Valvakan är snart till ända och jag är både glad och fruktat besviken.
Glad för att Alliansen får chans att fullfölja det arbete de påbörjat.
Besviken på att hela 20% av svenska befolkningen inte kunde ta sig i kragen och göra det som många människor runt om i världen lägger ner blod, svett och tårar och många gånger sitt liv för att få göra – nämligen att få göra sin röst hörd i ett demokratiskt val.
Besviken och i princip skräckslagen över 6% av alla röstande valde att lägga sin röst på ett främlingsfientligt parti. Jag önskar så att jag kunde skriva att det är ett stort skämt, men det är det inte. Ett gäng rasistiska människor är på väg in att få göra sin talan hörd i den svenska riksdagen. Jag kan förstå att detta parti bland annat vill att utbetalningar av skadestånd till brottsoffer garanteras av staten och inte av brottsutövaren… för annars så blir de väl skuldsatta en hel del av dem.
Nu hoppas denna svenskt politiskt medvetna spanjorska bara på att hon inte behöver bli besviken på att detta parti också får möjlighet att “ge” sitt stöd och därmed bjuds in till regeringsmakten.
Vad det gäller för egen del har detta val varit mycket intressant och lite av en ögonöppnare. Mitt utlandssvenska tillstånd har gjort att jag inte blivit överhopad med valpropaganda utan att jag på eget initiativ har fått söka information om de olika partiernas politiska ståndpunkter. Så här väl insatt har jag nog aldrig varit och dessutom i ett relativt tidigt skede. Känns skönt – jag vet nu vart jag står, stadigt till och med, var det gäller min politiska åsikt. Tänk att det skulle krävas att man skulle bli “spanjorska” för det!?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar