Nu när dag 2 är avklarad i skolan så känns det som om man har kommit in en slags rutin (Redan? Japp! Varför ta små stapplande steg när man kan slänga sig in huvudstupa med hull och hår i något?) Men som det fan jag är av projekt i alla dess former, från anställningar till att förändra hemmet, så känns detta som en alldeles underbar rutin för jag kan ju “skönja” slutet. Allting blir så mycket roligare och lättare då.
Idag blev vår klass fulltalig – nu är vi inte bara två utan fyra ivriga personer på att få lära sig spanska. Alla ganska eniga om att det i och för sig skulle vara trevligt om man slapp pluggandet och bara “vips” kunde prata spanska efter att man har anmält sig och betalat för kursen. Men det kanske kommer inom kort, man får ett chip på posten som man sedan tar till en klinik där de opererar in det på lämpligt ställe.
Well, well vår lilla klass består förutom av mig själv av Hiroko från Kyoto i Japan, Hugo från Arnhem i Holland och Marco från Napoli i Italien. Alla är vi nybörjare på spanska och Marco pratar inget annat språk än italienska så vi har vissa kommunikationsproblem men tar till alla språk som vi tillsammans kan uppbringa (inklusive “Gäster med gester”-varianten) och det fungerar…. hyfsat.
Läxan är gjord och det är nu dags att gå lägga sig för ännu en dag i plugget. Mot nya kunskaper!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar