Under vår första vecka på hemmaplan igen har vi hunnit vara fosterfamilj under ett par dagar till en 5-månaders valp som Linda och Frank hittade i sitt kvarter. Lufsandes omkring alldeles ensam med såriga trampdynor, skitig, hungrig och väldigt, väldigt trött. Naturligtvis kunde de inte låta bli att ingripa, det är inte den första hunden de räddat från gatans hårda värld. (Hunden Scooby som numera bor hos Franks dotter och sambo i England räddades efter att ha kastats ut som valp från en bil, ej stillastående…) De har två hundar varav den ene, som också är “hittehund”, inte fungerar så bra med valpar så behövde de hjälp och vi erbjöd oss. Så under ett par dagar så bodde och förgyllde Bailey vårt hem med sin närvaro.
För Teklas del har dessa dagar bestått av en massa, massa bus. Ibland kanske lite väl mycket….. Hon fick ibland den där looken som sa “ånej, inte den där jobbige kusinen från landet IGEN…”. Men för det mesta var det nog bara otroligt kul och härligt med någon som ALLTID var leksugen, oavsett tid på dygnet.
I måndags var det dags att vinka av honom. Det finns en stiftelse vid kusten som heter CAS och som sedan 1986 hjälper övergivna och misshandlade djur. Till dem hade Frank och Linda vänt sig för hjälp. Och med deras hjälp har vår lilla skyddsling fått en mer permanent fosterfamilj och ska med största sannolikhet flytta till Österrike så snart alla vaccinationer och papper är klara. Men mitt hjärta höll på att brista när jag såg honom försvinna iväg längs gatan till bilen som skulle ta honom mot nya destinationer och äventyr. En helt underbar hund! Visst slog tanken mig att själv behålla honom men jag insåg att för vår del är det inte optimalt att ta sig an en energisk valp som ska fostras med allt vad det innebär just nu. Men jag blir också väldigt glad över att ännu en gatans hund (tyvärr finns det alldeles för många här nere) fått möjligheten till ett drägligt liv, antagligen mycket mer än drägligt.
Oavsett bristningarna i mitt hjärta (jag är och kommer att förbli en obotlig djurvän) så är jag otroligt glad över alla fina minnen och alla skratt som denne lille filur gav oss. Buena suerta Bailey med resten av ditt liv!
hola, kul att du är tillbaka! Du och Andreas har samlat upp basilusker från många ställen i sommar. Till slut bryter det ut. Fint att ni kunda hjälpa Bailey till ett nytt hem, och att CAS finns! Syntes på Baileys ögon och kroppsspråk att han inte hade haft det så lätt. Krya på dig! Gunnar.
SvaraRadera