Eftersom vädret är som det är just nu, underbart, så har stor del av helgen tillbringats utomhus. Dörrarna, som vi annars så duktigt stänger efter oss för att bevara den lilla ynka värme som finns, de har nu fått stå vidöppna. Tekla och Bosse har gått ut och in som de vill. I skrivande stund (kl. 18.20)befinner jag mig på terrassen utanför vårt sovrum och ser solen steg för steg gå ner bakom byn och bergen.
Igår lördag tog vi oss en 2-timmars cykeltur. Destination Béznar, dammen som är dalens vattenreservoar. Full fart (ja nästan då… bara smaka liiiite) genom de nu skördningsbara citrusodlingarna och förbi “apelsinfabrikanten”.
Sedan blev det till att trampa (och flåsa) sig uppåt igen.
Denna lilla plats på jorden bjuder verkligen in en till uteliv av alla de slag. Alla fantastiska naturupplevelser är så tätt inpå en. Jag har i dagarna gått och funderat lite på vad jag ska pyssla med “när jag blir stor”. Och ju längre tid jag spenderar här i Valle de Lecrín desto mer känns det som om att det lutar mot något som kombinerar det som jag tycker om - djur, natur och motion. Inget mer häckande på kontor, inte enbart i alla fall. I might have a plan……
Men vart har du cykelhjälmen då?? Kram Lotta
SvaraRaderaHmmmmm, den ligger hemma på en låda i boden. Är det inte så den fungerar? :-) Jaha, man måste ha den på huvudet UNDER tiden man cyklar. Då förstår jag. Det ska jag komma ihåg till nästa gång.
SvaraRaderaKram på er