¡Madre Mía, ¡qué día!

Idag stod det Málaga på schemat. Klockan halv nio var det avfärd och en timme och fyrtiofem minuter senare parkerade vi på Xanit Hospitals parkering i Benalmádena. Först en vaccinering (aldrig roligt men gick bra, endast en halv minuts gråt) sedan var det “date” med Dra Rojas, barnläkaren. Mätning, vägning och allehanda inspektion. Status -bara bra.

Dra Rojas skrivbord är av det intressantare slaget.

Sedan ner en trappa för ett ultraljud av Agnes lilla huvud. Detta då hon föddes med navelsträngen två varv runt halsen och var i princip livlös ett litet, litet tag när hon kom ut. Obligatoriskt då att  de kollar att allt ser ut som det ska, hur det nu ser ut. Statusen på skallfronten verkade också bra, ska ringa Rojas imorgon för att höra när hon fått ta del av rapporten.

Efter nästan 2,5 timme på sjukhuset blev det till att slänga sig i bilen för att bege sig till Svenska konsulatet inne i Málaga vars kontorstid egentligen bara är till 13.00. Men Gunilla på konsulatet är en vänlig själ så hon hade lovat att ta sig an oss trots att vi skulle dyka i sista sekund. Klockan fem i ett kom jag med Agnes på armen inrusande, insåg att jag glömt alla dokumenten i bilen, fick ringa till Andreas som parkerat bilen och redan var på väg och därmed fick knata tillbaka till bilen medan jag med raska steg gick till fotografen, eftersom foto hade vi ju inte heller fixat. Men det gick fort värre. Och tillbaka på konsulatet varm och svettig, både jag och Agnes blev det till att fylla i papper medan Gunilla konsulterade med ambassaden i Madrid om dilemmat med födelseorten. Benalmádena eller Granada, hon finns ju fortfarande inte i något register, så vad är det som gäller, där hon föddes eller där hennes föräldrar är skrivna? Agnes hon gav blanka sjutton i allt och somnade. 10 minuter och 170 euro senare så var det klart -

- Agnes provisoriska pass!
Så på tisdag så bär det av mot svenska breddgrader! Tjoho! Nu känns det som om nedräkningen kan börja på riktigt. En sekund, två sekunder, tre sekunder….

En snabb lunch och sedan lämnade vi staden bakom oss för två timmars returresa hem och ett stop på vägen för proviantering. När vi vid halvfem-tiden parkerade bilen utanför vårt hus ut kunde vi flämtandes pusta ut - ¡Madre Mía, ¡qué día!

Längtar

Längtar, längtar, längtar…….

Är just nu full av längtan. Längtar efter nära och kära, frodig grönska, färre grader, skiftande väder - ömsom sol, ömsom regn, Stockholms skärgård, Stockholm stad - en stad full av vatten, insjöar, sommarblomster, björkträd, våfflor med hjortronsylt och svensk vispgrädde, mjukglass, svenska matbutiker (men jag längtar inte efter svenska frukt- och grönsakspriser - hugaligen), fjällen, vajande rapsfält, paltfiesta a la Eri med tillhörande paltkoma, mitt älskade Lill Sutsberg, mygg som man kan se och därmed har en sportslig chans att få drämma till (ha ihjäl m.a.o), Stockholms gator, Håkan Bråkan (min frisör, jag inga andra frisörer hava jämte honom), midnattssol, blåbär, renskav och……….allt annat som gör Sverige så himskans fantastiskt på sommaren!

Galen av läääääääängtan e jag!

Förvånad? Inte alls!

Never ending stooooooryyyy la la la la laa………….

Skratta eller gråta? Jag väljer det första alternativet. Så skrattandes tillstår jag att jag är inte speciellt förvånad. Det låg liksom i luften vid vårt första besök på det spanska civilregistret. Vad annat kan man göra än att skratta åt denna makalösa, hopplösa, tidskrävande, energikrävande och som det verkar helt omöjliga process att i detta land registrera ett litet barn som är född av svenska föräldrar? I alla fall om man får tro tanterna på Registro Civil i Granada.

Detta har hänt

FREDAGKVÄLL: Mejl från Alejandro vår “gestor”

Dear Elisabeth:

Today, I have been again in Civil Register in Granada. After two hours waiting for there, the worker say to me that the text put for your Consulate is not correct.

She says that the text must be put with a stamp (not written) and the text must put something like:" Visto bueno para legalizar….. She says that this stamp is something very usual in all Consulate, so she do not understand why reason you Consulate in Granada has not put that stamp. She says that it is better that you talk to your Embassy and ask them about where can you put that stamp necessary to complete the papers for the Agnes process.

Next Monday I will be in my office since 10:00 to 13:00, so that you can pick up the documents again.

Note.- I know that this is incredible but it is truth!!!!. I have been five time in Civil Register an every time they have changed the necessary papers or something else.

MÅNDAG: Jag hämtar papper hos Alejandro och mejlar Christina på svenska konsulatet i Granada om vad göra.

Tisdag: Svar från Christina

Hej!
Har just kommenterat detta med stämpeln med Violeta på Sveriges Ambassad i Madrid. De har ingen sådan stämpel! Hon rekommenderar er att be "el Gestor" ringa henne och få det förklarat och sedan att han via Registro Civil ringer Violeta igen så att Violeta får prata med personen på Registro Civil direkt och förklara att svenska myndigheter inte har en sådan stämpel. Jag beklagar verkligen allt detta besvär!

Tisdag: Jag mejlar Alejandro och nu väntar jag på respons från honom så får vi se…… Men med största sannolikhet kommer Agnes att vara myndig och boendes i Sverige sedan flera år tillbaka innan hon blir registrerad i Spanien. Och då är det så dags!

Men jag är SÅ glad att inte passet är beroende av att hon ska vara registrerad här i Spanien. Man får bara hoppas att det inte är samma variant av (tjur)tant på svenska Skattemyndigheten som ska utfärda hennes samordningsnummer som behövs för passansökan!

VA? Är jag en outlaw?!? Hmmmm, betyder det att jag kan uppföra mig som jag vill, leva rövare och göra en massa bus utan en massa repressalier (Agnes eget val av ord)?

Svettigt värre

Svettigt på längden, tvären, inne, ute, fysiskt och psykiskt. Vi svettas med vädret, vi svettas med att hålla Agnes sval i detta väder, vi svettas med den spanska deklarationen, vi svettas med Registro Civil, vi svettas med Agnes pass, vi svettas med bilen som nu har fått en spansk helt normal och obligatorisk buckla,  jag svettas med osynliga små flygfän som lämnar kliande röda bulor på min kropp och Andreas svettas med att få mig att låta bli att klia på dessa. En hel del svett har runnit och mer lär det antagligen bli.

Först och främst det här vädret – det är fruktat varmt och torrt. Inte ett moln så långt ögat kan nå, inte en droppe regn på fleeeera dar…. Över 30 grader heeeeeela tiden, på natten blir det lite, lite, lite svalare, i princip inte märkbart. Går flämtandes omkring halvnaken (på gränsen till helnaken) bland fläktar som surrar lite varstans i huset. Risken för härdsmälta på hjärnkontoret är stor, varningslampan blinkar ilsket rött. Och på mjölkcentralen levereras numera bara varm mjölk till kunden, dessutom har leveranstiderna ökat markant dagtid då törsten är som störst. Frysen är full med små handdukar som vi lägger på Agnes och då blir hon alldeles salig. Jag vet att det svenska vädret varit ganska kasst men just nu i denna svettiga stund låter det bara som ljuv musik. Men man ska väl inte klaga med tanke på att det är ju ingen som tvingar oss att bo här så det är väl bara att hålla snattran och se glad ut medan svetten lackar!

En svalkande bild från morgonen den 19 juni. På kvällen innan och under natten drog ett härligt åsk- och regnväder förbi. Vaknade upp till fuktiga dimbankar som svepte fram och tillbaka i dalen. Lovely!

Vad det gäller ärendet med att registrera Agnes i det spanska civil registret har vi kommit en bit på väg men inte hela vägen så hon är fortfarande en outlaw. Vilka turer det har varit med detta tröttsamma, eländiga, uråldriga och energikrävande Registro Civil!  Speciellt tanterna på kontoret i Granada. Alejandro, vår gestor var ju där och de ville som jag skrev i mitt tidigare inlägg ha papper, mera papper.  Papper på att  Agnes inte redan existerar i några andra register och papper på att jag och Andreas inte är gifta.  Så vi har jagat runt.

I kommunhuset i Benalmádena utanför Málaga, där hon föddes.

Det lustiga är att både här i Nigüelas och i Benalmádena såg de förvånade ut när vi bad om ett intyg på att hon INTE är inskriven hos dem. De kunde inte förstå varför de skulle vilja ha det. Men hur som haver så fick vi dem i alla fall. Och via konsulatet i Granada så ordnades inte-gifta-intyget fram efter att de fått fått personbevis från Sverige. Så i onsdags var vi tillsammans med Alejandro OCH hans mamma (två vittnen behöver man också) på Registro Civil. Nu ville de helt plötsligt inte ha inte-gifta-intyget, de som vi betalt 30 euro för på konsulatet! Som Alejandro sa, annan tant, andra spelregler….. MEN hon ville istället att det på våra födelsebevis som skickats från Sverige och översatts till spanska ha legaliseringsstämpel på originalen. Blev till att ringa Christina på konsulatet igen och efter att ha blivit bundis med henne efter alla våra turer och ärenden så kunde vi komma med en gång trots att kontorstiden för dagen var över. Så idag fredag skulle Alejandro åter till Registro Civil och nu får vi hoppas på att allt ska vara till belåtenhet. Vi slapp alla åka med eftersom Alejandro tjatade sig till att anmälan skulle signeras och bevittnas när vi alla väl var där i onsdags. Det ska bli intressant att se hur lång tid det sedan tar för att få det klart. För enligt tanterna så måste de skickas till Benalmádena (oh nej inte via internet, utan gammal hederlig postgång) där hon är född (fast när vi nämnde det för dem i Benalmádena så förstod de inte där varför de skulle skicka den till dem eftersom vi bor i Granada) sedan tillbaka till Granada för att fullfölja processen. Sedan kan man ju bara gissa att när väl alla papper är tillbaka i Granada så kommer de att försvinna i hanteringen och det blir till att börja om från början.

Vad det gäller Agnes pass så säger jag bara - tack och lov för det svenska konsulatet i Granada och den svenska ambassaden i Madrid! Eller rättare sagt tack och lov för konsul Christina i Granada! Hon förstod vårt dilemma och pratade med ambassaden och kom överens om att för namnanmälan till den svenska myndigheten som först och främst måste göras räckte det om vi gav dem en kopia på dokumentet från sjukhuset som fick då hon föddes samt att vi visade upp henne. I vanliga fall ska det vara utdrag från Registro Civil samt uppvisande av den spanska familjeboken Libro de Familia som vi nu också håller på att införskaffa i samma veva från Registro Civil. Men nu är alltså namnanmälan inskickad och vi kan inget annat än att vänta på att samordningsnumret ska komma per post från Skattemyndigheten. Förhoppningsvis ska det ta max två veckor… (peppar, peppar ta i trä). När vi väl har det i vår hand är det bara att bege sig till Málaga och skaffa ett provisoriskt pass till henne (som görs på dagen) och sedan kan vi packa ihop oss, tvåbenta som fyrbenta, och äntligen bege oss mot nordligare och SVALARE breddgrader!

Agnes 11 veckor

Nöjd!

“Var nöjd med allt som livet ger och allt det som du kring dig ser…”

Att jag är! Och kanske ännu mer än vanligt just nu efter en riktig “fröken duktig söndag”. Storrengöring av terrassen, rensning och städning av skafferiet (skafferi existerar ju inte riktigt här i detta hus, men hyllorna som tjänstgör som det då), tvättat (fast det är ju inte så jobbigt eftersom det är maskinen som sköter den biten, men jag har i alla fall hängt tvätten), strukturerat och rensat bland våra foton som ligger en här och en där på våra datorer ( är en del arbete kvar…..suck, varför gör man inte det ordentligt från början, tänk vad nöjd man hade varit då) och som prickarna över ö:et på denna dag så trampade jag en tur med hojen. Det blev en cirka si så där 13 kilometer i underbart kvällsljus med en smäktande, fläktande skön kvällsbris. Härligt med lite svalka höll jag på att skriva, men det kan man väl inte påstå att man var, sval alltså. Svettades ju som en tok efter backe upp, upp, upp. Dessutom har jag problem med ett knä som gör att det inte fungerar att stå upp och därmed så blir ett vist kroppsligt parti lite ömt om man säger så. Nästa gång tar jag med bomullspaketet och sitter på. Eller tar på mig alla cykelbyxor som går att uppbringa i detta hus, fyra-fem stycken. Men oj vad nöjd jag var när jag flåsandes ställde in min cykel i garaget igen. Också väldigt nöjd med att i veckan återvänt till gymmet. Ett återseende som var helt magiskt, jag fullkomligen älskar att lyfta skrot! Vet inte men det verkar banne mig bli någon form av en kemisk reaktion. Jag trodde att jag skulle gå dit och ta det lite försiktigt så här efter uppehållet, men det gick ju inte så bra med det. Man bara måste ta i för allt vad man är värd och gärna lite till. Vilket naturligtvis resulterade i att yoga passet dagen därpå blev av det mer smärtsamma slaget. Men EFTER ett sånt pass då är man verkligen nöjd…… kanske mest för att det är över.

Men som mest nöjd är jag över den här lille krabaten, nu 9 veckor.

Papper, papper och pappor

Vi har den senaste tiden “roat” oss med att registrera, eller rättare sagt försökt registrera lilla Agnes i det spanska systemet. Blir någon förvånad om jag säger att det är lättare sagt än gjort?  Skulle inte tro det. Blir någon smått chockad om man säger att det kan driva en till vansinne? Knappast. 

Först åkte vi ner till Motril för vi trodde det var där man skulle göra det, men det var det inte. Killen där ringde och kollade och fick information om att detta kunde vi göra i Nigüelas. Dagen därpå gick vi till byns “ayuntamiento” (kommunhus) och fick en mångsidig folder som skulle fyllas i (bland annat ville de veta hur länge jag och Andreas varit ett par och vad vi har för utbildning), gick hem fyllde i och återvände dagen därpå (har ju bara öppet ngr timmar på förmiddagen). Men då fick vi besked om att de inte kunde göra registreringen eftersom jag och Andreas inte var gifta utan vi behövde göra det i Granada. Eftersom det var fredag var det bar att vänta till måndag.

På måndagen åkte vi alltså in till Granada och en MYCKET trött och lite butter receptionist påpekade att detta kunde enbart göras på förmiddagen, vilket inte var nu…. Que? Klockan var 12.30 och enligt alla andra spanska normaliteter är detta inte eftermiddag utan förmiddag. Suck!

I Granada - försök nummer 1

Mañana, mañana…..Det var bara att köra hem igen för att  återvända och hänga på låset dagen därpå. Samma “strålande” receptionist mötte oss och nu började hon pladdra om att vi var en dag för sen (registreringen ska göras senast 30 dagar efter födseln.) Vi förklarade att vi faktiskt försökt göra det inom 30 dgr (kan medge att vi varit lite slappa på denna front, med facit i hand skulle vi gjort det OMG när vi kom tillbaka från Benalmádena) men inte lyckats och fick till slut en könummer. Kom till en mycket trevlig och hjälpsam äldre herre som även han fick tampas en hel del med receptionisten för att få ett informationspapper om vad som krävs för registreringen samt kölapp till en trappa upp där själva reggandet skulle göras. Av honom fick vi också ett s.k “negativt certifikat”, det vill säga ett papper på att Agnes inte redan är reggad i Granada. Ett papper som intygar att man inte redan finns i deras system…? Kan inte de en trappa upp själva se det in sina egna datorer…? Don´t even go there Elisabeth! INTE börja filosofera över den spanska pappersexercisen. Att komma underfund med den är som att komma underfund med stora existentiella frågor såsom den egentliga meningen med livet.

När vi efter lång väntan satt framför tanten en trappa upp sa tanten att detta kunde hon inte göra, utan tog fram en gul understrykningspenna och på informationspappret som vi fått började hon att gulmarkera vad vi, förutom det som vi redan hade med oss, behövde. Det som mannen en trappa ner satt ett kryss över eftersom vi INTE behövde det, gulmarkerade alltså tanten en trappa upp och sa att vi VISST behövde. Sist men inte minst på detta dokument stod det att man ska släpa med sig två stycken vittnen, det räcker alltså inte med att de de bevittnar skriftligen utan de måste fysiskt släpas med och sättas framför hennes skrivbord. (Ja, man behöver ju inte direkt släpa dem, man kan ju be dem snällt och få dem att gå för egen maskin.) Vid det här laget varvade vi med att lite uppgivet småflina åt det hela till att sucka högt och uppgivet och efter en minuts insiktsfull tystnad kastade vi in handduken, lämnade lokalen och åkte till Alejandro, vår “gestor” och räddare i nöden när det kommer till den spanska byråkratin och dess pappersexercis

Så nu väntar vi på att födelsebevisen som skickats från svenska Skatteverket ska dimpa ner i brevlådan och därefter lämnas till Alejandro som sedan ska lämna dem vidare för översättning till spanska och därefter kan processen fortsätta men då med Alejandro som med spansk hand, mun och manér står bakom rodret och styr processen vidare och i rätt riktning. Skönt!

Som Alejandro skrev i ett av mejlen till oss:

Do not worry about this matter because like you know in Spain we need a LOT of papers for everything, but finally we will get it solved.

Och när det väl är klart är det dags att fixa pass till henne, först svenska konsulatet i Granada och sedan på svenska ambassaden i Madrid, ett stenkast bort………… not. 

Från papper till pappor

I fredags kom thai-veteranen Bendik “pappa to be” med resten av familjen upp från kusten. Lilla Wilma, Bus extramatte, ville hälsa på Bus och sedan skulle vi äta på thai-restaurangen här i dalen. Det första restaurangbesöket för Agnes del. Precis som mamma verkade hon gilla det skarpt. Och när vi efter 23-snåret på kvällen tackade för oss så var det just lilla Agnes som verkade vara den som var piggast av oss alla.

Och idag så kom Andreas pappa, Gunnar, på besök. Han ska om allt går enligt planerna gå pilgrimsleden Camino de Santiago de Compostela. Men först ett par dagar hos oss och barnbarnet. Mysigt!

Mjölk- och blöjcentralen….

……. var god dröj. För er som väntar på kontakt av något slag från Mjölk- och Blöjcentralen vill vi informera om att det kan tyvärr dröja då all tillgänglig personal arbetar under stort högtryck. För tillfället kan vi inte lämna någon tidsgaranti på denna tjänst.

Som sagt det kan dröja mellan varven!

GRÖNA PAKET

Paket på paket. Byns postkvinna hälsar numera glatt på mig.

Man kan inget annat än att älska Hoa Hoa bodysarna! Och resten med.

FRÅN ATT FRYSA TILL ATT SVETTAS

Snabba kast vädermässigt. Förrförra veckan så var det så här som ni kan se klädmässigt på kortet från när vännen tillika yogagurun Kelly var och hälsade på.

Och i förra veckan blev det så här över en natt i princip

Härligt, men varmt, varmt, varmt, speciellt när man ska till och sova. Det blev liksom inget mellanläge i år med behagliga 22 grader. Så nu måste jag ut i garaget och rota fram sommarkläderna och stuva undan vintergarderoben, blir toksvettig bara jag ser dem.

EUFORI

Nej nu tänker jag inte på Sveriges bidrag till Eurovision Song Contest utan på mitt första “riktiga” yoga pass på länge som jag körde hos Kelly i tisdags. Efteråt var jag nämligen helt euforisk, gick som på moln därifrån. Inte blev det mindre heller av att mitt ego boostades ordentligt då en av mina med yoganister (en spanjor som by the way livnär sig på att spela dockteater och turnerar runt världen med sina dockor!) efter passet sa: “My god, you are so fit for have been delivering a baby just a few weeks ago.” Det tackar vi för!  Fast jag antar att  det är yogan som jag ska tacka för det.

Ingen rast, ingen ro, sirenen ljuder på hög volym, dags att bege sig tillbaka in i Mjölk- o blöjcentralen.

¡Adiós y hasta luego!