Qué calor!

Vilken värme! Enligt mig är det inte för varmt eller för kallt, alldeles så där precis “lagom”. Men för Torbjörn, Andreas systers sambo, så var det tydligen väldigt varmt när vi igår knatade en, till Tekla stora förtjusning, lååååång bergsrunda. Ja, avståndsmässigt kanske inte så långt, 7,5 km, men tidsmässigt så blev det en låååååååång runda. (Fast rekordet innehas fortfarande tillsammans med Teresa och Helle, fast där var ju en vinflaska inblandad förstås.) I alla fall så hävdade “beduinen” vi hade med oss med att man kan kunde stänga ute värmen…..

……….men varför i hela friden blir han då så svettig?

Jag är något skeptisk till denna teori, en teori som även min farbror Raul brukade tillämpa. Och inte blir jag mindre skeptisk när Torbjörn är den person som svettas mest av alla jag någonsin mött. Ja, han går alltså inte omkring hela tiden och är svettig, vi pratar om kombinationen fysisk aktivitet, värme och sol. Totalt sjublöt, till och med kepsen! Fascinerande!

På vägen upp mötte vi två spanjorer som var och inspekterade sina ägor längs vägen. Efter hälsningsfraserna så hojtade Torbjörn från någonstans under sin keps och collegetröja “Qué calor!” Los spanjackos i sina svala, ljusa sommarskjortor tittade storögt på honom och flinade sedan mycket muntert. Los turistos……

Efter promenixen och för vissa av oss en välbehövlig dusch så blev det en härlig lunch på Alquería de Los Lentos. En gammal kvarn som numera är ett hotell och en restaurang och drivs av vår trevliga granne.