SOMMARLOV

Vi är nu i Sverige för några veckors vistelse. Det blir Stockholm, båt och skärgård, myspys med nära och kära, lite Skåne, Sörböle, naturligtvis mitt älskade Lill Sutsberg i södra Lapplands underbara fjällvärld och Åland. Kan inte bli bättre! Så nu tar jag lite semester från mitt bloggande och kanske, men bara kanske, fyller jag på med sköna sommarlovsbilder. Men annars är jag tillbaka som vanligt när vi är hemma i Spanien igen. Jag önskar er alla en helt fantastisk sommar! Ta hand om er!

¡Hasta luego!

 

                

 

Monachil nästa eller?

Under söndagen kände vi av området runt Monachil ytterligare. Tog oss upp längs slingriga vägar med vy över Granada, svalkade oss i en högt belägen sjö, vandrade i Los Cahorros och bergen runt omkring och åt körsbär så det stod härliga till längs med odlingarna som vi passerade uppe på höjderna. Det finns bara tre saker att säga - Fantastiskt, imponerande och “muy bonito”. På kvällen åt vi middag på en restaurang nere i byn, som hotellägarinnan rekommenderat. Gott, gott, gott. Kan detta möjligtvis vara platsen där bopålarna ska slås ner i höst? Den som lever får se!

 I dalgången Monachil och bakom det berget skymtar Granada.

Sjön Los Canales

Los Cahorros, en bergsskreva där de anlagt en led med bland annat hängbroar.
Tekla valde oftast en annan väg eller annat sätt att ta sig fram på…

 Måste ju provsmaka ett eller två…

 …eller flera. Mums!

Tillbaks på ruta ett

Hotellet La Almunia del Valle i Monachil

Efter några dagar längs Costa Tropicals kust och en insikt om att här vill vi INTE bo, så var vi i lördags tillbaka där vi startade, nämligen Granada. Hade bokat ett hotell som såg himla mysigt ut,  8 km utanför staden. Jisses vilket ställe!!! Både byn, Monachil, och hotellet. Byn ligger precis på gränsen till nationalparken Sierra Nevada. Vi njöt vid poolen, tog en promenad längs den slingriga och MYCKET smala vägen (som vi också tagit oss uppför med bil) ner  till byn och sedan knatade vi hela vägen upp igen och åt en supergod och fräsch middag på hotellets terrass. Vid frukosten dagen därpå bestämde vi oss raskt för att stanna ännu en natt, vår sista, innan vi vänder norrut. Området krävde mer utforskning.

A meal with a view….

A typical Swedish tree

I San Sebastian har jag en djuraffär jag går till för att köpa mat till Ms T. De är alltid mycket trevliga där och ägaren som är ganska så pratglad passar gärna på att öva sin engelska. För en månad sedan när jag var där frågade han var jag var ifrån.
- Suecia, svarade jag
- Ahhhh, Suecia, a friend of mine is from Sweden. She gave me something typical Swedish . I got a tree. A very typical Swedish tree.
”Ett träd, har hon tagit med ett träd? En björk eller???”
- A tree?….. ehhhhhh, jaha……
- Yes, a tree that you celebrate.
“Ett träd som vi firar? Finns väl ingen björkedns dag eller?”
- It´s this high (30 cm). You celebrate it by dancing.
Då ramlade äntligen poletten ner….
- Ohhh, you got a little midsummer pole!

Jag undrar jag vad han trodde och tänkte om vårt firande av detta typiska svenska träd?

Jag hoppas att ni alla har och har haft en riktigt härlig midsommar! Och att ni alla har firat riktigt ordentligt genom att ta en sväng eller två runt vårt typiska svenska träd.

Midsommarhälsningar från Almaría, Andalucía, södra Spanien

  

Tales of Alhambra

Heter boken som den amerikanske diplomaten och författaren Washington Irving skrev på 1830-talet. Han bodde då i Alhambra som är ett stort borg-och palatsområde med en unikt bevarad byggnad inom västlig islamisk arkitektur. Efter att ha varit relativt ouppmärksammat blev Alhambra efter detta ett mycket populärt besöksmål. 

Delar av detta världsarv tog vi oss en liten titt på.

     Begreppet "Morens sista suck" kommer från Boabdil, den siste moriske härskaren, som lämnade Alhambra efter Granadas belägring år 1492. När han vände sig om och såg sitt undersköna palats för sista gången lär hans mor ha utbrustit: "Gråt nu som en kvinna över det du inte kunde försvara som en man".

Och hade jag varit Boabdil så hade jag inte bara suckat utan jag hade verkligen högt och ljudligt stortjutit över att behöva lämna något så bedårande vackert bakom mig.

Destination syd

I måndagskväll flög vi till sydliga spanska breddgrader. Efter övernattning i Malaga styrde vi hyrbilen mot Granada, jag har nog aldrig sett så stora olivodlingar. Tog liksom aldrig slut. Träd efter träd efter träd….många oliver blir det.

Vi fortsatte förbi Granada och körde vidare upp till bergskedjan, nationalparken och Europas sydligaste skidort - Sierra Nevada.

Här finns runt 20 toppar på 3000 m.ö.h och den högsta är 3482 m. Här blev dagens motion en härlig, något flåsig och bitvis varm promenad uppför till underbara vyer, snö (Tekla blev lyrisk och i princip ett med snön) och lite kyligare vindar. Sedan bar det av nerför till byn där en god pasta bolognese och en väl kyld öl avnjöts.

Påminner mycket om den svenska fjällvärlden. Inte sant?

Miniatyrrenar?

Okej då, det var inte bara Tekla som blev till sig vid åsynen av snö…

Byn Sierra Nevada i gul sommarskrud.

Nöjda och med en mycket markant och fläckvis solbränna (panna, näsa, och axlar) kom vi till Granada på kvällskvisten. Granada som ligger vid foten av Sierra Nevada är en stad med cirka 240.000 invånare varav 60.000 är studenter som studerar vid universitetet är ett av Spaniens mest prestigefyllda.

4 sekunder……. tog det för mig att somna in efter dagens strapats.

Slutet gott….

 
…………………………allting gott.

Vi har äntligen löst problemet med omreggningen av vår bil från svensk till spansk!!! När väl bilbesiktningen öppnade igen efter mer än sex månaders strejk så tyckte de att vi skulle ta bort det ena med det andra, tillbehör som när vi köpte bilen betalt en massa extra för. De var inte original…. kom bara helt sprillans ny från Nissan, hur mycket mer original  kan det bli, jag bara undrar? Hur som haver… nu är denna never ending Spanish story snart ett minne blott. För i skrivande stund är bilen på väg till Sverige, antagligen befinner den sig någonstans i Tyskland just nu. Lösningen är helt enkelt den att vi tar den till Sverige och säljer den där och köper sedan en ny, spanskreggad, bil. I och med detta löste sig också problemet för Yonas och Evelina, våra besökande vänner, som dagen innan hemfärd insåg att de bokat biljetter till den 20:e juli och inte juni…. Ibland går det fort men fel. Som pricken över i:et efter en mycket regnig vecka så sken till slut solen från en blå himmel så snart de hade satt sig i bilen och begett sig av….

För egen del blir det till att packa väskorna färdigt, vattna blommorna och bege oss ut till Bilbaos flygplats. Vi ska nämligen sondera nya terränger för att slå ner våra bopålar till hösten. Spännande! Vart vi ska? Här kommer några ledtrådar.

• Den delen av Medelhavskusten som sträcker sig mellan Costa del Sol och Almeria
• Tillhör provinsen Granada som ligger i regionen Andalucía
• Området har ett subtropiskt klimat vilket är unikt på det spanska fastlandet. Milda vintrar och långa, heta somrar.

Vi ses där!