Dagens klarblå himmel och strålande sol gjorde att man inget annat kunde göra än att bege sig ut.
Kanske att de här ögonen också gjorde sitt till för att det skulle gå med en sjusärdeles fart att få på sig kläderna…
¡Dése prisa!
Ner till La Concha där vi denna härliga dag inte direkt var ensamma om att njuta av vädret. Donostierna är ett promenerande folk och de som hade möjlighet verkade ta vara på tillfället. Nu pratar vi inte om tokvärme, men + 10 och strålande sol är efter regn och +3 värmande gott!
Men vilket lågvatten! 
Man kunde ju nästan gå ut till ön Santa Clara som ligger i mitten av inloppet till bukten. Nästan…
Det var första gången som vi kunnat gå från den ena kanten av stranden till den absolut bortersta delen. Vattnet brukar åtminstone gå upp över de nedersta trappstegen, en viss nivåskillnad. Igår kväll var det bara en liten, strandremsa längst upp som syntes. Ja det har varit så i alla herrans tider, men jag blir trots det fascinerad.
Allt promenerade och all sol gjorde att våra lunchklockor till slut började ringa och när vi sedan passerade hamnen med fiskrestaurangen La Rampa så fullkomligen dånade de i huvudet på oss, så vi hade inget annat val än att stanna till för lunchpaus.
Mejillones marinera! Buen provecho!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar