Ja, det kan man fråga sig…. och jag har nog svaret ganska så klart för mig efter den här eftermiddagen. Efter lunch tog värmen överhand i lägenheten så jag gick ner till stranden för lite bad och sol. En del folk men det insåg jag ju från början att jag inte skulle bli ensam på stranden denna väldigt varma dag. Hittade en bra plats, tog ett bad och väl uppe på handduken försvann jag in i min bok. (Tre sekunder av Roslund & Hellström, Sveriges absolut bästa kriminalförfattare – läs!)
Squisch!!! Hela jag täcktes av sand från en förbipasserande flipp-flopp. Splasch! Tätt efter kom en mycket blöt kille som glatt adderade en större mängd vatten på min numera sandiga hudhinna. Efter denna bryska återkomst till verkligheten förflyttades mina ögon upp från boken….fann mig då stirrandes in i ett hårigt skrev som låg oroväckande nära… För att undkomma denna “fagra” utsikt så satte jag mig upp och hamnade nästan rätt under någons parasoll och denne någons handduk. Vad i hela friden?
Några periskopvarv med huvudet och jag insåg att stranden under min “frånvaro” fyllts på ordentligt. Dags att dra! På väg från stranden for mina tankar till dagarna utan en massa människor….
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar