Något som jag har kommit att uppskatta riktigt mycket under vår korta tid här i Spanien är den allmänna spanska hyfsen som gör vardagen så mycket trevligare. Till exempel om man går in i en hiss så tittar man inte ner i golvet, mumlar något som inte går att tyda eller stirrar stint i väggen och räknar sekunderna tills hissen kommit upp eller ner och man med raska steg får springa ifrån den obehagliga situationen. Nej, man tar tjuren vid hornen på en gång och tittar på varandra (och då i ansiktshöjd, inte på tårna) och hälsar på varandra (klart och tydligt), kanske till och med slänger några fraser om vädret eller något liknande. Likadant om man möts längs en vandringsled, tittar på varandra och hälsar. Eller om man kommer in i ett omklädningsrum på gymmet eller simhallen, där vi var i dag. Tittar på varandra och hälsar och sedan när man går så säger man hejdå. Och det tillhör vanligt vardagligt hyfs. Nu säger jag inte att alla gör det men det är en stor majoritet som gör det.
Man är också ofta väldigt snabb på att hjälpa varandra, man behöver inte stå länge ensam och fundera på hur i hela friden man ska få upp sitt krånglande lås i omklädningsrummet på gymmet. Inom några få sekunder har någon uppmärksammat det och naken, halvnaken eller påklädd (spelar liksom ingen roll) och kommer till undsättning.
Det är vad jag kallar ett mycket enkelt sätt att göra vardagen lite trevligare, både för sig själv och sina medmänniskor. Behöver inte alltid vara så svårt, ett enkelt (gärna då tydligt) hej eller “behöver du hjälp?” kan lysa upp dagen något oerhört.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar