Ja, jisses det här med lägenhet börjar verkligen bli en följetong utan dess like. Kanske något tjatigt men då skulle ni “walk a mile in my shoes”. Alla sajter som det kan finnas någon form av lägenhet till uthyrning, kan jag nu rabbla baklänges, ståendes på huvudet i sängen, klockan 03.24 och för varje sajt specificera potentiella lägenheter som jag någonsin har mejlat på. Har i skrivande stund precis avslutat en 3,5 timmes lång sejour där jag ännu en gång betat av HELA marknaden. Mycket givande, man vet aldrig när dessa färdigheter kan komma till pass.
I morse var jag också hos mäklare Carlos som har hand om uthyrningen av lägenheten vi bor i nu. Vi bokade tid igår, sen eftermiddag, och idag när jag stod på hans kontor på utsatt tid så såg han mycket fundersam ut:
- Har vi bokat möte idag?
- öhhhh, síe…..
Ja, man ska inte begära för mycket, det hade ju faktiskt gått mer än 12 timmar sedan vi hördes och bokade tid. 17 timmar får väl räknas som alldeles för lång tid för A) en man att komma ihåg B) en spansk man att komma ihåg C) en förvirrad själ (välj det alternativ du själv anser lämpligt) att komma ihåg. I alla fall fick jag prata med hans syster eftersom han hade lyckats boka in ett annat möte. Resultatet blev:
1. Hon suckade och himlade med ögonen när Carlos informerade om
att vi har hund
2. Hon ska kontakta en som har två fräscha lägenheter i samma
hus, men han är “él es muy difícil, el más difícil de todos”,
vilket lovande betyder “ han är mycket svår, svårast av dem alla”.
Av alla uthyrare som de handskas med vill säga.
3. På måndag ska jag titta på en vindsvåning som jag egentligen
inte är intresserad av.
Med andra ord ett mycket givande möte!
Men nu hoppas jag på att min mejlbox ska vara överfylld med svar imorgon, i alla fall senast måndag. Hur resultatet varit på de senaste 4 miljoner mejl som jag skickat har jag redan förträngt…Det som sista som överger människan är hoppet…det sista….
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar