Habitantes de Nigüelas

Idag gick vi till kommunhuset och numera är vi fullvärdiga Nigüelas-bor. Kändes lite mysigt när sekreteraren slog upp byns “loggbok”, eller vad man nu ska kalla det, och för hand skrev in oss. Nu undrar ni kanske varför vi inte gjort det tidigare, men huset vi bodde i innan existerade inte riktigt om man säger så. Fanns ingen registrerad adress för det och därmed kunde vi inte skriva oss där, så vi fick allt vackert vänta. Men nu är det gjort! Så nu känns det faktiskt ännu mer som hemma! Konstigt vad ett litet papper kan göra.

När vi gick till kommunhuset…. usch vad det låter tråkigt! Ordet kommunhus får mig att tänka på en grå och ganska så trist 60-tals byggnad, så där lite halvdassigt och med de där typiska gardinerna som finns uppsatta på var och vartannan kommunal byggnad runtom i Sveriges avlånga land. Know what I mean? Men denna schablonbild stämmer inte in på detta kommunhus. Det är ett vackert gammalt hus i två plan byggt runt en patio (innergård) med en porlande fontän, gröna växter och vackra trappor som leder upp till den balkongförsedda andra våningen. Utanför en prunkande parkliknande trädgård. Men tillbaka till ämnet - på vägen dit så passade vi på att gå genom marknaden som brukar vara på förmiddagarna på måndagarna. Vi har inte “lyckats” med att pricka in den innan tidigare, så nu tänkte vi ta oss en titt. Med facit i hand så kan jag konstatera att vi inte har missat något. För antingen sålde de diverse hushållsattiraljer, som också går att hitta på närmsta kina-butik som ligger i grannbyn Durcal, eller så var det kläder som jag antar faller byns alla tanter och gubbar i smaken…… om ens de.