På spanska, inte danska, por favor

Noget er gået galt op på loftet….. Mitt egna lilla loft alltså. Det som sitter bakom pannloben. Ahhhhhh! Det gør mig skør! Inte bräcklig alltså utan galen som det heter på svenska, loco på spanska och skør på just det - DANSKA. Man tycker ju att ett års tillvaro i Spanien, fyra veckor på spanskkurs och den senaste tidens en-timme-per-dag-spanska borde ge ett visst avtryck på en. Fast nu visar det sig att några futtiga veckors sporadiskt lyssnande på dansk musik, och några enstaka danska filmer samt den senaste veckans tittande på den danska kriminalserien Forbrydelsen verkar tage mig sytten ha gjort det. Ett avtryck alltså. För hela natten har jag drömt på DANSKA. Till saken hör den att jag alltså inte pratar danska, kan på sin höjd förstå vissa delar av detta språk. Men drömma på flytande danska verkar inte vara några problem. Vaknade, fnissade åt det hela, somnade om och påbörjade en ny dröm, också den på danska. Hvordan kan det være?  Smygdansk? Snapphane i ett annat liv? Är jag kanske fanatiskt förälskad i Mads Mikkelsen? Har jag en önskan om att tillhöra “världens lyckligaste folk” som världsomspännande undersökningar påvisat?  Ja, jag har ingen aning. Varför drömmer jag annars på danska och inte på spanska? ¿Por qué?

 

Flyttbestyr

Vi är en bit på väg! Det har varit en massa en mejlande fram och tillbaka i diverse omgångar och naturligtvis telefonsamtal  för även om man i mejl skriver att man föredrar mejlkontakt eftersom ens spanska ännu inte är i det skick att man kan hantera, framförallt förstå, en vilt pladdrandes spanjor så envisas de alltid med att ringa.  Det är något med spanjorer och telefoner, de kan liksom inte låta bli.

- Usted hablas inglés? Nähä inte det nej. Pladder, pladder, pladder, pladder, pladder, pladder, pladder
- Más despacio por favor! (långsammare tack) Nähä, inte det nej. Ingen avsevärd förändring vad det gäller tempot på pladdret här inte.
- Yo no entiendo. Enviar por correo por favor? (Jag förstår inte, skicka per mejl är du snäll) Jaha, vad bra, då kommer ett mejl.

Sedan kom det ju en helgdag mitt i alltihopa och då var det att börja om från början…. Men nu så! Nu har vi  äntligen bokat en liten lastbil “one way” som ska ta oss och vårt lilla bohag ner till Niguelas sista dagen i oktober. Känns skönt att det är fixat! Ett tag såg det ut som om vi skulle få dra vårt flyttlass för hand…..

…. 90 mil längs Autovía del Sur.

De stora biluthyrningsdrakarna verkar inte ha one way uthyrning på större fordon och flyttfirmor som verkade vilja ge sig utanför Gipuzkoas gränser var obefintligt i mina sökningar. Flyttar inte spanjorer utanför sina regioner eller? Men det är väl det där med att veta vart man ska leta. Men som det heter “den som söker finner”… förr eller senare.

Nu får vi bara hoppas på att allt går in i lastbilen som enligt information och vad vi vill ha ska vara 20m3. Fast tittar man på måttbeskrivningen som vi också fick så kan inte 4m x 2m x 2m bli mer än 16 m3, hur man än vrider, vänder och räknar. Inte ens i Spanien. Men vi håller på med ytterligare en omgång i korrespondensen för att få klara besked så det löser sig….antagligen Om inte annat så finns det ju Segundamano, spanska Blocket att ta till.

Idag är det Fiesta Nacional

För en gångs skull hade vi faktiskt koll på att det var helgdag här i Spanien. Kors i taket! Det är Spaniens nationaldag.

Den firas med anledning av att Christopher Columbus, eller Cristóval Colón som hans namn lyder på spanska, år 1492 “upptäckte” Amerika. Detta möte mellan den gamla och nya världen, skedde just den 12 oktober 1492. Dagen firas också i många länder i Latinamerika och USA och kallas där för Dia de la Raza eller Columbus day. Fast förutom Spanien är det bara Ekvatorialguinea i Afrika som har den som nationaldag.

Precis som i Sverige så firar  spanjorerna inte dagen i någon norsk 17:e maj-anda utan de flesta är bara glada över att få vara lediga. Så det blir inget febrilt flaggviftade här inte.

Apropå flagga så har jag funderat lite på den spanska flaggan och det vapen som jag sett skymta ibland på den. Nu behöver jag inte funder längre. Nu vet jag att alla officiella institutioner och militära myndigheter måste använda flagga med statsvapnet. Vid civil användning är flagga utan vapen helt i sin ordning. 

Att Spanien är regionernas land har jag förstått efter snart ett år och detta märks även på statsvapnet. Borgen i vänstra hörnet är vapenmärket för Kastilien. Under borgen, Aragoniens flagga. Lejonet är kungadömet Leons fana och i nedre högra fältet  Sankt Mikaels gyllene kedja som är symbolen för Navarra. Granatäpplet längst ner är Granadas som var det femte av dom gamla kungarikena som uppgick i Spanien. I mitten innanför en röd ring det spanska kungahuset Bourbons vapen. På sidorna om vapenskölden finns två pelare som symboliserar Herkules stoder på varsin sida av Gibraltarsund. Inskriptionen Plus Ultra på banderollen betyder “more beyond” och hänvisar till Columbus upptäckt av den “Nya Världen” och de spanska kolonierna där. Ovanpå pelarna finns två kronor som ska föreställa kung Ferdinands och drottning Isabels kronor. Det var när de förenade sina kungariken 1479 som Spanien skapades. “Osså” en kungakrona på toppen för att visa att Spanien är en monarki.

Jahapp, så nu vet vi det! Nu hoppas jag bara på att få delge denna nyvunna kunskap under ett parti TP eller under andra besserwisser-liknande sammanhang.

En restaurangromantikers recension av…….

Igår var vi på lokal. (Man kan inget annat än att älska det uttrycket). Lokalen var restaurangen A fuego negro som ligger i Parte Vieja (gamla stan) och betyder A black fire (fick bli på engelska, låter så trist på svenska.) Denna lilla “contemporary stylish” restaurang serverar enbart extremt innovativa pintxos (tapas).  Antingen ståendes vid baren eller vid ett av de 10 borden längst in i lokalens restaurangdel. Det är mycket enkelt, man väljer om man vill ha 8 eller 11 pintxos och vad man vill dricka och sedan är det bara att invänta leverans.

 
Två pintxos av åtta levererade.

Restaurangens kockar in action.

En välsignerad WC.

Glad gäst

A fuego negro var inte Andreas “ cup of tea”. Alldeles för många olika smaker som enligt honom blev till en enda röra i magen där den ena pintxosens lakritssmak la sig som en hinna över allt annat.  Alla kan vi ju inte älska allt! Han blev inte heller riktigt mätt och hemma blev det till att tugga i sig två knäckemackor.

Själv är jag till synes en helt obotlig restaurangromantiker som fullkomligen ÄLSKAR att gå på restaurang. Alla sorts restauranger. Bra, mellanbra, halvtaskiga och rent sagt urusla. Visst går jag helst på bra och gör mitt bästa för att hålla mig till dem. Men ibland blir det som det blir och det kanske inte är alla gånger som man ställer sig upp och gör vågen på grund av maten. Fast det finns så mycket annat som gör ett restaurangbesök till något roligt, minnesvärt och intressant. Efter att ha blivit petad i ögat av en grekisk, läspande och mycket gestikulerande diktläsande servitör som avslutade det hela med att kasta mitt vattenglas i stengolvet så vet jag vad jag pratar om. Detta skedde alltså inte på någon bortglömd ö i den grekiska övärlden, vi pratar Stockholm. Jag och min kompis Åsa hade fullkomligen kramp i magen av skratt och tårarna rann längs kinderna (och då inte bara av att ha fått ett finger i ögat). Idag kan jag inte säga att jag kom ihåg vad jag åt och hur det smakade men servitören, han kommer jag aldrig att glömma!

I alla fall så blir min egen recension av A fuego  negro följande: Deras pintxos är helt klart innovativa och kreativa, kanske inte alltid superba men helt klart intressanta. Fast jag skulle nog gärna sett att de haft en annan variation på avsmakningsmenyn för att få lite mer bredd i den och för att smakerna skulle får harmonisera mera med varandra. Men jag tyckte om stället och stilen och skulle mycket väl kunna se mig stå och hänga i baren med en drink och en eller två eget valda pintxos som tilltugg.

Bokningsbyrån, var god dröj…

…. Ja, jag vet det har varit ett gäng dagar sedan mitt senaste inlägg men förutom att jag har haft en släng av “ short-term insomnia” (mycket enerverande och extremt tröttsamt :-) så har jag även haft en i princip fullskalig bokningsbyrå här hemma denna vecka. Det har scannats flygpriser och hyrbilspriser, gjorts bordsförfrågningar på stjärnbeströdda restauranger och gjorts bokningar till svärmödrar, vänner och oss själva  inför de kommande månaderna. Nästan som att vara på jobbet med en liten “Att-göra-lista” och kaffekoppen i högsta beredskap bredvid sig.

Sist men inte minst så har jag till idag bokat in 1 timmes thai massage (till ett pris som vår thailändske vän Berra skulle hisna av) och restaurangbesök på A fuego negro. En restaurang som på Tripadvisor  kommer på 11:e plats av 262 restauranger i San Sebastian. På Tripadvisor är det “vanligt” folk som recenserar resmål, hotell och restauranger. Använder mig av den en hel del, men man måste naturligtvis ta med i beräkningen att smaken e´ som baken. Men som sagt ett ganska bra verktyg för oss i “bokningsbranschen”.

