Samtidigt som vi fick bytt i gästsängen, svärmor åkte och Bisse kom, så valde katten Bosse att joina oss. Det var helt enkelt inget val utan så var det bara. Han liksom naglade sig kvar och högljutt tjatade han sig till en plats i våra hjärtan och vårt hus. Han har sitt lilla sovkrypin i tvättstugan/förrådet/vedboden. Jag är allergisk mot katter (kombinationen med att vara djurälskare är inte den bästa, I know) och av hälsoskäl fungerar det inte för mig att ha honom inomhus hela tiden. Men Bosse är och förblir ju en utekatt med det stora privilegiet att kunna komma in då och då för lite värme och myspys och slipper jaga livet ur sig för att få mat. Kanske det bästa av två världar för en katt.
Tekla har även hon anpassat sig till Bosse. De passerar varandra utan problem och Tekla jagar glatt livet ur andra katter som förirrar sig in på tomten, rakt framför nosen på en mycket cool Bosse. De delar också ett intresse för ping-pong bollar. Men jag tror att Tekla har hoppet uppe om att en dag ska kunna bolla “på riktigt” med honom. Då och då puttar hon en boll i Bosses riktning men han har ännu inte fattat vinken.
Bosse är också mycket intresserad av vad Tekla pysslar med och följer nyfiket hennes något vildare lekar. Och igår när jag hade en dispyt med Bosse ute i hallen så stod Tekla och gnydde lite ledsamt i köksdörren. Ungefär som syskon alltså. Man kan gärna gnabbas med varandra men utåt mot övriga världen så har man en enad front. Blir kul att följa deras gemensamma utveckling.
Vi misstänker att Bosse har blivit dumpad. Förutom att han är himskans snäll så är han bland annat rumsren. Om han blir kissnödig när han är inne sätter han sig över avloppshålet i badkaret.
Inte illa pinkat av en katt eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar