Hasta luego Donostia!

 

Time to say goodbye! (Klicka här för lite ljus musik medan du läser!)

Dagen har kommit då det är dags att vinka adiós till San Sebastian (Donostia på baskiska) och Baskien. Det har varit ett underbart år (tänk vad tiden går fort!). Jag har verkligen lärt mig att älska denna del av Spanien och jag rekommenderar er alla att resa hit. Man kan inget annat än att älska denna underbara plats här på jorden! Men bara för att jag nu lämnar för mer sydliga spanska breddgrader så betyder det inte att mitt hjärta slutar klappa lite extra för den här regionen. Med glädje och värme kommer jag att minnas de gamla baskprydda gubbarna som glatt hälsar på en längs Monte Ulias slingrande stigar, de Donostiska pantertanterna som uppsnofsade i tjusig dräkt, chanel-röda läppar och slip in-sandaletter med klack klapprar sig uppför de branta backarna på Monte Urgull, vilt pladdrandes med en väninna, lika tjusig hon (vår granne fram till nu är en sådan, världens sötaste lilla tant e hon också…. Vi kanske ska packa med henne, hon e ju inte så stor :-). Alla möjliga och omöjliga fiestas, de oändligt många och långa demonstrationstågen, all god mat, den underbara naturen och en massa, massa annat. Men jag kommer att komma tillbaka, var så säker! För än finns det outforskade restauranger att äta på, fler baskiska kullar och berg att nöta ut skorna på och fiestas som jag inte lyckats pricka in. Och vem har sagt att turist e trist? Inte jag i alla fall.

Nu går snart flyttlasset! Vamos a ir a la Nigüelas!

Spanska beräkningsformler

Nu så här dagarna innan flytt så har vi pratat en hel del om volym i kubikmeter på vårt i och för sig relativt lilla bohag. Det skulle ju vara trevligt att få in allt i bilen vi hyrt. Som jag nämnt tidigare så har vi bokat en lastbil med ett lastutrymme på 20 m3. Sedan när vi fick måtten så fick vi det till 16 m3. Vi mejlade och frågade vad som gäller. Inget av det visar det sig  eftersom  den är 17,3 m3. Uthyrningsfirmans förklaring var att detta är den lastbil man får när man bokar 20 m3. Qué? Hur mycket jag än räknar så får jag inte det att gå ihop. Om det står 20 på deras bokningssida och jag bokar en sådan så borde det väl vara 20? Eller?  Jag antar att det måste vara en väldigt spansk beräkningsformel det där som jag inte hört talas om (och inte heller förstår mig på om jag ska vara ärlig). Men jag har klurat lite och tror mig ha knäckt nöten för att räkna ut volymen i relation med pris här i Spanien:

X m3 – ( x 0,15) = €€ x X m3 + ( x 0,16 (IVA=moms))

Nu tycker man kanske att 3 kubikmeter hit eller dit är inget att hänga upp sig på, men när man tänker på att en kubikmeter är 1000 liter och att en IKEA flyttkartong rymmer 83 liter så kan man ju ganska snabbt räkna ut att 3 m3 är 36 stycken flyttkartonger. Ja, nu har vi ju inte ens 36 flyttkartonger totalt, men ändå.

Men trots kubikbortfall så ska det vara lugnt, vi behöver inte sälja någon soffa. Om vi nu räknat rätt vill säga…. det är ju lite svårt när man inte känner till de spanska matematiska formlerna.

En salig vandring

Hyrbilen som vi använt under helgen skulle inte lämnas tillbaka förrän igår kväll. Så efter att vi varit och handlat kartonger och packmaterial så drog jag och Tekla upp till Jaizkibel för en vandringstur i det härliga höstväder som vi just nu bjuds på. Jaizkibel är ett berg som ligger längs kusten en si så där 2 mil från San Sebastian och är cirka 500 m.ö.h . Kommer du någon gång till San Sebastian tycker jag absolut att du ska passa på att vandra lite längs Camino de Santiago (röd/vit markering) eftersom utsikten över det baskiska landskapet här uppe är enastående. Man blir helt salig över att bara vara här uppe! Det är mycket lättvandrat om man bara håller sig till leden och inte gör som en annan som fick putta hunden uppför ett klippblock och kravlande tog sig upp, för att sedan snubbla nerför i hög fart över grästuvor stora som badbollar med hög stukningsfaktor. Men som sagt bara man håller sig till leden…. På vägen får du bekanta dig med allehanda kreatur; får, hästar, kor och en och annan människa. Leden delar sig i två vilket gör att du både kan vandra leden närmare havet som bitvis går genom skog och sedan ta den något kyligare, lite blåsigare men mer utsiktsmässiga  vägen via bergskammen tillbaka. Vid fint väder kan man bland annat skymta stadspärlan Biarritz i Frankrike.  Efter några timmars vandring finns det inga skäl som helst att avhålla sig från ett härligt baskisk skrovmål. Och känner du dig riktigt i form kan du ju fortsätta hela vägen till den för katolikerna heliga staden Santiago de Compostela i nordvästra Spanien. En vandring på ungefär 78 mil från toppen av Jaizkibel. God tur!

 

Qué es el camino de Santiago de Compostela?    
Det gemensamma för den samling gamla pilgrimsleder som går genom Europa, är att de alla leder till Santiago de Compostela i nordvästra Spanien. I mer än tusen år har pilgrimer vandrat här för att hedra minnet av en av Jesus tolv apostlar, Jakob. Kvarlevorna efter Jakob finns i ett silverskrin i den gamla katedralen i Santiago. Staden är helig för katoliker, men många gör den långa vandringen hit av andra skäl. Kulturella, spirituella eller för att man helt enkelt bara är en vandrande vagabond.

Nöjd, mätt och belåten

….. och lite trött efter den här mycket korta, mycket intensiva och MYCKET roliga helg tillsammans med Linda och Sten. Tröttheten beror med största säkerhet på all god mat som vi ätit under helgen och alla intryck från restauranger och så… Det har INTE något att göra med att vi minimerade antalet sovtimmar för en del nattsudd. “Apselut” inte!

(By the way, detta inlägg skrivs med livet som insats. Linda har förklarat att hon inte vill hamna här, men vad kan hon göra väl hemma i Sverige igen? Nada! So I take my chances, förhoppningsvis har hon glömt det hela när vi ses runt jul.)

Våra gäster landade sent fredagkväll så då fick det bli skumpa och surr i hemmets vrå tills “miss i nassa”. Sovmorgon på lördagen, lååångfrukost och sedan upp till Mount Ulía för en lååångpromenad. Vi insåg ju alla vidden av vårt matintag som komma skulle det närmsta dygnet så det var bara att bita i det sura äpplet. Inte för att det var direkt surt utan ganska “sweet” eftersom solen sken och det var en behaglig värme i luften. Tror att det uppskattades av Linda och Sten som flugit ifrån ett snöigt Stockholm. (Brrrr och “huvva”.)

Sedan blev en sväng i gamla stan och en tur ner till  stranden. På vägen hem var det två stycken som smet in på bageriet. Friterade, dyra bollar med kladd i. Ja,ja inköparna var i alla fall nöjda och det är väl huvudsaken.

Efter en “powernapp” var det så äntligen dags för “fiesta” på restaurang Martin Berasategui.

    
Det fick bli avsmakningsmeny på 12 rätter med ett vinpaket till. Mycket grönt, mycket fräscht och mycket, mycket gott. Jag var helt lyrisk. Fick både gåshud, nackhår som krullade sig och ilningar i käken. Alla tre typiska tecken för mig när något är riktigt bra (eller gott i käkens fall.) Sedan kom ju Martin ut själv som det anstår sig en 3-stjärnig baskisk mästerkock. Och det är ju alltid ett trevligt inslag.  Mätta och belåtna gav vi oss i kast med den Donostiska natten och fick bland annat bekanta oss med den bäst tillredda Gin Tonic “ever made” (största också, vi pratar om storlek a la barnhuvud).

På söndagen var det bara att kravla sig ur sängen och bege sig mot nya matäventyr i stjärnornas tecken. Restaurang Etxebarri i den lilla byn Axpe. Krävdes en del navigering med GPS men till slut kom vi rätt. Himla tur med facit hand!

Avsmakningsmenyn lockade inte som lunch utan istället nöjde vi oss med en 3-rätters och en stor, kall till.
:-)

Eftersom det är grillning som är krögarens specialitet så fick det bli det för hela slanten. Grillad svamp (som var så gott att jag fortfarande får tårar i ögonen bara jag tänker på det), grillad filé (en köttbit kan inte bli mycket bättre än så här!) och till efterätt äppelkaka med grillad vaniljglass. Ja, det stämmer, grillad glass. Fast man kanske mer ska säga rökt.  Sedan gör ju hela miljön i och runt restaurangen inte upplevelsen sämre direkt. Efter lunchen som avslutades vid 5-tiden så blev vi uttittade av några bybor. Undrar om vi glömt att torka oss om munnen?

Efter denna orgie i mat under knappt ett dygn kunde Linda och jag inget annat än att somna i baksätet……. mätta, nöjda och belåtna.

Thanx för en “fett nice” helg Linda och Sten!

Tjohooooo, sólo dos días!

Två dagar kvar tills våra amigos Linda och Sten dyker upp på Bilbaos flygplats. Yes, yes, yes! Det ska bli så himla kul! De ska hjälpa oss att riktigt njuuuta av vår sista helg här i San Sebastian. Och inte att förglömma - hjälpa oss äta oss igenom den…….. :-)

Vi har nämligen bokat bord på diverse mer eller mindre, av guide Michelin, stjärnbeströdda restauranger. På lördagskvällen står det 
3-stjärniga Martin Berasategui på menyn och på söndagen tar vi bilen för en lunch på 1-stjärniga Extebarri som ligger ett par mil ute på den baskiska landsbygden.

Jag hoppas innerligt att recensionen för Martin som skrevs av en gäst den 13 oktober på Guide Michelins hemsida överensstämmer med verkligheten.

“Absolutely superb both the food and the service. Imaginative and delicous cuisine at it's best. This is how a 3 star restaurant should be like. Much better than Arzak or Mugaritz.”

Etxebarri har fått lite mindre svallande recensioner fast då mest servicemässigt. Men efter ett reportage i tidningen  Mat & Vänner (en fantastiskt bra mattidning!) så bara måste jag få uppleva denna restaurang, oavsett. För historien om grillmästaren själv Victor och hans souschef Lennox är lite fascinerande. En utbildad elektriker som närde en dröm om att få laga mat över enbart öppen eld efter minnen från sin barndom i bergen. En dag knackade Lennox på. Som efter flera års arbete på stjärnkrogar världen över tröttnat på bristande insikt om råvarukvalitet och insåg han att han hittat hem och här har han blivit kvar.

" the finest of today´s produce prepared using the world´s oldest form of cooking ……. open fire”

 

¡Buen provecho! Bon appetit!  On egin! Velbekomme! Smaklig måltid! Det är vad vi hoppas på….. och på att inga askmoln, flygstrejker eller försenat bagage ställer till det denna gång.

På spanska, inte danska, por favor

Noget er gået galt op på loftet….. Mitt egna lilla loft alltså. Det som sitter bakom pannloben. Ahhhhhh! Det gør mig skør! Inte bräcklig alltså utan galen som det heter på svenska, loco på spanska och skør på just det - DANSKA. Man tycker ju att ett års tillvaro i Spanien, fyra veckor på spanskkurs och den senaste tidens en-timme-per-dag-spanska borde ge ett visst avtryck på en. Fast nu visar det sig att några futtiga veckors sporadiskt lyssnande på dansk musik, och några enstaka danska filmer samt den senaste veckans tittande på den danska kriminalserien Forbrydelsen verkar tage mig sytten ha gjort det. Ett avtryck alltså. För hela natten har jag drömt på DANSKA. Till saken hör den att jag alltså inte pratar danska, kan på sin höjd förstå vissa delar av detta språk. Men drömma på flytande danska verkar inte vara några problem. Vaknade, fnissade åt det hela, somnade om och påbörjade en ny dröm, också den på danska. Hvordan kan det være?  Smygdansk? Snapphane i ett annat liv? Är jag kanske fanatiskt förälskad i Mads Mikkelsen? Har jag en önskan om att tillhöra “världens lyckligaste folk” som världsomspännande undersökningar påvisat?  Ja, jag har ingen aning. Varför drömmer jag annars på danska och inte på spanska? ¿Por qué?

 

Flyttbestyr

Vi är en bit på väg! Det har varit en massa en mejlande fram och tillbaka i diverse omgångar och naturligtvis telefonsamtal  för även om man i mejl skriver att man föredrar mejlkontakt eftersom ens spanska ännu inte är i det skick att man kan hantera, framförallt förstå, en vilt pladdrandes spanjor så envisas de alltid med att ringa.  Det är något med spanjorer och telefoner, de kan liksom inte låta bli.

- Usted hablas inglés? Nähä inte det nej. Pladder, pladder, pladder, pladder, pladder, pladder, pladder
- Más despacio por favor! (långsammare tack) Nähä, inte det nej. Ingen avsevärd förändring vad det gäller tempot på pladdret här inte.
- Yo no entiendo. Enviar por correo por favor? (Jag förstår inte, skicka per mejl är du snäll) Jaha, vad bra, då kommer ett mejl.

Sedan kom det ju en helgdag mitt i alltihopa och då var det att börja om från början…. Men nu så! Nu har vi  äntligen bokat en liten lastbil “one way” som ska ta oss och vårt lilla bohag ner till Niguelas sista dagen i oktober. Känns skönt att det är fixat! Ett tag såg det ut som om vi skulle få dra vårt flyttlass för hand…..

…. 90 mil längs Autovía del Sur.

De stora biluthyrningsdrakarna verkar inte ha one way uthyrning på större fordon och flyttfirmor som verkade vilja ge sig utanför Gipuzkoas gränser var obefintligt i mina sökningar. Flyttar inte spanjorer utanför sina regioner eller? Men det är väl det där med att veta vart man ska leta. Men som det heter “den som söker finner”… förr eller senare.

Nu får vi bara hoppas på att allt går in i lastbilen som enligt information och vad vi vill ha ska vara 20m3. Fast tittar man på måttbeskrivningen som vi också fick så kan inte 4m x 2m x 2m bli mer än 16 m3, hur man än vrider, vänder och räknar. Inte ens i Spanien. Men vi håller på med ytterligare en omgång i korrespondensen för att få klara besked så det löser sig….antagligen Om inte annat så finns det ju Segundamano, spanska Blocket att ta till.