Solen lyser inte alltid

Vissa tror att solen alltid skiner här i Spanien, men så är inte fallet, speciellt inte i norra delen och på Atlantsidan. Idag har vi haft ett riktigt busväder. Regn, hagel, blixt och dunder om vart annat och en blåst som verkligen gör en påmind om att det är kraftfulla Atlanten som ligger där ute och lurpassar på en. Hösten är nu även här och träden tappat sina löv till hälften. (Men palmerna är fortfarande gröna och fina :-). Vi har därför roat oss inomhus idag till största del och inte varit så sugna på att stoppa ut näsan förutom när nöden verkligen kräver det = Tekla måste kissa.

De vägar som går längst utmed uddarna stängs av vid hård blåst, vilket kanske inte är så konstigt.....

Inte så passligt med tanke på den lite lägre temperaturen utomhus har vår värmare lagt ner verksamheten och vägrar enfaldigt att bidra till att vi i alla fall får värme inomhus. Värmaren är "the master" och är den som styr värmeregleringen till elementen. Vi har försökt allt men den förblir stendöd. Vi kan inte heller hitta något elskåp, finns bara en huvudströmbrytare och den blir man ju inte lyckligare av att knäppa av och på. Bara mörkare.... Husen här är inte heller direkt välisolerade så det blir ganska snabbt kallt när temperaturen utomhus sjunker och det gäller att hålla i täcket när man sover så att det inte fladdrar iväg när det blåser som det gör. Vi har mejlat Mikel som vi hyr lägenheten av och han bad oss kontakta Carlos, mäklaren, som i sin tur skulle kontakta fastighetsskötaren. Han själv befann sig på skivinspelning i London och kunde tyvärr inte hjälpa oss så mycket. Så nu har vi ytterligare ett projekt att roa oss med!

Som tur är så packande man med sig sina kära raggsockor som älskade Eri stickat och som ser till att åtminstone fötterna är varma!

Invigt våra bodyboards

Idag efter gymträningen drog vi på oss våtdräkterna och gick ner till Zurriola- stranden för att testa våra nyinköpta bodyboards (boggie boards som vi sa i Australien :-). Eftersom vi bara bor 3 minuters gångväg från stranden så är det smidigaste att bara traska ner riggad och klar. Förutsättningarna var inte de bästa, med andra ord vågorna var inte de bästa idag och det låg endast ett fåtal i vattnet. Det var lite kallt idag, endast 8 grader i luften men solen lyste igenom på slutet och det var kul att få sig ett litet smakprov i alla fall.

Hilfe! - I´m becoming a geek

När vi båda hade slutat jobbat så sa vi till varandra: "Jisses vad skönt att inte behöva sitta framför en dator hela långa dagen"..... ehhhh vad hände egentligen? Har vi drabbats av något konstigt virus från yttre cyber space? Något måste det ju vara eftersom vi antagligen spenderar ungefär en arbetsdag var vid våra datorer. Mina ögon är precis lika röda, svullna, trötta och fyrkantiga och min hy lika dålig som de var under min Paf-era. Que! Jag som skulle bli som en nyponros. Med äppelkinder, den mjukaste hyn och med med pigga ögon skulle jag möta dagen utsövd. Något har gått helt fel... i alla fall lite snett. För inget av det där existrerar ju. Vi har under veckan pratat om hur vi ska göra för att minska vår tid vid datorerna. Vi har i princip gått igenom allt. Barnlås, men eftersom vi då kommer att ha varandras koder så kommer det bara att sluta med att jag sitter vid Andreas dator och tvärtom. Specifika tider som vi får sitta med resultat av en massa "jag måste bara...." . Ja, vi har gått igenom alla möjliga varianter.

Okej, jag ska göra något annat, icke datoriserat. Hmmm... jag kan leta lägenhet att hyra eller köpa eftersom vi bara hyr den här till och med januari. Nej just det, går inte, måste kollas på nätet. Plugga spanska då. Njae, då måste jag sitta vid datorn eftersom vi använder oss av programmet Rosella. Söka efter spanska kurs då här i San Sebastian...också på nätet. Uppdatera bloggen är inte att tänka på och inte heller Facebook. Nu vet jag! Beställa foton, nej just det, vid datorn behöver jag vara eftersom det sker digitalt. Ja, jag kan lägga in ny musik på min Ipod....eller inte eftersom jag behöver åtkomst till iTunes för att göra det. Jaha.... men vad jag ska hitta på då?

Njae, riktigt så illa är det inte. Visst finns det en massa saker att göra saker som inte har någon som helst anknytning till ens dator, men det är bara att inse det är ruskigt lätt att hamna framför den. Man får helt enkelt börja bli stenhård mot sig själv och bli sin egen chef och säga till när det är dags att fälla ner locket. I och för sig har vi fantastisk hjälp av Tekla som kommer och buffar på oss när hon tycker att vi är tråkiga och vill lattja eller sitter och stirrar på oss med allvarliga ögon och bister min så att man inget annat kan göra än att fälla ihop locket och ta en långpromenad. Annars är det väldigt stor risk att man inom kort verkligen kan titulera sig själv som datanörd (finns inte så många andra titlar för tillfället att värja sig med).

Can´t live with it and can´t live without it!

El coche será español_part 3

Så var det då dags för part 3 i bilregistreringshistorien. Och med facit handen så vet vi att det kommer att bli fler. Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg! Vi hade tid på fredagen så åkte vi åkte iväg till Irun och ITV (bilbesiktningen). Naturligtvis så glömde vi ta med oss pengar och det var ju cash som var king så det var till att leta upp en bankomat så att vi kunde betala den lite udda summan på 184.55 euro. Jämna pengar ville de ha och si det fick de.

Eftersom vi, invandrare som vi är, inte kan språket riktigt blev vi uppriktigt glada och tackssamma att en av besiktningskillarna kunde prata engelska och han var även väldigt hjälpsam och trevlig.

We got problem! Ett himla hummande och grubblande uppstod över bilens frontgrill och dess extraljusen. Extraljusen var det inga oklarheter om, de måste bort för det får man inte ha i Spanien. Men för grillen visste de inte vad som gällde. Men "our man" skulle ta reda på det och återkomma till oss med besked och sedan får vi åka dit och visa upp bilen efter bortplock för att få slutdokumenten.

MEN innan vi kan åka dit behöver vi också fixa certificado de empadronamiento (röstlängdsintyg) så detta måste vi ordna på rådhuset på måndag. "Our man" sa också att om de på Rådhuset inte förstod vad vi behöver så kunde de ringa honom så skulle han förklara på spanska. What a man!

To be continued.....

Tillfredsställd med ljusterapi och skumpa

I motsats till gårdagens psykbryt så har dagen varit mycket tillfredsställande. Först tog vi oss till dykbutiken och bytte mitt cyklop som Andreas så vänligt nog införskaffade igår. Dock var det lite litet. Jag är kanske lite kinkig som tycker att det är lite jobbigt att få sidskarvarna på cyklopet mitt framför ögonen...men då får jag vara det. Dykbutiken låg längst bort i stan, så nu vet jag även var Universitet ligger eftersom det huserar också längst bort i stan. Vad jag nu ska där och göra...men man kan aldrig så noga veta när denna kunskap kan komma till användning. Blev en ganska så rejäl cykeltur och för Tekla sprinttur. Vid lunchen hade vi även sällskap av en katt vid bordet. Så de satt och blängde på varsin sida, Tekla och katten, mycket observanta på om det ramlade ner något på den andra sidan. På hemvägen cyklade vi igenom en otroligt cool tunnel. Enbart för cyklister, helt i vitt och ungefär 1 km lång. Rena rama ljusterapin... Kanske skulle vara något för Stockholm stad att ta efter. Man skulle ju till och med kunna ta vägtull och folk skulle ändå vallfärda dit i det svenska tunga höstmörkret för en liten uppiggande cykeltur. Kanske hyra ut cyklar, öppna ett café....

