Nöjd!

“Var nöjd med allt som livet ger och allt det som du kring dig ser…”

Att jag är! Och kanske ännu mer än vanligt just nu efter en riktig “fröken duktig söndag”. Storrengöring av terrassen, rensning och städning av skafferiet (skafferi existerar ju inte riktigt här i detta hus, men hyllorna som tjänstgör som det då), tvättat (fast det är ju inte så jobbigt eftersom det är maskinen som sköter den biten, men jag har i alla fall hängt tvätten), strukturerat och rensat bland våra foton som ligger en här och en där på våra datorer ( är en del arbete kvar…..suck, varför gör man inte det ordentligt från början, tänk vad nöjd man hade varit då) och som prickarna över ö:et på denna dag så trampade jag en tur med hojen. Det blev en cirka si så där 13 kilometer i underbart kvällsljus med en smäktande, fläktande skön kvällsbris. Härligt med lite svalka höll jag på att skriva, men det kan man väl inte påstå att man var, sval alltså. Svettades ju som en tok efter backe upp, upp, upp. Dessutom har jag problem med ett knä som gör att det inte fungerar att stå upp och därmed så blir ett vist kroppsligt parti lite ömt om man säger så. Nästa gång tar jag med bomullspaketet och sitter på. Eller tar på mig alla cykelbyxor som går att uppbringa i detta hus, fyra-fem stycken. Men oj vad nöjd jag var när jag flåsandes ställde in min cykel i garaget igen. Också väldigt nöjd med att i veckan återvänt till gymmet. Ett återseende som var helt magiskt, jag fullkomligen älskar att lyfta skrot! Vet inte men det verkar banne mig bli någon form av en kemisk reaktion. Jag trodde att jag skulle gå dit och ta det lite försiktigt så här efter uppehållet, men det gick ju inte så bra med det. Man bara måste ta i för allt vad man är värd och gärna lite till. Vilket naturligtvis resulterade i att yoga passet dagen därpå blev av det mer smärtsamma slaget. Men EFTER ett sånt pass då är man verkligen nöjd…… kanske mest för att det är över.

Men som mest nöjd är jag över den här lille krabaten, nu 9 veckor.