Home alone part 2

Jaha, då var man mol allena igen. Andreas och Mattias har nu till slut kommit iväg till Sydamerika. Igår lyfte de från Granada och jag har i skrivande stund chattat lite med Andreas som befann sig på ett hotellrum i stora staden Buenos Aires. Men här hemma är det nu SF (sambofritt med andra ord) ända fram till den 22 december då de kommer nerdimpandes på spansk mark igen. Men en redig kvinna sköter sig själv! Med tanke på att barndomskompisarna Teresa och Helle är på väg att förgylla min tillvaro under ett par dagar från och med lördag så känns det inte så svårt direkt. Sedan har jag ju mina fyrfotade vänner också, så direkt ensam är jag inte. Nästan trångt, i alla fall i natt  då Tekla snussade gott under täcket på ena sidan och Bosse ovanpå täcket på andra sidan om mig.

Vädret som vi har just nu (peppar, peppar, ta i trä) gör situationen inte sämre heller. Idag har vi haft +20 grader, min löprunda avverkades i linne och solglasögon (ja inte bara, jag hade byxor och skor också). Någon vidare julstämning är det absolut inte tal om. Det enda “juliga” i detta hem är en julstjärna. Känns VÄLDIG avlägset med jul just nu.

Första dagen solokvist spenderades förutom i löpskorna med att tvätta, åka och träffa Daniella, en mäklare som håller till här i dalen och besöka veterinären till Teklas stora lycka (yeah right….NOT!). Dags att fylla på diverse vaccinationer och framför allt mot rabies så att man utan problem kan passera tullgubben vid ankomsten till Stockholm den 23:e december. Hon fick med sig nya stämplar i sitt pass, lite godsaker som avmaskningspiller och en smaskig hundgodisklubba. Men klubban försvann i ett nafs så den är numera bara ett minne blott. Så även den traumatiska upplevelsen på ett skakigt undersökningsbord med en termometer i rumpan och sedan två ruggiga sprutor, varav den ena kliade som sjutton efteråt så att man höll på att bli spritt språngandes galen.

Vad tycker vi om veterinärer? Illa, illa! Hur illa? Jätteilla! Usch,usch usch!