Nu ska bokningsdamen ta sin bättre hälft och knata iväg till massören. Knåd on!

La tortura no es cultura

¿Cuántas lágrimas más? ¿Cuántas muerte más? - Hur många fler tårar? Hur många döda?

Jag hoppas verkligen att EU slutar trippa på tå i rädsla för att stöta sig med några spanska politiker och sätter ner foten vad det gäller tjurfäktning. Sluta ge hundratals miljoner åt en bransch som ägnar sig till djurplågeri. Varje år får uppfödarna av tjurar ämnade för tjurfäktning hundratals miljoner i EU-bidrag inom ramen för jordbrukspolitiken. Bara inom Madrids region kommer det i år att ges 2.720.000 euro i stöd till tjurfäktningsindustrin. Jämför det med bidrag för att upprätthålla äldreboende i samma region som är nästan en miljon euro under detta belopp.

Varje år torteras och dödas mer än 250.000 tjurar och kor runtom i världen under tjurfäktningar, fiestas och liknande evenemang. Varav cirka 30.000 i Spanien. Enligt opinionundersökningar är runt 70% av spanjorerna emot tjurfäktning idag. Den 28 juli i år röstade katalanska politiker fram ett beslut som från och med den 1 januari 2012 förbjuder tjurfäktning i området Katalonien (Katalonien består av de fyra provinserna Lleida, Tarragona, Girona samt Barcelona. Nu arbetar CAS International och spanska PACMA för att fler spanska regioner ska ta samma beslut.

En tjurfäkting inleds med att matadoren tar emot tjuren med sin capote. Sen börjar tercio de varas där picadorer stöter en lans i tjurens nacke och sårar tjurens nackmuskler så att djuret skall hålla ned huvudet och inte kunna använda sin fulla styrka. Därefter kommer tercio de banderillas, då ett antal banderilleros stöter fast hullingförsedda "spjut" i tjurens rygg. Matadoren kan också sätta sina "banderillas" själv. Sista delen är tercio de muerte där matadorens roll är att få tjuren att gång på gång attackera hans röda tygskynke muleta. En tjurfäktingsomgång anses lyckad om den avlutas med att tjuren dödas genom att svärdet sticks genom djurets skuldra ned i hjärtat. Om matadorens uppvisning anses förstklassig kan matadoren få ett eller två av tjurens öron som trofé. Den döda tjuren dras därefter av banan med hjälp av mulåsnor. Det är inte ovanligt att hästar som används i tjurfäktningar blir så illa skadade att de måste avlivas, men först efter att de har dragits ut från ringen och bort från åskådarna.

Ett gäng beväpnade bödlar mot en ensam, skadad och rädd tjur. För mig och många fler är det vare sig mod eller kulturellt, det är tortyr.

Längtan till landet

Min första tanke i morse när jag slog upp mina enormt påsiga ögon (vi pratar alltså om välproppade matpåsevarianten som inte kan retuscheras enkelt med en gurkskiva eller två) så var min första tanke - JAG LÄNGTAR TILL LANDET!

Till den absoluta tyyyyyyyyyyyyyystnaden. Tänk att att likt Törnrosa få sova en ostörd skönhetssöm. Slippa att flera gånger per natt vakna till Real Sociedads (San Sebastians fotbollslag) supporters  och allehanda partyprissar som på ett MYCKET högljutt sätt väljer att maaaaaasa sig fram längs gågatan där vi bor. Detta från min sida icke önskvärda beteende tenderar också att eskalera rejält vid varmt väder, vilket vi har haft denna helg. Högsommarvärme på  28 grader lockar fram dessa törstiga och skräniga “avarter” ur alla San Sebastians skrymslen och vrår.

Siste man ut, om man nu kan kalla det natt eftersom klockan var 07.15, tog verkligen priset. Maken till att föra oväsen! Jag var väldigt nära att pallra mig ut i köket och hämta en cola-burk och sula på honom. Men så fick jag lite ångest för tänk om jag skulle träffa från femte våningen………? Men jag kostade i alla fall på mig ett litet hånleende då jag under min morgonpromenad med Tekla passerade två av den gångna nattens “ädla” aktörer. För de hade helt enkelt törnat in på gräset under en buske. (Jodå, de andades.)  Orsaken till det lilla hånleendet kom sig av att detta gräsområde används flitigt för rastning av hundar och inte alla är duktiga på att plocka upp efter sin hund. Så min stora förhoppning nu är att mannen som kunde fått en cola-burk i bakhuvudet, sulad från högre höjd, åtminstone vaknade upp med en brun, kletig och mycket illaluktande STOR fläck framtill på sin tröja. Gärna högt upp i närheten av näsan.

Påbörjar idag nedräkning för vår flytt till landet!