När vi kom hem packade vi raskt ner våra nyinköpta våtdräkter, Tekla tuppade av i hallen efter sin springtur (hon körde tokrus i tunneln, så effektiv var den!) och vi drog till stranden. På med dräkterna och i vattnet.... Ohhhh sweet Jiiiisus vad kallt det var när vattnet väl började sippra in mellan huden och dräkten! Efter 15 minuter i vågorna började mina fötter domna av och anta en tomatliknande färg och efter efter 25 minuter kände jag att jag hade testkört min våtdräkt fullt tillräckligt. Andreas, det lilla varmblodet, hade naturligtvis inga som helst biverkningar av det kalla vattnet. I och för sig har han en något tjockare våtdräkt. Men i mitt fall så hade det nog inte hjälpt om jag så hade haft på mig Michelin-gubbens fluffiga dräkt. Men efter en kvart i kokande varmt duschvatten så kändes det mycket uppfriskande. Cyklade hem och firade premiärdoppet med en väl avkyld flaska Billecart-Salmon Brut Réserve.

Life is good!

Jag vill inte vara min egen resebyrå längre!

"Det är som att vara sin egen resebyrå"

Denna slogan har hånat mig heeeeela lååååååånga eftermiddagen. Om det nu är fallet så undrar jag hur vanliga så kallade "riktiga" resebyråer får in pengar, hur kan de ens gå med vinst??? Om inte annat så borde de ha en fantastisk omsättning på personal och antagligen egna bilar som går i skytteltrafik mellan resebyrån och dårhuset. Den absurt långa tid som det idag tog för mig att ta mig igenom den djungel av bokningssajter, regleringar, kostnader, betalsystem, uppdateringar, ej längre existerande bokningar och annat tjafs för att boka och betala för två olika flygbiljetter varav en med hund höll på att orsaka mig ett smärre psykbryt. MEN om inte annat är jag nu ett kvalificerat bokningsproffs och har stenkoll på vilka bokningssajter som fungerar och vilka som är totalt värdelösa (Resfeber.se bland annat finns INTE med på min topplista över välfungerande sajter...ett stort fett kryss över deras Internetworld-emblem är att önska), vilka flygbolag som trafikerar Bilbao, San Sebastian och Biarritz och deras olika kostnadsberäkningssystem för att flyga med hund. Till exempel så tar SAS och Spanair en fast summa på 600 sek för enkel resa inom Europa oavsett antal omlastningar. Jämför det med hutlösa Lufthansa och Finnair som tar €10/kg vilket i Teklas fall skulle bli 2000 sek för enkel resa inom Europa. För detta pris borde hon få eget säte inne i kabinen, vattenskål, snacks och en pipleksak att roa sig med då det är samma pris som man själv betalar för flygresan. Att flyga på kombinerad biljett med hund är med andra ord absolut inte att tänka på eftersom alla inblandade bolag då ska ha betalt. Efter denna fruktat långa eftermiddag så känner mig totalt mosig i huvudet och ett är då säkert - jag vill inte vara en resebyrå!

Snart dags för ett dopp

Vi har varit och shoppat våtdräkt...så snart är det dags för ett dopp i Atlanten den blå.

Imorgon ska vi försöka hitta body boards. Börjar med sådan, känns lite för avancerat att slänga sig upp på en riktigt surfbräda. Jag har tyvärr inte glömt mina tappra försök när jag bodde i Australien.

Svettigt värre att prova våtdräkt...det är ju så himskans tight.....Köpte fenor också, Andreas vill testa att fiska med harpun. Jag avböjde harpun, känns lite vanskligt om vi båda har det, slutar bara med att nån av oss har skjutit den andre i benet i ren iver. Nej, jag kan vara kameraman (kvinna). Nu måste vi bara jaga rätt på en mask och snorkel till mig. Allt åkte vid rensningen inför flytten hit. Nytt, nytt nytt var mantrat inför flytten.