Igår när jag skulle lämna tjejerna i Malaga så undrade Teresa om jag skulle ut på bergsvandring eftersom jag tog kängorna på mig. Och faktiskt så kom de väl till pass (lita alltid på din intuition!) För i vanlig ordning kunde jag naturligtvis inte bara köra från en punkt till en annan och sedan tillbaka. Utan i Malaga bestämde jag mig för att ta kustvägen hem (finns två olika vägar att ta sig till Malaga, inlandet eller via kusten). Och väl i bilen så tänkte jag att jag skulle “skojsa” till det ännu mer och ta den gamla Granada vägen som går över bergen “Sierra de Almijara”. För mig är det nämligen många gånger resan som är själva målet och inte slutdestinationen.
Detta är en väg som jag aldrig åkt innan och som jag och Andreas vid vår rekognoseringsresa här nere förra sommaren gjorde ett halvdant försök att hamna på utan att lyckas. Denna gång var det inga problem.
Milda makter vilken fantastiskt vacker väg…. Om man nu tycker att det är OK med smala och slingriga vägar med dödsföraktande stup och stora stenblock som ramlat ner och ligger och skräpar längs/på vägen vill säga. Vilket jag tycker det och det är banne mig bland de vackraste vägarna jag någonsin kört på!
Efter att man passerat byarna Jete och Otívar så är det för det mesta du, din bil och naturen.
Tyvärr så hade min mobilkamera tagit semester för dagen för bilderna gör absolut inte miljon rättvisa och sedan tog batteriet slut när vi var högst uppe. Men kängorna kom alltså väl till pass eftersom jag och Tekla inte kunde hålla oss från att då och då stanna bilen och rusa upp på närmsta lilla topp eller utsiktpunkt. Efter högsta punkten så var det som att köra på kalfjället. Härliga vyer med Sierra Nevada toppen Caballo (“vår” lokala topp), ibland lite tallskog, några övergivna gamla hus och sedan ett glittrande Granada nedanför en på vägen ner. Ännu en bonus är att manvhamnar precis vid Valle de Lecrin (“vår” dal) (mycket vårt här :-) och slipper kroken förbi stan.
Trots avskedet av mina “amigas” så är jag feliz como una alondra en la primavera (glad som en lärka om våren) för denna nya bekantskap!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar