Karlssons kom med våren

I torsdags kom Herr och Fru Karlsson från skånska Vejbystrand nerdimpandes på våra breddgrader. Lagom till deras ankomst så verkar det som om vädermakterna äntligen lät köldknäppen som härjat här (nattetid speciellt), och som förfrusit mängder med grönsaker, citrusträd, allehanda andra växter (och själar) blåsa åt pipsvängen tillsammans med den iskalla vinden från Sierra Nevada Mandelträden blommar åter på nytt, hysteriskt kvittrande fåglar härjar nu i alla buskar och snår och idag var det 17 grader och ljummen vind. ¡Por fin! (Så kanske det inte gör så mycket att jag råkat smälta sulan på min fodrade innetoffla över värmeelementet som jag har under skrivbordet…….)

Tillsammans med Peter och Helle har vi haft några, om än få, riktigt härliga dagar.

På vägen hem från flygplatsen i torsdags stannade vi till i Salobreña för lunch på stranden. En god paella, havutsikt och ett salt dopp för Tekla stod på menyn.

Hemma blev det som julafton! Förutom beställda varor som är lite bökiga att hitta här nere fick vi en skål med en ganska så igenkänningsbar form till oliverna och Knyttet fick både kläder och gosig kompis.

På fredagen blev det en biltur över bergen till grannbyn Lanjarón, där vi handlade torkad frukt; mango, kiwi, äpplen och tranbär blev det denna gång - mums! Hittade även fantastiskt väldoftande och smakrik kardemumma - tjoho! Sedan en promenad längs byns gränder, en del grönare än andra.

På kvällen testade vi en ny restaurang i grannbyn Restabal. En thai! Milda matilda vad jag njöt och vad jag åt!!! Supergott! Förrätt, varmrätt, efterrätt, allt lika gott. Dessutom riktigt trevlig personal/ägare. Med andra ord ett nytt favorithak. Vad sägs om storleken på löken? Nej, vi åt inte den…..vädringsmässigt var det nog ett klokt beslut med tanke på bilresan hem.

Dagen därpå blev det ravin och bergspromenad i Monachil. Efter
6 kilometer uppför och nerför blev det en sen lunch, senare än vanligt…. 17.30 var vi mätta och belåtna och satte oss i bilen hemåt. Vanligtvis är spanska pizzor väldig degiga  och smaklösa, men här åt vi pizza gräddad i vedeldad ugn och med riklig och god fyllning. Matvraket (jag) åt med god och STOR aptit. Den hittills godaste spanska pizzan mättade så pass att vi faktiskt inte kunde få för oss att äta någon middag, utan kvällen avslutades i diverse olika halvliggande positioner tittandes på den svenska melodifestivalen via nätet.

Men allt roligt har ett slut och i morse var det dags att skjutsa dem till flygplatsen för hemresa. Tack älskade vänner för några riktigt härliga dagar! Nästa gång ses vi i Vejbystrand och förhoppningsvis är vi då en familjemedlem till.