Igår gjorde vi en liten tripp upp till Europas sydligaste skidort, Sierra Nevada, som ligger cirka 40 minuters bilvåg från oss. Vi hade läst att man även kunde åka längdskidor, eller esquí de fondo som det heter på spanska, där så vi skulle ta oss ett provåk. Enligt information skulle det vara ett spår i själva byn och ett som man nådde genom att liften upp. Men eftersom det inte var så mycket snö nere byn så blev det till att ta liften upp, från det gråa diset som hägrade nere i byn till solen strålar och en ganska så blå himmel. En snabb lunch innan (Vare sig god, näringsrik eller hälsosam, varför är det ofta så på ställen som dessa?) skidorna åkte på. Enligt information som vi läst på en hemsida så behövde man vara i god kondition för att klara denna bana…… Något som får mig att bli en smula orolig över spanjorernas allmänna hälsotillstånd. “Banan” visade sig vara 1,67 km längs ena bergssidan, totalt platt och i princip helt rak. Sedan var det bara att vända och åka tillbaka. Det mest exalterande var när man var under denna korta sträcka var tvungen att korsa en si så där 6-7 nedfarter för utförsåkning. På ett ställe var det lite rysk roulette över det hela eftersom man inte kunde se om det kom någon nersvischande som med all säkerhet vare sig skulle hinna eller kunna väja undan för en. Vinst eller förlust? Denna gång blev det vinst i alla fall.
Nej, något mer nötandes på längden här blir det inte. Men det blev ju en utflykt, frisk luft, snö och lite sköna vyer om inte annat.
Hemma i Nigüerlas igen tog vi med oss Tekla och gick ut på en kvällspromenad. Snudd på vårväder.
Mandelträden har börjat blomma så smått. Vitt, rosa, cerise, rött. Ser fram emot när det står i full blom eftersom det kryllar av mandelträd här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar