One star - Mirador Arbelaitz

Efter att ha spenderat dagen med att simma och ta en 3-timmars promenad med Tekla ¨så blev det ett välförtjänt restaurangbesök på Mirador Arbelaitz som har en Michelin stjärna. Enligt spanska mått så var vi tidiga. Kom vid nio, hade beställt till halv, men blev lite försenade då vi hade problem med att få taxi eftersom det var karneval i staden. (Har aldrig varit med om ett ställe där invånarna är så förtjusta i karnevaler, festivaler och diverse andra jippon som gör att man måste klä ut sig. Med andra ord inte billigt att ha barn här med tanke på alla 13 olika kostymer de behöver per år.) Nu tänkte ni kanske att vi kunde väl i all sin dar gått. Men då hade vi fått börja gå vid sju-tiden och det kändes inte lockande i +1 grad och blåst.

Vårt utlåtande blir ett OK, inget sensationellt. Förrätten tyckte jag väldigt mycket om, fräsch. Men jisses amalia vilken god vaniljglass det var till äppelpajen… Får fortfarande ett fånigt leende när jag tänker på den. Superb!!! Varmrätten kändes inte så kul, helt enkelt en köttbit, vare sig mer eller mindre och till det en mycket salt sallad. Andreas åt skogsduva…med hagel. Det är kanske genuint eller? Hur som haver så var förrätten stor och desserten ännu större så vi blev mätta  och belåtna i vilket fall.

Andreas påstår att jag är besatt av mat, bara för att jag tycker det är kul att gå på restaurang. Som ni förstår är han inte lika entusiastisk över alla restauranger som finns här i världen och bara väntar på ens besök. Men jag lyckas i alla fall få med honom och han brukar se ganska nöjd ut när vi väl är där. Ibland får man dock ta till lite extra knep för att få med honom på noterna innan. Jag kan ju inte släpa dit honom. Den här gången dealade jag lite. Jag lagade maten i fredags i stället för honom som han lovat och jag lagade det han önskade…sen hade jag ju svenskt godis också som en liten extramuta. Funkade fint bevisligen!