikinibyxor av Sissan och njutit av en dag på stranden och avsvalkande dopp i böljan den blå. Sol och + 26/27 grader. Nice!

Jag och mi amigo Urban. Bakom kameran Sissan

PAckAd och glAd

 

Nej, jag menar naturligtvis packad och klar :-), fast i och för sig så är jag ju glad också…. Jag ska ju på sällskapsresa. Sällskapet finns till 2/3 på plats i Las Palmas och jag reser ju dit, alltså en sällskapsresa.  Resväskan står i hallen, väckarklockan är ställd och om ett par timmar ska jag bege mig till flygplatsen. Andreas är en gentleman och skjutsar mig, kanske mest för att vi behöver byta vissa saker på den numera mycket välbekanta butiken IKEA i Bilbao, ligger bara en bit  ifrån flygplatsen så det blir ju liksom på vägen. Klockan 09:15 lyfter planet mot första destination Madrid, sedan bär det iväg söderöver mot Kanarieholmen och Las Palmas. Ska flyga, ett för mig helt nytt bolag, Air Europa… ska bli intressant. Jag hoppas att jag kommer ända fram. Men i och för sig så sköts ena flygningen av Spanair så den sträckan känns ju “safe”.

Jag kan flyga, jag e inte rädd… :-)

Vilken månad det ska bli!

Mars blir en månad fylld med bara roligheter. På torsdag bär det ju av till Gran Canaria för min del, medan husse och Tekla är hemma och håller varandra sällskap, sedan så kommer mams Kerstin (Andreas mamma) ner en vecka och då ska bland annat hon och jag bo på hotell i Bilbao, äta och dricka gott och gå på Guggenheim. Supermysigt! Sedan den 20:e så får Kerstin och Andreas sällskap till flygplatsen då han försvinner iväg till alperna för lite skidåkning och jag själv får celebert besök av Gösta (hon lystrar även till namnet Carina) och hjärtegrynet Olivia. Jag ska få rå om dem i hela 10 dagar, lyx! Ja, sedan är den månaden slut och man själv antagligen fullproppad med en massa härliga minnen. Livet är allt bra härligt!

Två förvirrade själar

Vågar knappt erkänna detta, men jag har insett att det är lika bra att vi lättar våra hjärtan eller snarare våra förvirrade själar. Vi har nu sammanlagt varit på IKEA två gånger….. och man kan väl säga att det är tredje gången gillt som gäller. Inte för att vi hela tiden hittar nya prylar som vi måste köpa utan för att vi helt enkelt inte lyckas med att få oss rätt saker eller ens få dem med oss. Tröttsamt! Vid vårt första IKEA-besök fick vi ju inte med oss ribbottnen till sängen, lyckades ta fel storlek på matbordet så bänkarna som vi köpt till passade inte och strykbrädan som vi släpat runt på tappade vi bort någonstans på vägen mot kassorna och glömde bort. Vi åker dit en andra gång och lyckas nu åtminstone lokalisera ribbottnen, byta bordet och hämta en ny strykbräda som vi också släpar runt hela varuhuset och hela vägen genom kassan denna gång. Skön känsla i bilen på vägen hem, allting fixat och klart….. 

DET ÄR INTE SANT! Vi har fått med oss rätt storlek på bordsskiva men bordsram och ben till den mindre skivan och bänkarna passar alltså fortfarande inte… Suck! Och strykbrädan som vi lyckades ta med oss hela vägen igenom kassan, ja den kom inte så mycket längre än just dit. Betald och fint lutad mot kassan stod den när vi drog iväg  med vår vagn…. Dubbelsuck!

Så idag har vi:
Köpt en kontorsstol i butiken på vår gata, bara att rulla hem den. Shoppat soffa på nätet, med leverans, placering och emballaget bortfraktat. Känns säkrast så!

 
Stark Doris-varningen på oss.