Sköna söndag, skönt med grannar

Idag på eftermiddagen slutade det äntligen att regna. Det var väldigt skönt! Började ledsna lite på att bli blöt och kall så fort man stack ut näsan, vilket man som hundägare gör ett par gånger om dagen.  Regnets upphörande kändes som ett riktigt bra tecken på att det skulle bli en skön söndag. Vilket det har varit med träning (imorgon vilodag :-), plugga spanska (No hay de que!) och långpromenad med Tekla på Mount Urguell, (lilla berget med en vakande Jesus på toppen). Många små mysiga stigar och härlig utsikt över staden, speciellt utan regn och tillhörande dis.

På muren låg ett vårtecken, det är jag helt övertygad om. Bäst att börja ladda för det årliga vårskriket. Soon, very soon…

Men något som också är skönt är grannar. Idag när vi kom hem efter träningen, utmattade och med kurrande magar, så bestämde sig hissen för att mellan 1:a och 2:a våningen ta ett litet skutt och sedan tvärstanna utan minsta intention att fortsätta vare sig upp eller ner. Så där stod vi. Fick upp hissdörren och insåg att det var en halvmeter nedanför andra våningen utan möjlighet att kunna öppna dörren till själva våningsplanet. Tro inte att Andreas inte försökte, men det var totalt “imposible”. Det var bara att trycka på larmknapen… una momenta och sedan upptagetton…que? Men då kom vår granne dörr-i-dörr. Efter att ha konstaterat till en annan granne att “suecos” (svenskarna) har fastnat i hissen, så ringde hon larmfirman och efter utlovade 10 verkliga minuter (inte spanska) dök det faktiskt upp en reparatör som öppnade dörren och vi kunde kravla oss upp/ut. Det blev the easy way att fastna i hissen på. Rápida y fácilmente!

Hamnen, delar av Parte Vieja (Gamla Stan) och Centro i kvällsskrud.