Inte tapas - pintxos

Dagens intag av pintxos – gott, gott, gott!!!

Pintxos (baskiska, pinchos på spanska) är snacks som vanligen äts på barer eller krogar som ett litet tilltugg till ett glas cider, öl eller rosé samtidigt som man umgås. Ett traditionellt inslag i de nordliga delarna av Spanien och väldigt populära i Baskien. De kan i princip betraktas som en hörnsten i den baskiska kulturen och samhället. En Pintxo har ofta (inte alltid) en bas av tunt bröd. Den toppas med små portioner av allt det baskiska köket har att erbjuda. Inlagda och färska sardiner, krabba, korvar, torkad skinka, ansjovis, ostar och inte att förglömma bacalao, saltad torsk. Pintxon finns både kalla och varma och kommer i en stadig ström från köket. En bra pintxo, måste nämligen vara nygjord. De kallas pintxos eftersom många av dem har en pincho (spanska för pigg), vanligtvis en tandpetare eller ett grillspett till de större, igenom dem. De står uppradade på bardisken och du pekar på vad du vill ha och om de ska tillagas på något sätt så tar de vändan förbi köket innan du kan sätta tänderna i dem. 

Don't say tapas, say pintxos in San Sebastián

I realised that I was going to need help when I walked into a bar in San Sebastián’s old town and couldn’t figure out how, or what, to order. I’d expected a familiar landscape: upended barrels doing double duty as tables; dusty hams dangling from the rafters, and, at the bar, the usual array of tapas - fat green olives stuffed with almonds, anchovies drowned in olive oil, patatas bravas smothered in hot sauce. Instead, I was confronted with the alien, the unidentifiable, and, I feared, the inedible.
(Utdrag från artikel i Timesonline.co.uk av Taras Grescoe)

Lika barn leka bäst

Idag var det dags att vandra längs gatorna i Gamla Stan. Fast tekniskt sett är distrikt inte så gammalt, eftersom de flesta byggnaderna förstördes vid en brand den 31 augusti 1813. Distriktet är inte stort men det är rikt på historia, och de smala kullerstensgatorna är en virtuell labyrint av gatustånd, specialbutiker, pintxos (baskiska tapas) barer och restauranger. Här hittar man den charm som bara finns i gamla platser utslitna av mycket aktivitet, historia och fest.

 
Vänster: Konservbutik; damen i fönstret rensar ansjovis och förpackar dem i…. konservburkar.
Höger: I bakgrunden kyrkan Basilica de Santa Maria del Coro

Men när våra magar började knorra om lunch så drogs vi, trots den ganska så ofattbara mängd med restauranger och barer, likt blommor som söker ljus, ner till hamnen.



Maybe that´s why?

Jesus vilken hummer!

Fråga: Vad är för likhet mellan Jesus och en hummer?
Svar: Lilla Olivia 2 år är lika rädd för båda två

Igår knatade vi upp på Mount Urgüll och där på toppen står ju Jesus himself och håller ett vakande öga över staden och dess invånare.

Men Olivia tyckte att “bubben var läskig” och varje gång hon får syn på honom nu så så viftar hon med handen och säger “bort”. Hmmm, man kan väl säga att han inte direkt gjorde ett lyckat första intryck.

Vid dagens besök på Aquarium så framkallade humrarna  en liknande reaktion. Kan kanske beror på att just deras akvarium var konstruerat så att de dels förstorades men det blev också lite tredimensionellt. Man fick en känsla av att de skulle kittla en på näsan med sina spröt.

   

Men det var ett mycket fint akvarium. Inte bara fiskar som simmar utan även information om fiskets historia i San Sebastian med omnejd, fantastiska båtmodeller och mycket marinbiologisk fakta att ta till sig. Hit kan jag tänka mig att gå en regnig dag och faktiskt läsa och lära och inte bara “titta på bilderna”.

PS – Så här går det när man har ätit för mycket och envisas med att klämma in sig i för trånga utrymmen… Grinig blir man också!
Bara att dra  händerna ur godispåsen med andra ord :-(

Utloggad från omvärlden

Igår morse blev vi utloggade från omvärlden. Bara så där! Det var inte ens så att Gösta (Carina) varit och tittat (läs petat) på datorn.

Sorry Gösta, men jag minns fortfarande våra diskussioner över telefon gällande dina problem med datorn.
E: Men du måste ju ha tryckt på något?
G: Nej, jag har inte det…. jag petade bara
E: Men då har du ju tryckt?
G: Nej, säger jag ju, jag bara petade.

Hur som haver så ville helt plötsligt Vodafone, som ser till att vi har internet (för det mesta i alla fall), att jag  skulle uppge användarnamn och lösenord annars så ville de inte under några omständigheter koppla upp oss mot World Wide Web. Eftersom min tekniska hälft befinner sig i Österrike på skidresa så var det till att lägga pannan i djupa veck och fundera på vad det skulle kunna vara… gick inget vidare. Inte heller att få kontakt med Andreas eftersom Vodafone tydligen inte har täckning på St Antons höjder. Men efter mycket om och men så fick jag kontakt med honom på hans kompis mobil och idag kunde vi äntligen logga in till omvärlden igen. Kändes sköööönt!

Skiftbyte och förnödenheter

Idag var det skiftbyte i gästrummet. Svärmor åkte hem till Sverige och i utbyte kom Gösta (i hennes pass står det Carina…) och hennes dotter Olivia 2 år. Andreas åkte samtidigt som Kerstin men till Österrike för skidåkning. så jag får sällskap vilket är härligt!
Ute på Bilbaos flygplats blev jag underhållen av ett ungt gäng cape-försedda baskiska musikanter i väntan på att de skulle komma av planet. Alltid trevligt med en kombination av musik och kultur. Två flugor i en smäll tycker vi om!

Sedan kom de,,,

…jisses vilken packning! Och tung var den! Undrar om de planerar att flytta in hos oss?

Uppackning pågår, Gösta envisas med att det är min beställning på förnödenheter som tar plats och väger. Hmmmm…jag undrar jag.

 

 

 

 

Mina förnödenheter som Gösta, den ängel som hon är, har släpat genom Europa är:
-  chili och curry av olika slag, helt omöjligt att hitta
- ”lite” svenskt godis (gottegris e´jag), Polly, Ferraris och cocos-prickar
- potatisskalare och vitlökspress, helt vanliga som man i Sverige kan köpa vart som helst men här hittar man bara helt värdelösa klumpiga varianter
- plackers twin, tandtråd i bygel med dubbel tråd
- hundbajspåsar med knythandtag, inte lövtunna och med separerbar perforering. Här finns bara riktiga skitpåsar (ha,ha) som säljs svindyrt.

Bara förnödenheter av självklar dignitet, eller hur?

Día de San José

Idag när vi vaknade upp så insåg vi att det var helgdag. Stilla lugnt på gatorna, det förklarar också att det var så mycket folk ute igår kväll. På restaurangerna, på gatorna och ungdomar som hade sina interna “fiestas” runt en parkbänk. Ungdomarna brukar vara ett säkert tecken på att det är en helgdag i antågande dagen därpå.

I den romersk-katolska traditionen är 19 mars det datum som tilldelats Saint Joseph (eller San José på spanska). Det är också det datum då Fars dag firas i Spanien.

Kanske kan det bero på att Josef var en så bra pappa och stannade kvar i sitt sexlösa äktenskap och uppfostrade och tog sig an en son som han visste inte var hans…

San Sebastian – matfantasternas mekka

Jag har om ag ska vara ärlig fram tills nu ställt mig lite frågande till allt positivt som sagts och skrivits om restaurangerna och maten i San Sebastian. Det gör jag inte längre, kan jag glatt och mätt meddela.  Av tre restaurangbesök denna vecka har alla tre varit helt fantastiska, var och en på sitt sätt, men med den gemensamma nämnaren att maten varit fantastiskt god. Jisses amalia vad mätt och belåten jag är! Och vi är inte vara ensamma om att äta oss nöjda och belåtna ute. Från klockan 21.00 är det oftast helt fullbokat och man ska ha tur som en tok om man får bord utan bokning, vilket vi har haft ikväll bland annat. Av våra restaurangbesök (kvällstid ska nämnas, har ju även lyckats få i oss några luncher utanför hemmets väggar.) så är det att två av dessa besök som varit helt oplanerade och vi mest “snubblat” över restaurangerna. Dessa två har också haft en service som överträffat det mesta i restaurangväg. Man blir helt lycklig bara man tänker på dem. Men man kan ju konstatera att det är tur att vi tränar så mycket som vi gör…..

Välkommen på “tour de postres” – Buen provecho! – Klicka här