Sanna San Sebastianer rekar

Empadronados and official members of the community of San Sebastian - det är vi det!

Idag blev vi fullvärdiga medlemmar av det San Sebastianska samhället och fort gick det! Så fort har det nog aldrig gått att ordna en sak hittills. Undrar om detberor på att vi kom dit 20 minuter innan det stängde för siesta? Inte hålla på och jiddra då inte. Siesta det är allvarliga saker det! Men Susana som tog hand om oss var en trevlig prick och det känns skönt att kunna pricka av ett projekt från att-göra-listan i alla fall.

Efter att det var avklarat gick vi hem hämtade MS T (dogsyboggsy) och packade lite picknick och promenixade iväg till Monte Ulia. Längst ute på udden finns en ruin, det var vårt mål.

Vet inte vad de har haft för sig där, ligger verkligen avigt till i och med att det bara går en liten stig dit, men det verkar ändå vara en hyfsat stor byggnad som huserat där.

I det svarta hållet så fanns det gångar så att man kunde komma ut på andra sidan.. av kullen alltså.

Färdigrekat! Om och när ni kommer på besök så utlovar vi ett litet skumpa- och tapasnedslag där uppe i solnedgångens vackra skymningssken. Vi får i och för sig stappla tillbaks uppför stigen och genom skogen med ficklampa om mörkret hinner ikapp oss... och vi pratar brant uppför och nerför både dit och hem :- Kanske dags att börja träna inför denna eskapad? Leta upp närmsta farligt kuperade terräng, dra ner en svart tjock mössa över huvudet och börja stappla omkring. Tjuvkika inte! Försök att snubbla och snava så lite som möjligt, men det kan vara bra att det finns folk i närheten om något skulle gå illa... (Absolut inte för att de ska få sig ett gott skratt, nej då!)

Utsikten är bedårande ute på udden. Klippor, kustremsa, Biarritz där långt borta och måsar i mängder och sedan San Sebastian på andra hållet. Klart värt mödan!

Kan inte bli så mycket bättre...eller kan det?!?