När vi båda hade slutat jobbat så sa vi till varandra: "Jisses vad skönt att inte behöva sitta framför en dator hela långa dagen"..... ehhhh vad hände egentligen? Har vi drabbats av något konstigt virus från yttre cyber space? Något måste det ju vara eftersom vi antagligen spenderar ungefär en arbetsdag var vid våra datorer. Mina ögon är precis lika röda, svullna, trötta och fyrkantiga och min hy lika dålig som de var under min Paf-era. Que! Jag som skulle bli som en nyponros. Med äppelkinder, den mjukaste hyn och med med pigga ögon skulle jag möta dagen utsövd. Något har gått helt fel... i alla fall lite snett. För inget av det där existrerar ju. Vi har under veckan pratat om hur vi ska göra för att minska vår tid vid datorerna. Vi har i princip gått igenom allt. Barnlås, men eftersom vi då kommer att ha varandras koder så kommer det bara att sluta med att jag sitter vid Andreas dator och tvärtom. Specifika tider som vi får sitta med resultat av en massa "jag måste bara...." . Ja, vi har gått igenom alla möjliga varianter.
Okej, jag ska göra något annat, icke datoriserat. Hmmm... jag kan leta lägenhet att hyra eller köpa eftersom vi bara hyr den här till och med januari. Nej just det, går inte, måste kollas på nätet. Plugga spanska då. Njae, då måste jag sitta vid datorn eftersom vi använder oss av programmet Rosella. Söka efter spanska kurs då här i San Sebastian...också på nätet. Uppdatera bloggen är inte att tänka på och inte heller Facebook. Nu vet jag! Beställa foton, nej just det, vid datorn behöver jag vara eftersom det sker digitalt. Ja, jag kan lägga in ny musik på min Ipod....eller inte eftersom jag behöver åtkomst till iTunes för att göra det. Jaha.... men vad jag ska hitta på då?
Njae, riktigt så illa är det inte. Visst finns det en massa saker att göra saker som inte har någon som helst anknytning till ens dator, men det är bara att inse det är ruskigt lätt att hamna framför den. Man får helt enkelt börja bli stenhård mot sig själv och bli sin egen chef och säga till när det är dags att fälla ner locket. I och för sig har vi fantastisk hjälp av Tekla som kommer och buffar på oss när hon tycker att vi är tråkiga och vill lattja eller sitter och stirrar på oss med allvarliga ögon och bister min så att man inget annat kan göra än att fälla ihop locket och ta en långpromenad. Annars är det väldigt stor risk att man inom kort verkligen kan titulera sig själv som datanörd (finns inte så många andra titlar för tillfället att värja sig med).
Can´t live with it and can´t live without it!
Här kommer ett förslag. Ni har två tidur som går att starta och stanna. Säg att det är OK med 2tim/dag var för sig. Ni väljer själva när ni tar ut tiden tiden. Det här är ju ett vilje prov var för sig. Inte någon tävlan er mellan, utan en tävlan mot dig själv. Hur mycket kan du minska din tid? Hur känns det? Säg att ni kör en vecka och sen kan ni utvärdera. Nya överenskommelser. Nytt försök. Utvärdering. Tills ni hittar vad som passar er.
SvaraRaderaHa det så roligt! Kram!