Carnaval i Cádiz

Ja, jo jag vet. Det var i princip en vecka sedan vi var där, i Cádiz alltså. Men skrivlusten har inte infunnit sig förrän  nu och därmed blir det först nu ni får ta del av våra upplevelser i denna sydvästliga stad. Så enkelt är det med det! Nu över till Cádiz!

Vi tillsammans med lilla familjen Winqvist bestämde oss lite hastigt och lustigt för en helg i Cádiz och bokade hotell dagen innan vi skulle åka. Bara bokandet var en hel upplevelse för sig eftersom lilla fyrbenta Tekla skulle med. Enligt informationen på nätet så tog hotellet emot hundar.  Efter att bokningen var gjord fick jag ett mejl av hotellet där de upplyste om att de enbart tog emot hundar mellan 3-5 kg……. Det borde stått att de tog emot råttor mellan 3-5 kg, inte hundar. Inte heller fick jag boka av eftersom de hade en 48-timmars regler för avbokning och jag hade ju bokat rummet 24 timmar innan. Suck! Efter en livlig diskussion på blandad spanska och engelska så fick vi ta med oss den “något” tyngre Tekla.

Vägen till Cádiz gick bland annat över ett slätt “nomansland” men det fanns en BP med tillhörande restaurang med vita dukar, linneservetter och personal i vit skjorta och väst…..och med bra mat och med gäster, vem hade kunnat ana det? ( Kanske något för Statoil i Sverige, inte bara servera sina 8-timmarsuppvärmda korvar?) Sedan blev det fantastiskt böljande gröna kullar och berg och “pueblos blancos” (vita byar) där husen tätt, tätt slickar sig längs en sluttning.

Behöver jag nämna att personen i passagerarsätet hängde mer utanför bilen än innanför?

Framme i Cádiz möttes vi av ett stor skylt där det stod CARNAVAL. Hmmm, men den är väl i februari? Nej, det var den inte det här året utan den var just denna helg! Hur i hela friden lyckades vi få tag på hotellrum? I alla guideböcker som går att uppbringa står det att man måste boka månader i förväg, helst ett år. Det finns många “Carnavals” i Spanien men den Cádiz  är den med STORT C. Sedan urminnes tider har den årligen pågått under 10 dagar cirka 40 dagar innan påsken. Cádizborna värnar extremt om den och det var den enda folkfest i landet som Francos styrkor misslyckades med att avskaffa under diktaturtiden. Maskeraddräkter, sång, musik (mängder med körer) och ett alldeles frenetiskt festande. Vi lyckades med att pricka in finalhelgen. Häftigt!

Edvin och jag var lika fascinerade över alla dessa utstyrslar. Har nog aldrig sett så många utklädda människor på en och samma gång!

Cádiz sägs vara västvärldens äldsta stad och grundades för en si så där 2800 år sedan. Men de flesta byggnader är bra mycket yngre än så eftersom engelsmännen och holländarna tillsammans fick för sig att totalförstöra hela staden 1596. Antalet invånare är cirka 130.000. Staden ligger längst ute på en vad som en gång var en egen liten ö. Efter en lång bro, stor hamn med måååååånga lyftkranar och en vidsträckt ny och ganska så intetsägande stadsdel kommer man till slut till gamla stadskärnan som ligger längst ut bakom en beskyddande mur. Stadens arkitektur påminner mycket om den som man återfinner i marockanska städer, exempelvis Agadir.

Ett “litet” träd. Hyfsat gammalt skulle jag våga gissa. Skulle vara något att kapa ner och lägga i vedklyven.

Min absoluta favoritplats i denna stad blev piren ut till Castillo de San Sebastián. Jag tror det var Teklas med, för äntligen fick hon åter igen bada i Atlantens salta vatten.

En två dagars provsmak av Cádiz, och av fem möjliga EK-träd så får den tre. Fantastiskt kul att ha varit där, men jag känner brinner inte av iver över att åka dit igen. Been there, done that, so to speak!