En ny dag

Och en bättre sådan. Tack för det!

Igår:

En sån där dag när man egentligen bara ska gå och dra täcket över huvudet och invänta bättre tider, men tyvärr så är man ju inte alltid så smart och gör just det. Tacknämligt nog så är det inte ofta detta inträffar för mig. För hugaligen vad traaaaadigt det är med dagar som dessa! Jag var trött både till kropp och själ, energilös, magen som ständigt växer och blir större (vilket naturligtvis är bra och precis som det ska) var spänd som en överfylld heliumballong som hotade med att spricka (känns mindre angenämt), hon som är inneboende i ballongen hade en superaktiv dag och det kändes som om hon hade teamet från “Extrem Makeover” på besök (känns så där när man är ballonginnehavare), Bus (katten) löper för första gången och hon pendlade mellan att låta som en hel förlossningsavdelning, en Gremlin och en svårt stucken gris och mitt knep att gå in i något slags liknande zen-mood fungerade INTE idag utan jag höll på att drivas till vansinnets rand, även om solen sken så var det kallt, kallt, kallt, vilket resulterade i ett kallt, kallt, kallt hus eftersom pelletkaminen fick en knäpp och bara pep varnande och stängde ner sig hela tiden, jag tillbringade evigheter med att scanna internet efter en lämplig mopedförsäkring som inte kostar ett X antal märkesskjortor och bara denna aktivitet ensam skulle ju kunna förstöra en hel dag och sedan kom ett telefonsamtal med tråkiga nyheter om en nära anhörig och det blev liksom pricken över i:et. Då satt vi i bilen och var på väg till Motril för att hämta hem min födelsedagsvespa. När vi lämnade Nigüelas var det 5 grader och klockan var sex på kvällen och jag insåg att jag skulle få köra hem den i kyla och mörker…… Men där och då bestämde jag mig för att vespan skulle hem NU oavsett, lika bra att få alla tråkigheter samlade på ett bräde så att säga. Så vid sju-snåret puttrade jag från Motril i låg fart eftersom den i nyskick måste köras in försiktigt…. Tjohoo! Den första 1,5 milen var OK, jag faktiskt njöt av att i skymningen få puttra fram i ett vackert landskap. Men när mörkret fallit och tilltagande kastvindar längs den stora dammen/kanalen, som jag dessutom var tvungen att korsa två gånger, hotade att ta mig till fanders kändes det inte längre lika mysigt. För att avleda mig från kyla och blåst så roade jag mig med avslappningsövningar blandat med att för full hals skråla Idas sommarvisa och En kväll i juni. Efter 3 mil så var helt plötsligt vägen avstängd! Enda alternativet som kvarstod var motorvägen och fullt så galen är jag inte, så det blev till att köra förbi avstängningen och ta sig fram till själva hindret för att till fots med mobilen som ficklampa reka läget. Någon form av erosion hade gjort att marken tryckts ihop och bildat ett böljande parti med asfalt i olika nivåer, men framkomligt med vespa om man bara höll sig till vissa väl utvalda ställen. När jag på grund av köldskakningar hade problem med att få in nyckeln i låset insåg jag att det var dags att ringa på avlösning. Tog mig över erosionen och med en mil kvar hem kom undsättningen i värmande bil. Påbyltad och med cykelhjälm på huvudet puttrade Andreas hem min chica rosa fara (produktnamnet är Vespa LX chic pink) den sista biten och jag kunde huttrande ställa mig på gaspedalen och väl hemma intog jag en mycket nära relation till vår gasolvärmare, så nära att byxorna nästan börja brinna, men varm blev jag.

Idag:

Under över alla under – jag vaknade upp till en helt NY dag efter en  god natts sömn och INNAN väckarklockan. Frukost, morgonyoga med Kelly (alltid en bra start på en dag), en givande spanska lektion med grannen Jim, härlig promenad med Tekla, Bus löpning håller på att lugna ner och hon låter mest som en gremlin nu (vilket inte är såååå jobbigt utan mest sött), lagade trallandes en god lunch som jag bjöd tennisspelarna Andreas och Bendik på, vespan står tryggt i garaget, pelletkaminen fungerar igen som den ska och har gått varm under dagen (det var –2 på morgonkvisten, inga –34 som min kusin rapporterade om från Umeå, men  i spanska mått mätt ändå kallt) och på eftermiddagen blev det lite scannande på internet…. men inga mer försäkringar, för det hahahaha är ju klart, så nu scannar jag marknaden på intressanta husobjekt och det mina kära vänner är bra mycket roligare än mopedförsäkringar!

En liten fredagspresent från Kelly…. För årstiden mer kläder och en “något” större mage och likheten är slående enligt Kelly.

Trevlig helg på er alla!